Arkiv för månad: mars, 2012

I Dawn Frenchs A Tiny Bit Marvellous, så har kakorna en given plats i berättelsen. För er som inte har läst boken så har varje karaktär en favoritkaka som mormodern bakar åt dem när de kommer på besök, lite som att dränka sina sorger i fett och socker. Så igår när våren gjorde en paus och vädret var minns sagt lynnigt med hagelskurar och blåst, så tänkte jag att jag skulle hålla mig inomhus och passa på att prova att baka en av kakorna ur boken.

Första recepten i boken är Oscars Banoffepaj och då jag gillar kombinationen av kola och banan, så kändes detta som en bra start. Kort så består botten av en krossade digestivekex och pekannötter och ovanpå detta läggs en kolasmet, sedan skivade bananer för att avslutas med vispad grädde och hyvlad choklad. Kakan blir väldigt mastig och väldigt söt. Lite för mastig och söt för min smak och då tog jag ändå inte hela den mängd med vaniljsocker som skulle blandas ner i grädden. Kolasmeten blev i alla fall väldigt god, den gjordes på farinsocker istället för sirap.

Jag tänkte först att jag skulle provbaka alla kakorna som finns med i boken, Mos rödbetskaka, Doras ananaskaka och Denys whiskeykaka men det kan nog dröja ett tag innan jag fortsätter, för Oscars banoffepaj mättade både magen och suget på att baka.

Annonser

Titel: Castle Waiting
Författare: Linda Medley
Utgivningsår: 2004 & 2010

.. och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Där vissa historier slutar, tar andra vid och så sker i den tecknade serien av Linda Medley. Castle Waiting börjar med en klassisk törnrosasaga men när prinsessan väl lämnat slottet så tar historien sin egentliga början med att vi får följa livet för dem som är kvar i slottet och som väntar på att någon av de kungliga ska komma tillbaka. Under tiden så har slottet blivit en fristad för de som behöver någonstans att bo och dit är Jain på väg. Hon har rymt från sitt hem, höggravid och ensam, det enda sällskapet är hennes häst Rosa. På vägen till slottet som många tror inte existerar på riktigt möter hon både vänner och fiender och fiender som blir hennes vänner. Väl på plats i slottet träffar hon den ena udda karaktären efter den andra. Mannen vars hjärta är brusten men som är lagat genom att ett bur är smitt runt om som håller samman det, till den skäggiga damen, syster Peace som tidigare bland annat arbetat på cirkus innan hon konverterade.

Detta är ingen snabb berättelse utan i den stora berättelsen, stoppas små sidoberättelser in som förklarar hur de andra människorna och varelserna kom till slottet och hur deras liv såg ut innan. Även Jains liv berättas i tillbakablickar, så sakta får man en bild av vad det är hon rymde från.
Även utgivningstakten är långsam. Den första volymen kom ut 2006 och den andra gavs ut 2010 och eftersom historien inte avslutades i den andra volymen är det bara att sätta sig bekvämt och vänta på trean men det här är väl värt att vänta på. Med vackra teckningar, en historia satt i medeltid med människor och djur som bär på olika svåra men samtidigt vackra levnadshistorier. Ett plus är att historien även innehåller många starka kvinnoporträtt.

Tyvärr är första volymen tillfälligt slut men den finns på biblioteken, så spring och låna eller gör en fjärrlåneansökan. För det är en riktigt bra serie som borde läsas av fler än redan seriefrälsta.

Sherlock Holmes är en av mina favoritkaraktärer men jag är inte så intresserad av att läsa eller se historier som spinner vidare med den store detektiven. Det är Arthur Conan Doyles historier som gäller, så därför var jag väldigt sen med att se den nya BBC-produktionen Sherlock. Egentligen borde jag väl inte varit så skeptisk, BBC brukar vara förknippat med kvalitet. Hur som haver, så har jag nu sent omsider sett första Sherlock och tänkte ägna detta inlägg åt att jämföra A Study in Pink (Sherlock) med A Study in Scarlet (Sherlock Holmes).

En liten varning dock, jag kommer avslöja detaljer från handlingen och det råkade bli ett ganska långt inlägg, fastän jag försökte hålla mig kort.

Det de båda har gemensamt är att doktor Watson nyss är hemkommen från Afghanistan där han skadades i axeln. Det är samme man som förmedlar kontakten mellan Watson och Holmes när Watson berättar att han inte längre har råd att bo kvar i London. Där Watson däremot inte vet något om Holmes i teveserien, så får bokens Watson en kort presentation av den säregne detektiven Sherlock Holmes. En sak som berättas är att han gör märkliga experiment, bland annat hur han har studerat blåmärken på en avliden kropp efter att ha slaget den med en käpp. I teveserien använder Holmes visserligen en ridpiska men även piskan finns med i boken även om den dyker upp långt senare i samband med att någon har sett mördaren utanför det hus där en kropp hittas.

