Arkiv för månad: juni, 2011

Så här i kölvattnet efter sommarens mitt; sommarsolståndet, midsommar, vad ni än firar så kändes det lämpligt med lite blommor i dystopisommaren som annars har rått här på bloggen.

Det finns en uppsjö av olika blomrecept ute på nätet och många gör dem av gamla böcker, men eftersom jag inte hade någon bok jag ville kassera fick det bli några gamla serier i stället.

Jag har utgått från denna instruktion och har gjort en varierad bukett med bland annat en blomma med bilder på Sherlock Holmes Baskervilles hund; en annan ros med en gammal brittisk agentserie, där den manlige agenten givetvis röker pipa.

Så blev det också en scifi-ros. Kunde inte motstå att sätta denna söta bild på utsidan av rosen. Romantik och action, precis vad en flicka vill ha.

Annonser


Författare: Ninni Holmqvist
Titel: Enhet
Förlag: Nordstedts
Utgivningsår: 2006

Grattis på födelsedagen och välkommen till reservbanksenheten för biologiskt material. Eftersom du, kvinna vid en ålder av 50 eller du man och 60 år, inte har uppfyllt den viktigaste funktionen av att vara behövd, så får du nu spendera resten av ditt liv med att genomgå olika vetenskapliga humanförsök, donera en del av dina organ, tills den dagen kommer då det är dags för slutdonationen. För behövda människor behöver dina organ och du är trots allt umbärlig.

Under den tid som du kommer vara här har du givetvis tillgång till fri sjukvård, en mängd olika kultur-, och sportaktiviteter och dylikt som du kan fördriva din tid med. Det bästa av allt är att du nu får uppleva samhörighet med andra, att du nu är en i gemenskapen med människor utan barn.

Det är bara nya konstellationer som gills. Människor som sätter nytt bo och producerar nya människor. Det vet du ju, Dorrit; du vet ju att allting måste röra sig framåt.

Observera att slutet i viss mån avslöjas i slutet av detta stycke.
Enhet tar på ett bra sätt upp hur en kontroversiell fråga sakta smälter in i den politiska debatten och hur den blir normativ. Hur lätt det är att inte engagera sig i debatten, då det berör frågor som ligger långt fram i tiden och inte mig idag. Bokens huvudperson, Dorrit växte upp med tankar om att det var viktigare att vara självständig än att skaffa familj och bli bunden vid någon. Att självförverkligande, att ha ett roligt arbete var viktigare än att ha ett jobb med hög status. Så när det omvända blir normativt får hon svårt att anpassa sig och hamnar därför på enheten. Boken visar på ett bra sätt hur jakten på det normativa skapar offer och hur synen på det normativa kan ändras beroende på den rådande politiska ideologin. Eftersom det är en dystopi så är slutet inte så överraskande men det som gjorde att slutet kändes extra svårt var att Holmqvist vid några tillfällen i berättelsen ger små gnuttor av hopp om ett annat slut.

Författare: Ray Bradbury
Titel: Farenheit 451
Förlag: DelRey
Utgivningsår: 1953

Det viktigaste i livet är att ha roligt. Eller i alla fall ha tillgång till apparater och aktiviteter som ger en illusion av underhållning.

Det viktigaste i livet är att allt går snabbt. Eller i alla fall få en känsla av att allt är i rörelse. Där vansinnesfärder på motorvägen, där kanske en kanin, en hund eller till och med en människa, körs på och dödas, är en del av underhållningen.

Det viktigaste i livet är inte litteratur, då det är olagligt att läsa och äga böcker.

Guy Montag är brandman och bränner böcker och de hus som de göms i. Eftersom husen är brandsäkra, krävs det att någon med hjälp av fotogen tänder eld på dem. Detta är brandmännens arbete. Människorna som blir avslöjade som ägare till böcker, tas till psykiatrin då deras försök till att lura staten och brandkåren, genom att gömma böcker, ses som ett utslag av dårskap.

Montag möter en dag den nya grannen Clarisse, en ung kvinna som många ser som galen, då hon inte passivt tar in information utan ställer frågan, varför? Hon äger en närvaro som många saknar, och verkar genuint intresserad av att föra ett samtal med Montag. Några till synes enkla frågor som egentligen är ganska svåra och privata, som om han är lycklig, ställer hela hans vardag på ända.

Farenheit 451 är en bra bok som utspelar sig på det lilla planet. Berättelsen rör sig kring Montag, hans vardag och de människor som han möter. Det är ingen storslagen bild av en totalitär stat som målas upp. Utan staten representeras av brandmännen och då främst i formen av Montags chef Beatty. Här är det inte den lilla människan som ställs mot den omänskliga staten, utan istället ligger fokus på konflikten mellan människorna. De som ser värdet i böcker och läsande och de som inte gör det.

