Arkiv för månad: juli, 2011

Vill tipsa om några radioprogram som tar upp och diskuterar Science Fiction, dystopier och annat intressant.

Obs Radioessä fredag 6:e maj 2011 Framtidsskildringar som politiska idéromaner.
Ett hyllningstal för Science Fiction-litteraturen där SF ses som laboratorium för vad ett samhälle är. En genre i vilken frågor kan ställas likt: hur skulle en moral se ut byggd på ett språk utan pronomen?

Kulturradion Nya vågen 7:e december 2010 Vad hände med framtiden?
Dystopierna och postapokalyptiska skildringarna dominerar kulturen, där rädslan för maskinernas övertagande har bytts ut mot rädslan för ett samhälle utan teknik, ett nerkopplat samhälle. Men vad hände med tron på den ljusa framtiden? Vart tog visionerna vägen?

Kulturradion Nya vågen 2:dra nov 2010 Hälsodiktaturen
Julie Zehs roman, som jag tidigare har recenserat  här på bloggen, där det är en skyldighet att vårda sin hälsa, diskuteras i detta avsnitt av Nya vågen. Hur nära är vi en hälsofascism idag?

Efter lite örongodis vill jag till sist även bjuda på lite ögongodis. Det är Torpedos musikvideo Waiting for the Fall, som visserligen har ett mer postapokalyptiskt tema, men är ack så snygg.  Enligt recensionen på Zero Music Magazine, så har tydligen naturkatastrofer och finanskrisen under 2010 tjänat som inspiration för musiken. Med titeln som We och låttitel som Dystopia, så får de även platsa in i dystopikategorin.

Annonser

Dave Nicholls One day
One Day är nog en sådan bok som knappt behöver någon närmare presentation, då den har varit väldigt omtalad och omtyckt. Däremot så måste jag bekänna mig som en motvallskärring för jag tycker verkligen inte om den här boken. Karaktärerna är alldeles för stereotypa för att de ska vara intressanta och det finns ingenting hos dem som gör att jag vill uppbringa minsta intresse för att vilja läsa vidare och se hur berättelsen utvecklar sig. Inte ens den så kallade dramatiska vändningen känns speciellt oväntad. Tillslut kändes det hela bara alltför utstuderat för att det skulle vara engagerande.

Andra som har läst One day är bland annat Bokomaten, Enligt OCalliope Books

Caroline J. Jensen Fru Bengtssons andliga uppvaknande
Fru Bengtsson dör en dag och detta gör att hon börjar fundera på meningen med livet och då främst i den betydelsen om gud existerar. För att komma fram till om hon tror på gud eller inte, tar hon hjälp av den teologistuderande grannen, Rakel, som lägligt har blivit besatt av någon som hellre ser att Fru Bengtsson avsäger sin tro på gud helt och hållet.
Detta är en rolig bok som gott visar på det bisarra med att blint följa skrifter, oavsett om det gäller att tro eller att avsäga sig det som står där. Språket är rappt och finurligt och berättelsen bär på en alldeles egen logik.

Andra som har läst Fru Bengtsson är Kristina Simars bokblogg, Med näsan i en bok

Dawn French A Tiny Bit Marvellous
A Tiny Bit Marvellous är Dawn French första skönlitterära bok och i denna får vi följa en familj under deras kamp som kallas vardag. Boken är skriven i dagboksform och vi får främst följa mamma, Mo, dottern Dora  och sonen Peter/Oscar. Pappan dyker upp mot slutet i boken men han figurerar genom hela boken i de andras dagboksanteckningar. Jag gillar greppet med dagboksanteckningarna, dels slängs vi snabbt in i berättelsen, det är här och nu det händer samt att det är ett bra sätt att visa på hur de andra tänker vid samma tillfällen.

Fru E har skrivit om ATBM på sin bokblogg.

Erland Loe Stilla dagar i Mixing Part
Erland Loe brukar alltid vara underhållande men efter ett uppehålla från hans böcker blev jag efter A Fraction of the Webs inspirerande inlägg sugen på att läsa Loe igen. Stilla dagar Mixin Part är verkligen underhållande på bästa Loe vis, med snabba och knasiga dialoger. Huvudpersonerna, herr och fru Telemann, en som älskar Tyskland och en som bara ser kopplingar till kriget, är bisarra och väldigt underhållande.

Författare: Yevgeny Zamaytin
Titel: We
Utgivningsår: 1921

We utspelar sig i en framtid där det inte längre finns några individer med egennamn, utan istället har medborgarna i den enda staten fått ett nummer. Det finns således någon i nummerföljden före och efter, så människorna är en del av något större, nämligen kollektivet.

Byggnaderna är av glas, så varje medborgare kan se vad alla andra gör och genom detta blir det extra tydligt att de är en del i ett större maskineri. Dagens timmar är noggrant inplanerade, så alla vaknar och går till sina arbeten vid samma tidpunkt. Detta enligt tabellen, samhällets auktoritära skrift, som är inspirerad av F.W. Taylors idéer om effektivitet. En orsak till detta är att bland annat den fria viljan ses som ett orsak till olycka.

I detta samhälle möter vi D-503, matematiker och överingenjör, som är ansvarig för byggandet av Integralen, ett rymdskepp som ska erövra andra planeter och sprida den enda statens idéer. Statspoeterna med verk som tragedin ”Han som kom försent till arbetet”, har fått i uppdrag att skriva hyllningsverk som ska skickas med Integralen, så D-503 skriver sin dagbok med detta i åtanke, att den ska få följa med som ett skriftligt bevis på hur väl organiserat och logiskt samhället fungerar.

