Arkiv för månad: september, 2011

Böcker har blivit lästa men inga recensioner har blivit skrivna. Detta beror mycket på att en förkylning har tagit alldeles för mycket ork i anspråk.  Så den lilla kraft jag kunnat uppbringa har istället gått till att läsa kurslitteratur och den räcker det gott och väl med att redovisa i kommande inlämningsuppgifter.

Så istället bjuder jag på en pausfågel i form av en klok uggla som noga vaktar den kunskap jag söker. I dagarna ska den dock flytta, då den är virkad som ett syskondjur till projektet hjärtekatten. Läs mer om hjärtekatten på deras hemsida och virka gärna en katt eller två.

 

Annonser

Författare: Max Berry
Titel: Machine Man
Utgivningsår: 2011

Charles Neumann vaknar en morgon och kan inte hitta sin mobil. Detta leder till en fullkomlig panisk jakt för att finna den. Bland annat springer han enbart iförd en handduk om midjan ner till garaget för att se om mobilen på något mystiskt sätt kan ha ramlat ur fickan och hamnat under bilsätet. Ingenstans står mobilen att finna, så jakten fortsätter till arbetsplatsen. Dit kommer han dock alldeles svettig, då verktyget för att kunna göra rationella val av kläder utifrån fakta om väderleksförhållandena nu är borta i och med att mobilelefonen är försvunnen.

Detta öppningsscenario i boken sätter på ett bra sätt tonen för resten av handlingen och huvudpersonens besatthet kring ting som på något sätt kan kopplas till den egna personen.

Mobilen är kvarglömd på arbetet men återfinnandet av den får inget lyckligt slut. Istället blir det ett ganska brutalt möte som får till följd att ett ben behöver amputeras. På sjukhuset möter han protesteknikern Lola Shanks och efter ett tag börjar han mer och mer att gilla sitt nya ben och alltmer se det gamla, naturliga benets brister. Där börjar hans jakt på den ultimata kroppen med ultimata kroppsdelar och andra följer hans besatthet med stort intresse.

Detta är en rolig bok med en ganska skruvad historia. Alltigenom är det en hög fart som snabbt driver historien framåt. Det är också en historia om besatthet och kärlek där artificiella lemmar inte är ett hinder, förutom när hjärtat bokstavligen exploderar.

 

 

Författare: Jane Pavitt
Titel: Fear and Fashion in the Cold War
Utgivningsår: 2008

Efterkrigstiden präglas av det kalla kriget med kapprustningen och rymdkapplöpningen. Detta skapade en kultur av övervakning, misstänksamhet och spionage. Det fanns en reell rädsla för kärnvapenattacker men samtidigt fanns det även en förhoppning och tilltro till den nya tekniken. Modet har alltid varit nära sammankopplat till samhället och dess utveckling. Ett tydligt exempel är att bikinin fick sitt namn efter den atoll där USA utförde sina kärnvapenprover.

Boken Fear and Fashion in the Cold War, tar upp samspelet mellan mode och samhälle och visar hur vapenupprustningen och rymdkapplöpningen influerade modet. Hur rädslan för men också tilltro till den nya tekniken fick uttryck i modevärlden. Tack vare de stora tekniska satsningarna kom en rad med nya syntetiska textilier fram. Även sättet att sy ihop plaggen förändrades, till exempel så svetsades sömmarna samman och de mest futuristiska formerna kunde skapas. Kläderna skapades för en framtid som skulle spenderas i rymden eller efter katastrofen. Bland de tre stora namnen som tydligt var inspirerade av den nya tiden var, André Courrège, Pierre Cardin och Paco Rabanne.  Courrège skapade bland annat huvor där synfältet bestod av en remsa som för att skydda ögonen mot de starka ljussken från en kärnvapenexplosion.

Courrège, Cardin och Rabanne var alla verksamma i Paris. Att de influerades så av de nya visionerna om rymden och den rymdfeber som rådde och som jag personligen mest kopplat samman med USA och forna Sovjetunionen, beror på att 1960 beslutade de Gaulle att Frankrike skulle delta i rymdkapplöpningen. 1961 bildades således Centre Nationale d’Etudes Spatiles (CNES som är den franska motsvarigheten till NASA).

Ett litet radiotips. Stil i P1 har haft ett program om Courrège, Cardin och Rabanne och tar upp dem som visionärer av rymdmodet. Programmet heter Futurism och framtidstro – vart tog rymdmodet vägen?

Rymddräkten visar bäst på det nya förhållandet mellan kropp och teknik som nu utvecklas. Ett mikrohabitat som gör att kroppen och tekniken nu smälts samman till ett. Då modet och kroppen var designad för att vara i rymden blev det nu istället en helt ny syn på kroppen och tekniken, den cybernetiska. Som kuriosa i sammanhanget, myntades 1960 ordet cyborg av Manfred Clynes och Nathan Kline. Tanken var att skapa ett självreglerande människa-maskinsystem , för att bättre klara av uppdrag i rymden.

Min kunskap om mode är rätt begränsad, till viss del är jag rätt ointresserad av vad som är på modet, men detta var en bra bok som på ett grundläggande sätt visade tankarna och idéerna som rådde under denna spännande period. Jag rekommenderar den varmt till alla som har det minsta lilla intresse av lite utflippat sextiotals mode.

Författare: Elizabeth Stuckey-French
Titel:The Revenge of the Radioactiv Lady
Utgivningsår: 2011

By the time Marylou Ahearn finally moved into the little ranch house in Tallahassee, she’d spent countless hours trying to come up with the best way to kill Wilson Spriggs. The only firm desicion she’d made, however, was that proximity was crucial. You couldn’t kill someone if you lived in a different state.

Marylou är 77 år och besatt av tanken att ta livet av Wilson Spriggs. Han var på 1950-talet ansvarig för en hemlig statlig undersökning i vilken faran med radioaktivitet skulle studeras. Så unga blivande mödrar gavs ovetande en dryck kamouflerad som vitaminer men som istället innehöll radioaktivt järn. Marylous dotter dör vid unga år till följd av cancer. På sin ålders höst får Marylou av en slump reda på var Wilson Spriggs bor och beslutar sig för att hämnas det han gjort. Hon flyttar således till ett hus i samma bostadskvarter som Spriggs och ändrar sitt namn till Nancy Archer efter huvudrollsinnehavaren i filmen Attack of the 50 foot woman. Till skillnad mot filmens Nancy blir bokens Nancy inte jättestor, inte heller får hon några andra superkrafter som kan hjälpa henne i sökandet efter hämnd.

Då Wilson börjar bli dement han har flyttat in hos sin dotter med familj. Det är en brokig skara med färgstarka individer som vi får möta. De ägnas alla ett kapitel åt gången genom boken och på sätt blir det lätt att komma dem nära och känna sympati med dem. Även om slutat känns lite krystat och snabbt ihopknutet så är det trots allt en god söndagsläsning.

Värt att nämna är att Stuckey-French har utgått från riktiga händelser som hände under 1950-talets Amerika och som skildras i boken The Plutonium Files. Nu har jag inte läst denna bok men den verkar intressant om än rätt skrämmande. Tidsperioden är trots allt väldigt spännande med den blandade optimism och pessimism som rådde i samhället. Där vetenskapen samtidigt bjöd på både räddning och undergång. Mer om detta och dess kulturella uttryck i modet i nästa inlägg. Håll utkik.