I boken är det bara två män som mördas mot teveserien där det till en början talas om en serie självmord. I boken har de båda en koppling till varandra medan en sådan egentligen inte finns bland de mördade i teveserien.

Huvudoffer, så att säga i Sherlock är den kvinna klädd i rosa som hittas i ett ödehus. I boken får historien sin färg genom att Holmes förklarar att ”There’s the scarlet thread of murder running through the colourless skein of life, and our duty is to unravel it, and isolate it, and expose every inch of it”.

Även i Sherlock Holmes så hittas ett offer i ett ödehus. Här är det en man som hittas och med hjälp av de papper som återfinns på kroppen kan de identifiera mannen. Området som ödehuset ligger i är Lauriston Gardens och Lauriston Gardens återanvänds även i teveserien i det sms som Holmes och Watson skickar till den döda kvinnas mobil.

Både offret i teveserien och i boken har båda rest till London och detta är något som Holmes kan utläsa genom att ingående studera den döde. En vigselring har också en betydelse. I boken ger den en ledtråd till vem som dödade mannen och varför medan det i det i teveserien får vara en del av det som Holmes studerar för att få en bild av vem hon var och vilket liv hon levde.

Rache finns också med även om de använder det på helt olika sätt. I boken är det det tyska ordet för hämnd medan det i teveserien är namnet på kvinnans dotter (Rachel).

I A Study in Scarlet sätter Sherlock Holmes in en annons om att en vigselring är upphittad i tron om att mördaren ska komma förbi och hämta den. Istället kommer det en gammal kvinna som hävdar att ringen tillhör hennes dotter. Kvinnan hoppar in i en droska och Holmes klänger sig fast bak på droskan men när droskan väl stannar så har kvinnan försvunnit. I teveserien finns det även en ganska vild jakt på en taxibil och när de väl har sprungit ifatt den så visar det sig att det i taxin bara fanns en oskyldig amerikansk turist.

I boken hittas sekreteraren till den mördade mannen, död och i hans rum hittas flera piller. Holmes har redan när de hittade den förste mannen förstått att han hade förgiftats men nu får de även konkreta bevis. När han senare ger ett av pillren till en döende hund och hunden inte dör förstår han att vissa piller är giftiga och andra inte och att mördaren därmed har spelat rysk roulette med de mördade.

Detta med pillren är något som i teveserien inte avslöjas förrän i slutet när Holmes har följt med taxichauffören. I serien så kommer mördaren upp i lägenheten på 221B Baker Street men går ner igen till gatan och bjuder Holmes att följa med honom. I boken kommer även mannen som kör droska (därav användandet av piska) upp i våningen men får där handfängsel satta på sig. Båda mördarna har ett aneurysm i hjärnan. Där mördaren i boken agerar på egen hand driven av hämnd för sin älskade, så arbetar mördaren i teveserien på uppdrag av Moriarty.

Conan Doyle skapade Moriarty, Sherlock Holmes ärkefiende, för att ta död på Holmes då han tröttnat på att skriva om detektiven. Att de i teveserien introducerar Moriarty redan i första avsnittet känns ändå ok, då en ärkefiende ändå bör vara en Ärkefiende.

Den nya serien får helt klart godkänt. Ett stort plus är att den moderna versionen med snyggt foto och jag gillar speciellt sekvensen när de jagar taxibilen, bilderna på kartorna och hur vi visuellt får se hur Holmes planerar hur de ska genomskjuta bilen.

Not if it’s real love, it doesn’t. Beth seemed to recollect herself. She returned her gaze to the book, stammering, At least, that’s what all the books say.

One must not put trust in novelists, Beth; they create worlds to fit their own needs and drive their characters mad in doing it.

Mary Robinette Kowal Shades of Milk and Honey. Recension kommer framöver.

 

Titel: How to Live Safely in a Science Fiction Universe
Författare: Charles Yu
Utgivningsår: 2010

When it happens, this is what happens: I shoot myself. Not, you know, my self self. I shoot my future self. He steps out of a time machine, introduces himself as Charles Yu. What else am I supposed to do? I kill him. I kill my own future.

Charles Yu spenderar all sin tid utanför tiden i sin tidsmaskin där hans enda sällskap består av Ed, hunden som egentligen inte existerar och Tammy operativssystemet med en depressiv läggning. Ibland ringer även hans chef Phil för att stämma av läget. Phil är egentligen ett hologram men vet inte om det själv, utan lever gott i tron att han efter jobbet går hem till sin fru deras barn. Hans fru vet däremot om att de båda bara är program men vill inte förstöra illusionen för honom genom att berätta sanningen.

