Arkiv för månad: november, 2011

Till julklappsbytet som En bok om dagen ordnar ska jag nu ge lite mer information om mig själv och mitt läsande. Förhoppningsvis så kan det hjälpa min hemliga bokvän att luska ut vem jag är. Är det något du undrar över så är det givetvis bara att fråga.

Om mitt bokläsande:

* Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Framtidsvisioner-dystopier-science fiction.

* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)
Stig Dagerman är en gammal favorit men där är samlingen komplett.
Margaret Atwood är en ny, där har jag bara läst de tre dystopierna som jag bloggat om.
Stephen Fry är en blivande favorit. Har bara läst Making History.

* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Engelska.

* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Nej

* Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Nja, samlar och samlar men vill läsa hela serien med Jeeves and Wooster av PG Wodhouse. Har till och med The Mating Season.
I viss mån Isaac Asimov när/om jag springer på dem begagnat. Har en fäbless för gamla sf-bokomslag.

* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
Nej, tyvärr inte. Men har en att läsa-lista. Slänger med några exempel från den:
Thomas Mullen The Revisionists
Tom Perotta The Leftovers
Barbara Pym Excellent Women
Dodie Smith I Capture the Castle
Kate Morton The Distant Hours
Jeffery Eugenides My mistress’s sparrow is dead

* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)
Till viss del vill jag läsa böcker som ställer frågor om livet och som ifrågasätter rådande idéer och ideal. Därför är SF-genren så lockande. Samtdigt som den kan tjäna som verklighetsflykt.
Läser även för underhållning, därav exempelvis Wodhouse, så en och annan salongsdeckare eller cosy-crime kan slinka ner. Ibland är det skönt att bara sätta hjärnan på paus och mysa lite, så då läses böcker som ex Vickys Vintagebutik.
Letar och läser gärna riktiga bladvändare. Sådana som har varit svåra att lägga ner är Marcus Zusak The Book Thief, Margaret Atwoods trilogi och Diane Setterfields The Thirteenth Tale.
Läser annars väldigt lite facklitteraturför nöjes skull men det beror ofta på att jag fyller det behovet genom att läsa kurser på högskola/universitet. Läser för tillfället en kurs i konstvetenskap.

* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
De tre s:en
Storsäljarna. Tänk Kajsa Ingemarsson, Lisa Marklund och dylikt. Läste mot bättre vetande One Day av David Nicholls och avskydde den.
Skräck. Är för lättskrämd för att uppskatta det.
Svenska deckare av typen Snabba Cash och liknande.

* Vad har du läst, men tänkt ”Aldrig mer!” om..?
David Nicholls och Jack Londons The Iron Heel som lämnades tillbaka oläst.

* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?
Utopier skulle vara en omväxling men där har jag inga bra uppslag.
Svenska klassiker gärna något av kvinnliga författare som Elin Wägner, Moa Martinsson
Har exempelvis läst Ivar Lo Johanssons Kungsgatan som jag tyckte om och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas är en absolut favorit. Har även Bengt Olhssons Gregorius i bokhyllan men den är och det skäms jag över att säga, oläst. Doktor Glas är tillsammans med Sherlock Holmes och Kapten Nemo mina absoluta favoritkaraktärer.

* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
The Immortal Life of Henrietta Lacks av Rebecca Skloot är den senaste boken jag suktat efter.

 

Lite om mig:

* Vad gör du helst på fritiden?
Handarbetar: stickar, virkar och syr. Gillar att skapa med händerna. Fotografera gärna.

* Samlar du på något?
Nja till viss del plåtrobotar. Gillar robotar och rävar.

* Favoritfärg?
Grön

* Teve-serier som du uppskattar?
Följer inga teve-serier då jag inte har någon teve. Får låna dvdboxarna med House av en kollega. Köper själv Star Trek.

* Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst?
Jättesvår fråga. Filmtittandet går i vågor och jag går sällan på bio.
Gillar Miyazakis filmer och Det levande slottet och Laputa är favoriterna. Annars är väl Amelie från Montmartre en klassiker då den är så charmig. Är svag för estetiska filmer som THX  1138 och Hero. De andras liv är också en riktigt bra film.

* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak?
Absolut te. Dricker för mycket svarta teer och personliga favoriter är Earl Grey, Lapsang Soushong och Kalkstensdrömmar. Vill inte ha för söta eller fruktiga teer. Borde dricka mer grönt men vill ha dem så rena som möjligt om de inte är smaksatta med naturliga ingredienser som ex. rostad ris.

* Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..?
Punchpraliner.
Naturgodis är också gott. Gillar inte jordnötter.

* Stjärntecken?
Fisk.

* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul?
Salami.

* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul?
Små burkar med marmelad

* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)?
Nej inga allergier. Men vill helst inte äta gelegodis i konstiga färger.

 

 

Annonser

Titel: Henrietta’s War
Författare: Joyce Dennys
Utgivningsår: 1985

De här berättelserna publicerades först i tidningen Sketch under krigsåren 1939-45 och publicerades i bokform inte förrän 1985. Joyce Dennys har skapat ett alter ego, vid namn Henrietta och hon skriver brev till sin barndomskamrat som ligger ute i fält. Breven är rikt illustrerade med små bilder ur vardagen. Den första boken Henrietta’s War News from the Home Front sträcker sig mellan åren 1939-1942. Den andra boken Henrietta Sees It Through More news from the Home Front utspelar sig således under åren 1942-45.

I den lilla staden rullar livet trots allt på trots flyglarm, ransoneringskort och oro över nära och kära som tar militärtjänstgöring. Det är en skön samling karaktärer som florerar i denna berättelse. Henrietta själv, som trots ryggskott fortsätter sin dagliga kamp mot ogräset med hjälp av en varmvattenflaska fastspänd på ryggen. Hennes man läkaren, som sover fastän en bomb landar i grannens trädgård. Fru Savernack som blir rosenrasande när hennes vapen tas ifrån henne. Lady B som varje kväll skriver arga brev till Hitler för att tala om hur illa hon tycker om honom och kriget. Faith som med den enklaste handvändningen kan förtrolla en gammal hatt till det senaste nya och dirigenten som är helt upp över öronen förälskad i henne.

I min trio av knasigt brittiskt så är det dessa böcker jag vill lyfta fram. För fastän det här finns en melankolisk underton så är det här precis så brittiskt charmigt som jag var ute efter.

‘I was thinking to-day’, said Lady B dreamily, ‘that if all we useless old women lined up on the beach, each of us with a large stone in her hand, we might do a lot of damage.’
‘The only time I saw you try to throw a stone, Julia, it went over your shoulder behind you’ said Mrs Savernack.
‘Then I would have to stand with my back towards the germans’ said Lady B comfortably

Titel: The Year of the Flood
Författare: Margaret Atwood
Utgivningsår: 2009

Tjoho vad bra det här var. Likt berättelsen om Oryx och Crake, så är det inte förrän en bra bit in i historien som jag börjar ana hur det hela hänger ihop och när det väl skett, så är det nästintill omöjligt att lägga ifrån sig boken. Jag vill inte dryfta så mycket om själva handlingen då en stor poäng med boken är att inte känna till så mycket innan. För att denna bok ska komma till sin rätt är det i alla fall bäst att innan ha läst Oryx and Crake.

Jag hade inte tidigare läst något av Margaret Atwood och nu frågar jag mig varför jag inte plockat upp dessa böcker innan. För detta har verkligen gett mig läslusten, som var borta ett tag, åter. Hon skapar sådana rika historier som ställer många frågor om bland annat moral och etik, så jag kommer nog att återvända till Atwood i framtiden. Näst på tur står två andra kvinnor som har skrivit två klassiker inom inom dystopigenren, Ursula Le Guin och Ayn Rand.