En dag träffar D-503, I-330 en kvinna som tillhör motståndsgruppen och som D-503 faller handlöst för. Passionen som tar fäste i D-503, gör att han bland annat börja drömma under nätterna. Drömmar ses som ett uttryck för det irrationella, så D-503 börjar betrakta sig själv som sjuk. I sitt förmodade sjuka tillstånd så börjar D-503 alltmer att se sig själv som en individ, skild från kollektivet. Kan han möjligen äga en själ?

We avslutades 1921 och räknas till en av de första satiriska dystopierna, tillsammans med Jack Londons Iron Heel. Många efterföljande dystopier sägs ska ha inspireras av denna (Brave New World, Player Piano) men oavsett hur det ligger till med detta så är denna bok en klassiker inom dystopigenren och väl värd att läsa.

Författare: Rebecca Hunt
Titel: Mr Chartwell
Utgivningsår: 2010

/../ ‘My services consist of periods of time when I visit specific people, people who experience a specific darkness. Churchill is a regular’. Mr Chartwell made the next disclosure carefully. ‘He names his depression the Black Dog.’

Året är 1964 och det är bara ett par dagar kvar tills Winston Churchill ska avsluta sin politiska karriär. Det är en dag som han har fasat inför och han ägnar sin tid åt att grubbla över det som har varit och det som ska komma. Det är en svår period för Churchill och inte blir det bättre av att den svarta hunden envisas med att hålla honom sällskap.

Samtidigt får vi följa Esther Hammerhans, änka sedan två år och bibliotekarie i Westminister. Hon har beslutat sig för att hyra ut ett rum och får en dag besök av en Mr Chartwell. Mr Chartwell eller Black Pat som han också kallar sig själv, är en stor svart hund och vill hyra rummet för en kortare tid. Esthers hus ligger nämligen på bekvämt avstånd till Churchills hus Chartwell men det visar sig att Black Pat även har andra orsaker till att ta in hos Esther. Han har, ska det visa sig, nämligen varit där förut.

Boken visar på ett bra sätt hur svårt det kan vara att värja sig mot svarta tankar. Uttrycket the black dog, kopplas främst samman med Winston Churchill, som ska ha kallat sin depression för just detta. I romanen så visar Rebecca Hunt hur väl denna bild passar för att beskriva depressionen. Black Pat är verkligen enerverande. Han är stor, det går inte missa hans närvaro. Han är intelligent och gillar ordlekar och svarar alltid spydigt och skapar osäkerhet med sina kommentarer. Samtidigt är han trots allt en hund, drar in djurben, och kan inte motstå frestelsen att jaga ett ihopknycklat papper.

Jag gillar verkligen den här boken. Den behandlar ett allvarligt och svårt ämne på ett finstämmigt och charmigt sätt. Humorn ligger trots allt alltid nära, även om den har en svart/melankolisk underton.

Tidigare i veckan lottade Fru E ut ett ex av Dawn French A Tiny Bit Marvellous och jag vann (!). Boken kom med posten igår så det blev en utmärkt avslutning på veckan. Ett tack till Fru E som så snällt delar med sig av både bokrecensioner och böcker.

Författare: Isaac Asimov
Titel: The Currents of Space (Dömd planet)
Förlag: Signet Books
Utgivningsår: 1952

På planeten Florinia odlas kyrt, en fiber som har en nästintill magisk egenskap. Beroende på hur tråden spinns, kan man bestämma vilken färg som det slutgiltiga tyget kommer ha.  Kyrt är materialet som alla vill ha men då det bara kan odlas på Florinia, är det bara tillgängligt för ett fåtal.

Produktionen och handeln med kyrt kontrolleras av planeten Sark. Sarkiterna lever sina liv i lyx medan förhållanden för invånarna på planeten Florinia är torftig. Florinianerna tvingas att arbeta på kyrt-fälten under slavliknande förhållanden. Det trantoriska riket som arbetar för fred i galaxen, ser dock mellan fingrarna för detta. För om något skulle hota produktionen av kyrt, skulle andra planeter protestera och den rådande freden skulle därmed vara hotad. På Florinia hittas en dag en man som har tappat minnet. Han minns inte vad han heter eller varifrån han kommer. Det enda han kommer ihåg är att Florinia är hotat av undergång.

Detta är en berättelse som bär många element: av science fiction, politiska intriger samt  en detektivhistoria men Asimov knyter fint ihop trådarna på slutet. Currents of Space ingår i imperieromanerna, jag har inte läst de andra men berättelsen står gott på egna ben. De övriga två är The Stars, Like Dust (Världar i krig) & Pebble in the Sky (Förbjuden värld).

Så måste jag bara säga några ord om omslaget. Jag tycker nämligen att det är fantastiskt. Kombinationen med den gamla resväskan och kameran samt de futuristiska rymdskeppen är så härlig. Bilden är skapad av Stanley Meltzoff och kan skådas i större format här.

Sedan att denna utgåva från Signet Books, som ägs av NAL (Rich Reading at Low Prices) bara kostade 25 cent, ungefär 13 kronor idag, bidrar också till bokens charm. Bokens kanter är också rödfärgade, även om detta knappt syns på fotografiet.