Låter det rörigt? Längre fram i boken kommer även Charles Yu, som förövrigt delar samma namn som författaren, att hamna i en tidsloop då han dödat sig själv. Innan det sker hinner dock hans framtida jag överlämna en bok med titeln How to Live Safely in a Science Fiction Universe, med orden att räddningen finns i boken.

Även om bokens handling kan tyckas rörig med saker som existerar men ändå inte och tid som finns men som man kan ställa sig utanför, så är det inte så knasigt som det låter, utan det blir i boken något självklart så som det skulle kunna vara i ett science fiction universum. Boken är mycket rolig även om det finns en melankolisk underton i den. Människor hyr tidsmaskiner i försök att resa tillbaka i tiden men väl där, upptäcker de att de inte kan ändra på historien. Även om de vet om det så låter de det inte hindra dem från att försöka. Många väljer även att resa tillbaka till sitt livs värsta ögonblick. För som tidsmaskinsreparatören säger, folk vet vad de ska göra för att bli lyckliga.

Även om det finns mycket science fiction element i boken och små korta och lite nördiga referenser till SF-genren så är detta en bok som tar upp mycket mänskliga ämnen, som kärlek, smärta, att våga växa upp och att faktiskt leva i den riktiga tiden, det vill säga här och nu.

Titel: Salvage the Bones
Författare: Jesmyn Ward
Utgivningsår: 2011

Det finns böcker som jag i princip aldrig plockar upp och sådana som kan kategoriseras som diskbänksrealism är böcker om definitivt blir kvar i bokhandelns hyllor. Visst läser jag böcker bland annat som en del av en verklighetsflykt men det innebär visserligen inte att böckerna jag läser är fulla av rosenblad och fluff fluff (bloggen började bland annat i ett stort behov av att läsa dystopier) men det finns vissa gränser som jag inte gärna kliver över.

Bland annat när det finns en känsla av att det kommer att bli för mycket realism och när boken kommer krypa lite för tätt på och det gjorde boken Salvage the Bones av Jesmyn Ward. Esch är fjorton år och gravid. Bor med sina tre bröder och alkoholiserade far som förbereder huset inför den annakalande orkanen Katrina. Det är en riktigt fysisk roman i den mening att det är många och rikt talande beskrivningar om hur svetten och blodet rinner i olika sammanhang. Jag fick lägga ner boken många gånger då det blir för filmiskt men det verkar för många vara en av den stora behållningen av boken.

Hursomhaver så är detta en bok som inte kommer att stanna kvar i min bokhylla, så känner du att du vill testa något nytt eller gammalt beprövat inom genren vardagsrealism, så hör av dig så flyttar boken gärna till din bokhylla.

Uppdatering: Boken har nu fått nytt hem

Titel: Everything is it’s own reward
Författare: Paul Madonna
Utgivningsår: 2011

That’s not an answer Jim, That’s just a bunch of words strung together

Det finns böcker som inte lätt går att kategorisera in i något fack. Paul Madonnas bok Everything is it’s own reward är precis en sådan bok. Den tänjer på begreppen tecknad serie och grafisk roman och låter även bilderna vid flera tillfällen sträcka ut sig över ett helt uppslag. Boken läses som ni kan se av bilden ovan, åt fel håll (liggande). Det blir som att man bläddrar sig framåt i historien även om historierna inte har mer gemensamt med varandra än att de utspelar sig i eller nära staden.

Det är fantastiskt fina akvareller som främst avbildar stadsvyer och det finns förutom ett undantag, inga människor med på bilderna. Städer, gjorda för och av människor men där det inte finns några människor är något som fascinerar mig mycket men det mänskliga livet i bilderna finns istället i de textstycken som ackompanjerar akvarellerna. Det är texter som ger en bild av samhället präglat av en svart humor men även gjord med en kärlek till staden och människorna. Många gånger får jag associationer till Jan Stenmark, som med sin collageteknik blandar humor, ironi och absurditet på allra bästa sätt.

Paul Madonna har skapat en fantastisk bok, en slags urbaniserad sagobok för vuxna. Han har även gett ut All Over Coffe, så jag kommer återvända till Paul Madonna framöver.

Wandering from her office into the museum district, she tells me she doesn’t want to go home. ”If I go now” she says, ”I’ll just play that game with myself. The one where I stare out the window and pretend I won’t go in tomorrow.”

