Arkiv för månad: juni, 2012

Titel: Mrs. Dalloway
Författare: Virginia Woolf
Utgivningsår: 1925

Mrs. Dalloway said she would buy the flowers herself.

På väg till blomsterhandeln avlöser minnena varandra och blandas upp med intryck och funderingar kring omgivningen och dagens händelser.

Runt om Mrs. Dalloway finns även flera personer i hennes närhet som flyter in och ut i hennes liv och tillika berättelsen. Även människor som inte har någon direkt koppling till Clarissa dyker upp och med dessa visar Woolf på ett ypperligt sätt hur skilda våra liv än kan tyckas vara så kan de knytas samman genom att vi lever i samma stad.

Det här är en sak som jag verkligen uppskattar med berättelsen. Det är så fascinerande med alla dessa liv som pågår runt om oss som vi är omedvetna om och hur pass nära de ändå kan komma våra egna liv genom rena tillfälligheter.

Mrs. Dalloway är en tunn bok med sina 172 sidor, men den kräver sin koncentration då berättelsen pendlar från dåtid till nutid i tvära kast. Det är ingen svår bok, istället är det väldigt fascinerande att få ta del av allt det som pågår runtom om efter det att Mrs. Dalloway bestämde sig för att själv gå och handla blommorna.

Annonser

Titel: Anya’s Ghost
Författare: Vera Brosgol
Utgivningår: 2011

Att ha ett eget spöke som bland annat kan hjälpa till med fuska på provet då du glömt att plugga, kan kanske vid en första anblick verka praktiskt, speciellt om du är en tonårstjej med alla bekymmer som det innebär. Lägg sedan till att du kommer från ett annat land (Ryssland) och har kämpat med din vikt för att passa in i den stereotypa värld som skolan ändå är. När spöket sedan börjar styra lite väl mycket och påverka dig till att bli någon annan inser du att det finns nackdelar med att ha ett psykostiskt spöke vid din sida.

Vera Brosgol har skapat en serie där vardagens bekymmer och frågor om identitet och att våga stå upp för sig själv avhandlas i bakgrund av en historia om ett spöke som önskar att hon fortfarande levde.

Vera Brosgol har en väldigt rund tecknarstil samtidigt som huvudpersonens fötter ofta är nästintill ickeexisterande, vilket gör att bilderna ibland känns lite skeva.

Själva spökhistorien är ok men jag listar ganska snart ut hur det kommer att sluta men jag vill ändå inte avskriva denna serie helt. Den har helt klart sina poänger och skulle passa bra i ett skolbibliotek där unga tjejer kan få möjligheten att hitta och läsa om Anya och hennes äventyrliga vardag.

 

Titel: The Wonderful Wizard of Oz
Författare: L. Frank Baum; Eric Shanower; Skottie Young
Utgivningsår: 2010

L Frank Baums Trollkarlen från Oz, kom ut 1900 och har sedan dess förtrollat både stora som små barn. Alla utom mig vill säga för jag har varken läst boken eller sett filmatiseringen från 1939 med Judy Garland i huvudrollen.

Nu när Marvel gett ut seriealbumet i ett behändigt paperback-format kändes det som ett bra tillfälle att bekanta sig med Baums trollkarl. Efter att ha läst albumet måste jag säga att detta passade mig bra. För utan de fina men ändå lite kantiga teckningarna av Skottie Young hade detta varit en fattigare historia. Berättelsen i sig är ganska söt men känns trots allt ganska bekant, de söker alla efter något som de inte är medvetna om de redan har. Teckningarna och den dova färgläggningen lyfter verkligen upp historien. Ger den en extra dimension och gör berättelsen så magisk som den bör vara.

Så var det det här med skorna. Dorothy har i denna version ett par skor av silver till skillnad mot Judy Garlands röda, paljettskor. Hur är det i originialversionen, någon som vet?

Då det idag är 100 år sedan Alan Turing föddes, mannen som bland annat konstruerade Turingstestet i vilken artificiell intelligens skulle kunna urskiljas får det idag bli ett mer nischat bidrag till klassikersommaren, Karel Capeks R.U.R.