Titel: Mrs Ames
Författare: E.F. Benson
Utgivningsår: 1912

Livet i Riseborough går sin gilla gång där dagarna fördrivs med bland annat trädgårdskötsel, promenader till handlaren där både livsmedel och det senaste skvallret inhandlas, -hämtas. Männen spenderar gärna några timmar på herrklubben och kvinnorna ägnar sig gärna åt att planera för nästa middagsbjudning med efterföljande lunchbjudning. Vardagen är präglad av vanor och rutiner som är lika inarbetade som nödvändiga för att inte den rådande idyllen ska störas.

Någon som kommer få känna på hur vardagen kan rubbas är Mrs Ames, som är middagsbjudningarnas drottning. Middagarna är alltid välplanerade med exempelvis tryckta menyer speciellt beställda för den aktuella kvällen. Historien tar sin början i den senaste nyheten att till nästa bjudning så har Mrs Ames bjudit fruar utan män och herrar utan deras damer.

Mrs Evans är en av dem som är bjuden utan sin äkta hälft. Maken som är traktens läkare och enligt Mrs Ames svår att bjuda på middag då han ändå bara måste lämna den mitt i på grund av ett akutuppdrag. Mrs Evans kommer sonika ensam till middagen och in i familjens Ames liv. Främst maken och sonen blir helt betagna av henne. Så Mrs Ames får en ny konkurrent, inte bara till nästa stora bjudning som alla nu talar om, en maskerad som ordnas av Mrs Evans, utan även till hennes son och framförallt till hennes man.

Detta är en söt historia som visar på hur ledan kan gömma sig i vardagens rutiner men även hur lätt det är att glömma bort att vardagen trots allt inte var så dum i alla fall.

 

 

 

Titel: Oryx and Crake
Författare: Margaret Atwood
Utgivningsår: 2003

Jag bör nog börja detta inlägg med att säga att trots min skepsis till postapokalyptiska historier*, så valde jag ändå att läsa Oryx and Crake. Detta baserat på att boken ingår i Margaret Atwoods dystopiska svit och nu i efterhand måste jag säga att jag är glad att jag inte avfärdade denna som “postapokalypsm”, för detta mina damer och herrar är riktigt bra.

* För filmer som Mad Max, Vägen eller Den sista striden är inte riktigt min kopp te.

Världen som vi känner den finns ej mer och utvecklingen dit har gått genom mänsklig arrogans, jakt på profit och en del galenskap. Berättelsens protagonist kallar sig Snowman, och spenderar den mesta tiden i närheten av sitt träd som förutom tjänar som skydd även ger honom en möjlighet att på avstånd överblicka de craker som lever i närheten. Utöver solen så finns det andra faror som lurar därute och efter det kaos som råder efter undergången så finns det inte mycket kvar som Snowman kan använda sig att försvara sig med. Så dagens hetaste timmar och natten spenderar han i sitt träd.

Allt längre in i boken, så fördjupas historien och vi får lära känna Snowman, eller Jimmy som han egentligen heter. I tillbakablickar möter vi även bokens titelpersoner Oryx och Crake och deras relation till Jimmy och det som skett. För det som har hänt är att en pandemi spred sig som en löpeld över världen och dödade människorna. Historien tar sin början strax efter detta utbrott, så det är osäkert om några andra människor har överlevt.

Detta är en riktig bladvändare och sakta bygger Atwood upp en miljö där bland annat vissa djur har varit utrotade sedan länge medan andra genmodifierade har tagit plats i den nya värld som en gång var. Där gröna, självlysande kaniner är helt onaturligt naturligt.

Så här när julen och advent närmar sig med stormsteg så ordnar nu En bok om dagen – Julklappsbyte Large.

Ett trevligt initiativ som jag givetvis vill vara en del av. Det är så roligt att försöka leta ut en passande bok åt någon och så ges man ju en bra anledning till att spendera lite tid i en bokhandel. Toppen tycker jag, så häng på du med.