Titel: The Turn of the Screw
Författare: Henry James
Utgivningsår: 1898

Berättelsen tar sin början i att ett par vänner har samlats och hur en av dem tar och läser ur en dagbok. Historien har nedtecknats av en guvernant och eftersom hon nu är död, får mannen som kände henne föra hennes historia vidare.

Guvernanten får i uppdrag av en man att ta hand om två barn, Flora och Miles och hon blir genast charmad av dem. De är två små vackra liv i vilka det inte kan rymmas några onda tankar eller handlingar. Därför kommer det som en smärre chock att lille Miles har blivit relegerad från sin skola och guvernanten försöker förstå vad anledningen kan vara och i små timida försök försöker hon få honom att berätta vad som har hänt.

Vid flera tillfällen dyker två personer upp som tycks vaka över barnen och när guvernanten beskriver deras utseende för hushållerskan visar det sig att det är den tidigare guvernanten Miss Jessel och Peter Quint som också var anställd vid godset men som båda dog under mystiska omständigheter. De tycks vaka över barnen och enligt guvernanten är de ute efter barnens själar och det blir en slags dragkamp om barnen.

Det första intrycket av historien var att jag någongång under historien hade tappat bort mig. Det är nämligen tvära kast mellan hur guvernanten ser på möjligheterna att rädda barnen. Ena sekunden går de att rädda och i nästa är de förlorade. Efter att ha läst lite vad andra har tyckt om boken föll bitarna på plats, så för mig hade detta varit en bra bok att läsa och diskutera med andra. För det var många små ledtrådar som gick mig om intet.

Det är en klassisk spökhistoria på 96 sidor och nämner två andra klassiska historier, nämligen Jane Eyre och The Mysteries of Udolpho. Jane Eyre har jag nyligen sett och kommer nog läsa om i framtiden och jag blev lite nyfiken på The Mysteries of Udolpho men det verkar vara en riktig tegelsten på runt 700 sidor. Någon därute som har läst Udolho och som kan rekommendera eller avråda att jag börjar på en till synes evighetsbok?

För några veckor sedan såg jag filmatiseringen av svindlade höjder, en film som jag lite överraskande tyckte väldigt illa om. Nu har jag visserligen inte läst romanen så jag visste inte vad som var att vänta men att det skulle vara så tråkigt kunde jag inte föreställa mig. Om det är någon därute som läst boken eller som har sett filmen så vore det roligt att höra vad jag har missuppfattat.

Till skillnad mot svindlande höjder, så har jag läst Jane Eyre. Jag har inte sett någon annan filmatiseringen av boken så jag har inget att jämföra med eller mot men den ger ändå en bra bild av Jane Eyre, hennes liv och öde som bjuder på två timmars god underhållning.

Svindlande höjder:
cyniskt maktspel, besatt begär och ett iakttagande som ger stalker-, och kontroll-vibbar
Läst boken? Nej och blir inte så peppad på att göra det

Jane Eyre:
styrka, integritet och kärlek
Läst boken? Ja och vill läsa om den nu efter att ha sett filmen

 

 

 

 

 

Titel: Train Man Densha Otoko
Författare: Hidenori Hara
Utgivningsår: 2006

Nästa serie ut efter Yotsuba&! i den här lilla sviten om serier som får mig att le är Densha Otoko eller Train Man som den engelska titel lyder. Det ryktas om att denna ska vara baserad på en verklig händelse men det har i mitt tycke ingen större betydelse för historien i stort för denna står gott på sina egna ben.

Berättelsen tar sin början i att på pendelåget hem så sitter huvudpersonen Train Man brevid en söt tjej som kommer få smeknamnet Hermes. På stiger även ett full man som börjar trakassera kvinnorna i vagnen och Train Man tar tillslut mod till sig och säger åt mannen att lämna dem ifred. Senare kommer även konduktören och tar hand om den berusade mannen och kvinnorna inklusive Hermes vill tacka Train Man och ber om hans kontaktuppgifter. Ett par dagar senare kommer ett paket från Hermes och Train Man har under hela tiden berättat om detta på det nätforum där han spenderar all sin fritid och blir peppad av de övriga medlemmarna att ringa henne och tacka för presenten.

Detta är en så söt historia om att vara blyg men ändå våga chansa och satsa på sådant som man inbillat ligger bortanför sin nivå. Men även om vikten av kamratskap som hejar och peppar Train Man och under hela vägen, från första mötet, till första samtalet och sedan daten, så får han uppmuntrande hejarop från de virtuella vännerna som han har. Fler och fler blir engagerade i hans historia och det är svårt att inte bli rörd av hans förvandling från blyg otaku till den unga man som går på date med den snygga tjejen.