Rossums Universal Robots är en teaterpjäs som skrevs 1920 och i vilket ordet robot först lanserades. Idag skulle dock Capeks robotar defineras som androider, då de är artificiella människoliknande skapelser.

Pjäsen börjar på ett klassiskt maner med att Helena Glory anländer till ön där Rossum producerar sina robotar. Hon får träffa direktören som berättar företagets historia för henne, samtidigt som hon i smyg introduceras för två av robotarna. Helena i sin tur avslöjar att hon är en representant för föreningen för humanitet, som kämpar för att robotarna ska bli fria. Den önskan har även robotarna, som tio år senare gör uppror mot människan som de ser som ofulländade.

Den första delen av pjäsen börjar lite som en klassisk slå i dörrar fars, där den ena personen efter den andra springer in och ut och avslöjar än det ena än det andra. Mer eller mindre ur det blå häver sedan direktören ur sig att han har blivit förälskad i Helena och ber henne att stanna och gifta sig med honom, vilket hon givetvis (?) också gör.

Pjäsen får en allvarligare ton i och med den senare delen när robotupproret är ett faktum. Även om pjäsens epilog är den mest intressanta delen av berättelsen så räcker det ändå inte till för att bli en favorit bland robothistorier.

 

Titel: Aniara
Författare: Harry Martinson
Utgivningsår: 1956

Jorden förgiftad är så ut i rymden det bär.

På vägen till Mars blir det ett möte med kometen Hondo som gör att färdvägen blir helt bongo.

Istället får de fortsätta att i rymden åka och människorna ombord börjar bråka,

misströsta och ta fanatismen till en helt ny nivå och jag lyckas somna en gång eller två.

Att historien var skriven på vers satte läsningen på tvärs,

då letandet efter ord som skulle rimma, placerade handlingen som i dimma.

Så nej detta är inte en bok jag vill rekommendera, men läs den om du vill briljera,

för vänner och bekanta eller andra du finner paranta.

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Utgivningsår: 1910

Nu är det nog, en mening som väl representerar känslan i Elin Wägners bok Pennskaftet. En känsla av beslutsamhet och styrka. Där kvinnorna har hittat styrkan i sig själva och tillsammans med sina vänner i kampen för kvinnlig rösträtt. Bokens Cecilia med en bruten förlovning bakom sig och som i så många år levt i en parentes mellan ingenting och ingenting, tills den dag hon träffar rösträttskvinnan Ester Henning och Pennskaftet, den unga och levnadsglada kvinnliga journalisten.

Med Pennskaftet presenteras en bild av den nya kvinnan. Hon som vill leva livet på sina egna villkor, trots det motstånd och fördomar som automatiskt följer. Hon är en viljestark och egensinnig kvinna som lever tillsammans med en man utan att vara gifta trots att hennes vän Cecilia ber henne att tänka på vad konsekvenserna av detta kan bli.

Till viss del så tjänar Pennskaftet och den tio år äldre Cecilia som kontraster av bilden av den nya och den gamla kvinnan men det blir aldrig så svartvitt. För en önskan om fri kärlek och den skam som den kan föra med sig, tycks alltid vara aktuellt och drabba den som minst förtjänar det.

När det kommer till att tipsa om ett te som passar bra till Wägner, så känner jag att sorten är av mindre betydelse. Det viktiga är istället att dricka en kopp te i goda vänners lag.

Vissa kvällar är jobbigare att cykla hem än andra men den här aftonen kan det förklaras med att jag fick ett tungt sällskap på vägen hem. Ska man någon gång ha en bra anledning/ursäkt till att läsa James Joyce Ulysses, så är det väl nu när klassikersommaren står i full blom. Däremot kommer jag inte ta med mig Joyce ut på några fler cykelturer utan kommer istället att välja ett tunnare sällskap, som till exempel Harry Martinsson.

Titel: Cancer Ward
Författare: Aleksandr Solzhenitsyn
Utgivningsår: 1968

En bok på 570 sidor, skriven av en ryss och med en handling förlagd på en cancerklinik. Tre ting som kan få nästan vem som helst att tveka inför att plocka upp den här boken. Även om det tillsynes kan vara tre goda anledningar till att inte läsa boken är inget av dem goda nog för att låta bli. För på de här 570 sidorna, skrivna av en ryss får man en gripande historia om de människor som är intagna på en cancerklinik.

