Titel: Supertanten
Författare: Elin Ek
Utgivningsår: 2011

Jag får erkänna att jag lider av ett stort jag-kan-själv-syndrom som ofta kommer till uttryck i hemstickade vantar och halsdukar etcetera. Ofta när jag ser något som finns till försäljning, så är min första tanke men det där kan jag ju göra själv. Det har fått följden att min att göra själv-lista stadigt växer på saker jag kan sticka, virka eller sy. Ett av mina projekt just nu är att virka en matta. För vad annat att göra när jag inte hittar någon som passar, varken i storlek eller färg. Fast när jag i söndags satt och drog remsor ur ett lakan, för att kunna virka dem till en matta, blev till och med jag lite trött på mig själv och det där jagkansjälv-anlaget som jag har belönats (?) med. Jag kan inte sopa under matten att jag då kände mig rätt tantig.

Samtidigt på radion var det en intervju med Elin Ek, som med sin bok Supertanten vill upprätta tantens status. Hon menade att tanter egentligen aldrig har fått erkännande för sin kunskap, utan att det krävs att män på Södermalm i Stockholm börjar baka surdegsbröd innan det blir hippt och ses som kunskaper att uppskatta.

Nu är jag inte den som brukar köpa kokböcker och jag hatar verkligen att  baka småkakor men när jag bläddrade i (kok)boken var det  trots allt något som jag fastnade för. Här bjuds det på en mängd recept på bland annat småkakor men även på godis, sylt och husmanskost. Samtidigt varvas det med texter som hyllar tanten och några tanter presenteras på ensidesuppslag. En supertantserie finns även med i boken som är illusterad av Kim W. Andersson. Med följer även mönster till att kunna sy den fulländande tanten, som hatt och handväska.

Det här är verkligen en hyllning till tanten och det märks att Elin Ek värdesätter de kunskaper och kvalitéer som dessa har. Känslan som fastnar efter att jag läst boken är att det här är genuint trevligt.

Tantquizet avslöjade föresten att jag är en riktigt tant, även om nu det  kanske inte var löpsedelsmaterial.

Annonser