Författare: Marlen Haushofer
Titel: Väggen
Utgivningsår: 1962

Den här boken har några år på nacken och likt The Iron Heel också placerats i bibliotekets magasin men där slutar också likheten. För trots det luggslitna utseendet, så var detta en liten pärla och historien slukades i ett svep.

Huvudpersonen som man aldrig får veta namnet på är på besök hos två vänner i deras alpstuga. En kväll går paret ner till den lokala krogen och när huvudpersonen vaknar morgonen därpå har de två inte kommit tillbaka. Så hon bestämmer sig för att promenera ner till byn för att ta reda på vad som har hänt dem. Som sällskap har hon parets hund som vandrade hem tidigare under kvällen men de kommer inte fram till byn, då en genomskinlig vägg blockerar deras väg. Snart visar det sig att hon är instängd och att människorna och djuren på andra sidan har dött.

Jag är ingen direkt fan av postapokalyptiska historier, men det här är riktigt bra. Bland annat för att det är en kvinna i huvudrollen, som vet om sina brister som överlevare. Exempelvis så går det ett tag innan hon kommer på att hon kanske behöver ransonera sina livsmedel. För hoppet att hon ska bli funnen finns där men alltefter som tiden går, slår det henne att sannolikheten inte är så stor att någon annan är i livet.

Det är en riktigt sträckläsare, då det är intressant att se hur hon ska klara vardagen. Hur hon håller tankarna i styr och hur hon nu när alla är döda kan kosta på sig att vara ärlig i sina tankar och känslor i den redogörelse som hon för. Sedan är historien upplagd så att man vet att något otäckt kommer att ske men man vet bara inte när.

Annonser