Historien börjar med att Pavel Nikolayevich Rusanov skrivs in på cancerkliniken. Tillsammans med honom får vi bekanta oss med de övriga patienterna och med de anställda. Det är en brokig skara med skiftande levnadsöden. Från Rusanov som arbetade för staten och som angav personer med följden att de sändes till arbetsläger, till Oleg Kostoglotov som är en av dessa som sändes i exil. Fokus i berättelsen skiftar även just från Rusanov till Kostoglotov.

Trots att det är en historia som rör sig i en sjukhusmiljö, med cancerprognoser, injektioner och amputationer, så blir det aldrig speciellt blodigt. Istället ligger fokuset på att berätta om hur de olika människorna anpassar sig till sin nya levnadssituation. Hur de i skuggan av sin sjukdom börjar reflektera över sina liv. Det som de har nu och det som de eventuellt kommer ha när de får lämna kliniken. Oavsett vilken plats de har haft i samhället så har de det gemensamt, att sjukdomen drabbar dem alla.

Jag har smugit in lite rekommendationer om passande te att dricka till vissa böcker lite här och där. Till sommarklassikerna hade jag först tänkt att anpassa rekommendationerna till säsongen och tipsa om en annan klassiker som hör sommaren till, nämligen glass. Då sommaren har gjort en liten paus och baciller gör sig påminda i form av halsont kändes det klokast att fortsätta på det givna tespåret. Kanske kommer glasstipsen längre fram i och med recensionerna av de tre huvudböckerna.

Till läsning av Karin Boye skulle jag vilja rekommendera ett litet annorlunda te. Matcha är ett pulvriserat te som framförallt används i den japanska teceremonin. Det har en ganska utpräglad och intensiv smak och anses som det nyttigaste av de gröna då man dricker upp tebladen. Med sin säregna smak är det kanske inte det första valet vid en avkopplande fikastund men med de rätta recepten kan man baka de mest spännande bullarna.

Titel: Kris
Författare: Karin Boye
Utgivningsår: 1934

Då några av mina val inför klassikersommaren var av det lite tjockare slaget, tänkte jag sticka emellan med några andra (tunnare) klassiker. För det här med att läsa klassiker var roligare än vad jag trodde att det skulle vara trots grundskolans obligatoriska klassikerläsning hyfsat färskt i minnet. Författare som jag vill bekanta mig med och som kommer att dyka upp är bland andra Elin Wägner, Harry Martinsson och kanske blir det även ett gästspel av Selma Lagerlöf trots min tidigare skepsis. Först några tankar kring Karin Boyes Kris.

Av princip brukar jag vänta med att läsa förordet men i fallet med Kris, tror jag nog att det hade underlättat läsningen. Så när boken var utläst och jag var något frågande över berättelsen och med förordets kloka ord i minnet: ”Kris kräver mer än en läsning – den kräver en djupdykning” så läste jag boken en gång till.

Historien i sig är inte så svår men den har en del avsnitt som är mer eller mindre abstrakta. De tjänar visserligen utmärkt för att tydliggöra den kamp som sker inom bokens huvudkaraktär, Malin Forst men för mig så kan de här avsnitten bli lite väl djuplodande. Speciellt i samtalet med patern och munken om huruvida man kan predika om något som man själv aldrig har upplevt.

Till alla som envisas med att hävda att det var bättre förr, vill jag råda att läsa Karin Boyes Kris. För hur svårt kan det inte ha varit att, då (förr i tiden) framförallt känna att gudstron inte är så stark som den borde eller att kärleken kan ta sig andra uttryck än den förväntade. I ett samhälle där saker och ting skedde mer på rutin och av traditioner och de individuella önskningarna förväntades att undertryckas på ett helt annat sätt än idag.

Kris är en bok att bli arg av och kan förhoppningsvis tjäna som en uppmaning att låta folk leva utan bojor av traditioner och andras förväntningar.