Titel: Miss Hargreaves
Författare: Frank Baker
Utgivningsår: 1940

Det sägs ju att man ska vara försiktig med vad man önskar sig men i fallet med Miss Hargreaves är det viktigare att vara försiktig med vad man hittar på. I en plötslig ingivelse så diktar Norman Huntley och hans vän Henry ihop en gammal dam vid namn Miss Hargreaves. Berusade på sin uppfinnelserikedom skickar de även ett brev med en inbjudan ställd till Miss Hargreaves till hotellet i Bath där hon för tillfället ska uppehålla sig. Miss Hargreaves är en dam i sina bästa år (runt 80) och som är vida känd för att resa med ett stort bagage. Detta bagage består bland annat av en harpa, en kakadua vid namn doktor Pepusch, en Bedlingtonterrier lyssnades till namnet Sarah samt ett badkar.

Så en dag när hela ekipaget står på perrongen i Cornford är Norman den som blir mest överraskad av hennes ankomst. Svårast blir det för honom att försöka förklara att han egentligen inte känner henne, speciellt när hon ger sken av att de är gamla goda vänner. Fast hur de möttes är något som hon inte närmare vill gå in på. Att få möta sin skapelse på riktigt ska visa sig inte vara så enkelt. Som gamla goda vänner vill Miss Hargreaves umgås med Norman medan Norman i sin tur undan för undan finner henne alltför påfrestande. Han vill inte riktigt ta det ansvar som det innebar att hitta på en gammal bekant och har väldigt motstridiga känslor för henne. Samtidigt som han känner ett slags ansvar för henne vill han samtidigt inte erkänna hennes existens.

Tvetydiga är även mina känslor för denna bok. För samtidigt som det är en rätt underhållande historia så blir jag vid ett flertal tillfällen irriterad på Norman för att han är så elak mot Miss Hargreaves. Trots att hon har mindre smickrande egenskaper så kan det trots allt inte vara så lätt att plötsligt bli satt att spela någon utifrån någon annans fantasi.

I walked home about ten with very mixes feelings. Perhaps I ought to tell you about them, otherwise you’ll be running away with the idea that this is meant to be a funny book. It is not; it is a very serious book; it is an account of the most amazing thing that ever happened to me, a thing that altered the whole course of my life. So please keep that clear. And remember it’s true; I haven’t made a thing up – except Miss Hargreaves in the first case.

Titel: The Handmaid’s Tale
Författare: Margaret Atwood
Utgivningsår: 1985

I en nära framtid där Usas regering har störtats och ersatts av en teokrati får vi följa Offred i hennes vardag där hon har blivit placerad hos Fred och Serena Joy. Hennes funktion är att tjäna som konkubin, i en värld där allt färre barn föds. Eftersom hon i sitt liv innan Gilead-republiken, var gift och fött barn och därmed visat på sin reproduktiva förmåga har hon tilldelats den nya rollen att tjäna som en barnproducerande tjänarinna, till dem i de högre sociala klasserna.

Det finns så mycket i denna bok som tjänar att lyftas fram, hur tjänarinnorna till exempel inte längre äger egna namn, utan får namn efter de män som de ska producera barn med/åt.
Hur förändringen i samhället mot en religiös diktatur sakta sker genom små förändringar. Först fryses kvinnors och andra oönskades bankkonton vilket tar i från dem deras makt att kunna agera som vanliga medborgare. Till en början så har gifta kvinnor dispens från att kategoriseras in i de nya roller som ges. Där som sagt fertila kvinnor omskolas till tjänarinnor men där icke-kvinnor placeras i kolonierna i vilka de sakta kommer dö av den förorening som finns där. Allt efter som tiden går ogiltigförklaras även borgerliga äktenskap.
Hur det är förbjudet för kvinnor att läsa och där unga flickor inte ges någon utbildning. En kväll vill dock Fred att Offred ska komma till honom så att de kan spela Alfapet.

Som sagt det finns mycket att lyfta fram med denna berättelse, för det är en stark historia som nog inte kan lämna någon oberörd på grund av den orimliga logik som finns, där reglerna anpassas allt eftersom behoven förändras. Den absoluta styrkan med denna bok är för mig det faktum att Offred minns hur hennes liv såg ut förr. I många dystopier så är redan huvudpersonen en del av det rådande samhället medan här så måste Offred och hennes vänner anpassas in i det nya med de svårigheter som följer när ens liv begränsas så.