Författare: Juli Zeh
Titel: Corpus Delicti
Förlag: Svante Weyler Bokförlag
Utgivningsår: 2009

En människa som inte eftersträvar hälsa kommer inte blir sjuk, hon är det redan.

Det samhälle som Corpus Delicti utspelar sig i, är kroppen och den egna hälsan inte längre en privatsak, utan det har uppdaterats till att vara en stadsangelägenhet. Där hålls människornas motions-, och kostvanor under noggrann uppsikt genom obligatoriska kontroller. Det är förbjudet att inta toxiska substanser, som att exempelvis röka en cigarett. Förhöjda blodvärden orsakade av en kopp kaffe kan resultera i en skriftlig varning. Istället dricks det varmt vatten med ett par droppar citron i.

Här möter vi Mia Holl som befinner sig på kollisionskurs med det allmänna på grund av den sorg som drabbat henne då hennes bror, anklagad för våldtäkt och mord, har tagit sitt liv. Då hon inte har lämnat in några sömn-, och näringsrapporter på en månad hamnar hennes ärende (försummelse av anmälningplikterna) hos tingsrätten. Mia erbjuds hjälp bland annat i form av en medicinsk övervakare eller en kurbevistelse men det enda Mia vill är att få bli lämnad i fred. Hon anser att hennes smärta är en privatangelägenhet men då hälsostadgarna förpliktar till att ge omsorg i nöd, är det samtidigt den enskildes skyldighet att undvika denna nöd. Mias ärende hamnar således inför domstolen.

Allt eftersom historien utvecklar sig får vi genom tillbakablickar möta Mias bror Moritz. En man som drömmer om ett samhälle där allt inte är kontrollerat och desinficerat. Där skogen inte betraktas som farlig och otillåten att vistas i då den befinner sig utanför det kontrollerade hygienområdet. Det han vill är att få göra upp eld och tillaga den egenfångande fisken. Att få uppleva sin tillvaro med smärta, rus och kärlek. Kärleken till Sibylle, kvinnan som inte vill bli uppvaktad med plastrosor eller chokladfria praliner. Sibylle som Moritz senare blir anklagad för att ha mördat. Hans dna hittas på Sibylles kropp och enligt METODEN finns det inga tvivel till att han är oskyldig. Trots detta fortsätter Moritz att hävda sin oskuld och därmed ifrågasätta METODEN. För ingen skulle envisas med att gå emot bevisen, logiken och det sunda förnuftet. Metoden gör inga fel och om/när den gör det har den sina metoder för att röja undan tvivlen på dess rättfärdighet.

Ämnet i denna bok känns väldigt aktuellt i en tid som denna då det talas om att införa skatter på fett och socker. Tankarna som avspeglas av Metodens förespråkare Heinrich Kramer att sjukdom måste betraktas som ett resultat av avsaknaden av övertygelse och kontroll, är åsikter som tyvärr är vanligt förekommande i vårt samhälle när det gäller synen på överviktiga. Det intressanta med temat med bästa möjliga hälsa hos medborgarna, där hälsan ska optimeras och ökas, blir att staten inte tar livet av dissidenter. Istället fryses de ner på obestämd tid för att kunna återanpassas in i samhället någon gång i framtiden.

Som en bra bok bör göra, ställer Corpus Delicti fler frågor än vad den besvarar. Det jag verkligen fastnar för är språkets poetiska klang.

Det är trångt i Mias cell, som om frånvaron av möbler krympte det kvadratiska rummet. Inga stolar står vid bordet som inte finns. Under fönstret breder avsaknaden av en sovplats ut sig, medan de saknade hyllorna inte döljs till hälften av något skåp. Det resterande rummet intas till fullo av en klinisk renlighet.

Nu när sommaren har kommit och när grönskan står i full blom känns det bra att ha ett dystopi-tema här på den alldeles nya, prunkande bokbloggen. Jag kan inte förklara detta plötsliga behov av att  aktivt leta upp och sluka dystopiromaner en masse. Måhända kan det ses som en stilla protest. Jag är trots allt en höstmänniska men det återstår att se om det blir ett tema om spirande kärleksromaner till hösten.

Givetvis borde utgångsboken vara 1984 av George Orwell men då den befinner sig i ett annat bibliotek nöjde jag mig med 1984-års filmatisering av nämnda bok. Överlag var det en rätt bra film, även om den bild av omgivningarna som gavs som nedgångna och slitna krockade med den bild jag hade fått av det välorganiserade och kontrollerade samhället. 1956-års filmatisering passar mig bättre rent visuellt. Den fokuserar inte heller så mycket på tortyrscenen som -84 versionen gör. Framtiden såg kanske bättre ut förr.

Som en vägledning för att hitta nya romantitlar har jag använt mig av den utmärkta listan på wikipedia över dystopisk litteratur. Utifrån denna har jag de senaste veckorna hamstrat ett par titlar för det aktuella temat, som jag nu ska ta mig an. Den nära framtiden ser rätt ljus ut ändå.