Titel: Supertanten
Författare: Elin Ek
Utgivningsår: 2011

Jag får erkänna att jag lider av ett stort jag-kan-själv-syndrom som ofta kommer till uttryck i hemstickade vantar och halsdukar etcetera. Ofta när jag ser något som finns till försäljning, så är min första tanke men det där kan jag ju göra själv. Det har fått följden att min att göra själv-lista stadigt växer på saker jag kan sticka, virka eller sy. Ett av mina projekt just nu är att virka en matta. För vad annat att göra när jag inte hittar någon som passar, varken i storlek eller färg. Fast när jag i söndags satt och drog remsor ur ett lakan, för att kunna virka dem till en matta, blev till och med jag lite trött på mig själv och det där jagkansjälv-anlaget som jag har belönats (?) med. Jag kan inte sopa under matten att jag då kände mig rätt tantig.

Samtidigt på radion var det en intervju med Elin Ek, som med sin bok Supertanten vill upprätta tantens status. Hon menade att tanter egentligen aldrig har fått erkännande för sin kunskap, utan att det krävs att män på Södermalm i Stockholm börjar baka surdegsbröd innan det blir hippt och ses som kunskaper att uppskatta.

Nu är jag inte den som brukar köpa kokböcker och jag hatar verkligen att  baka småkakor men när jag bläddrade i (kok)boken var det  trots allt något som jag fastnade för. Här bjuds det på en mängd recept på bland annat småkakor men även på godis, sylt och husmanskost. Samtidigt varvas det med texter som hyllar tanten och några tanter presenteras på ensidesuppslag. En supertantserie finns även med i boken som är illusterad av Kim W. Andersson. Med följer även mönster till att kunna sy den fulländande tanten, som hatt och handväska.

Det här är verkligen en hyllning till tanten och det märks att Elin Ek värdesätter de kunskaper och kvalitéer som dessa har. Känslan som fastnar efter att jag läst boken är att det här är genuint trevligt.

Tantquizet avslöjade föresten att jag är en riktigt tant, även om nu det  kanske inte var löpsedelsmaterial.

Titel: Ursäkta men din själ dog nyss
Författare: Danny Wattin
Utgivningsår: 2009

I en värld där kändiskulturen har genomsyrat hela samhället till den grad att allt värderas utifrån vilken kändis egenskap som man kan anamma sig. Allt från vilka kändisträdgårdstomtar som står i trädgården eller vilken kändis som man ska ta generna från när det blir dags att beställa barn. Här där Angelinorna tränar daglig catwalk-gång och där Maradona Larsson och Maradona Eriksson till sitt förtret inte lyckas få någon av Angelinornas uppmärksamhet trots sitt bolltrollande. Här är det verkligen inte till ens fördel att ha fått gener från Albert Einstein, som bokens huvudperson Benjamin Albert Bonkenstein har fått.

Benjamin lever i Paradize tillsammans med andra så kallade förbättrade människor. Där dessa förbättrade kvinnor inte själva längre kan föda barn, då deras bäcken är alldeles för små. Istället anställs surrogatmödrar bland de icke-förbättrade som bär och föder barnen. Jakten på den ultimata ytan, har även lett till att mindre önskvärda genetiska experiment har kommit till och dessa människor lever i gettot. Benjamin har arbetat i köket på You Clones, gettots mest framgångsrika restaurang och har flera vänner bland mutanterna. En dag springer den genetiskt överlägsna Julia mer eller mindre på Benjamin och en helt annan värld och framtid väntar dem båda.

Danny Wattin har skrivit en berättelse som tagit avstamp ur vår jakt (besatthet) efter yta och status. Han tar små symptom från vårt samhälle, skruvar till dem ett par varv och skapar en framtidsdystopi som är riktigt underhållande och läsvärd.