Arkiv för månad: augusti, 2012

Titel: Den unge Werthers lidanden
Författare: Johann Wolfgang von Goethe
Utgivningsår: 1774

Så här en regnig dag, den sista augusti när klassikersommaren ska knytas ihop tänkte jag passa på att skriva lite om en bok som länge har stått oläst i bokhyllan, nämligen Goethes Den unge Werthers lidanden.

Bokens första del är skriven i brevform där Werther skriver till sin vän Wilhelm om sina olyckliga kärlek till Lotte. Lotte som är förlovad Albert. Allt eftersom kärleken växer hos Werther, växer även hopplösheten och Werther blir alltmer förtvivlad.

Det är ganska stora känslomässiga växlingar i den här berättelsen. Bland annat att plötsligt falla ner på knä och gråta hejdlöst och jag måste erkänna att jag inte alltid följde med i de tvära kasten mellan Werthers sinnesstämningar.

Den andra delen av boken är i mitt tycke mer intressant för där får de andra personerna, bland andra Lotte och Albert en större plats i berättelsen. Här får vi även reda på hur Werther och hans agerande påverkade dem. Werther blev ingen ny favorit men det var roligt att äntligen ha läst den. Den är trots allt en klassiker bland klassikerna.

Annonser

Titel: Generation Loss
Författare: Elisabeth Hand
Utgivningsår: 2007

Generation Loss lockade varken skratt eller tårar, fast vissa partier i boken hade jag nog behövt skratta åt för att få bort den där äcklade känslan de gav mig. Kanske hade jag skrattat åt det hela efter att boken blev utläst men det är inget jag tänker ta reda på. För även om jag inte heller har spillt några tårar på denna bok så känner jag mig lurad på den lästid som jag ändå har gett den.

Ingredienser för att skriva en dålig berättelse:
En avdankad fotograf som tar mer droger än fotografier.
En smula övernaturligt. Huvudpersonens mystiska förmåga till att kunna se människors tragiska historia genom att bara titta på dem, eller hoppa i säng med dem (vad som än funkar).
En berättelse som känns ganska klichéartad med främlingen som kommer till ön/obygden där mystiska saker pågå under ytan. Kvinnor och katter försvinner.
En känsla av att försöka kompensera den tradiga historien med en tilltrasslad huvudkaraktär, en karaktär som är rätt banal under all misär och egoism.

Det är precis sådana här böcker som gör att det känns som bortkastad tid att läsa skönlitteratur.

Uppdatering: Så här ett par dagar efter en recension skriven i affekt och när den största besvikelsen över att ha läst en urtrist bok har lagt sig kändes det som att det passade bra med ett förtydligande vad det var som var så trist. Det absolut största bekymret med denna berättelse är att den är så förutsägbar. Det finns absolut inga överrasknngar, utan det blir alltför tydligt, nästintill övertydligt åt varthän det barkar och det blir bara enformigt.

 

Titel: Gösta Berlings saga
Författare: Selma Lagerlöf
Utgivningsår: 1891

Så här när Gösta Berlings saga är utläst får jag nog lov att konstatera att Selma Lagerlöf inte är något för mig. Hon skriver inte dåligt, tvärtom, hennes språk är sprudlande och det är ingen tvekan om att hon kan berätta en historia. Problemet är bara att jag inte alls uppskattar denna typen av sagor och skrönor.

Även Gösta, den försupne avsatte prästen, var en ganska ointressant karaktär. Förutom att ständig tycka synd om sig själv så  ägde han en obegränsad förmåga till att charma alla kvinnor han mötte. Efter ett tag blev detta ganska tråkigt och förutsägbart.

Där berättelsens fokus flyttades från Gösta till någon av de andra karaktärerna som befolkar sagan, så blev det något lättare att läsa men ingen av de övriga karaktärerna är speciellt intressanta och deras liv i de djupa värmländska skogarna känns mig rätt främmande. Det blir till sist bara för mycket folktro och skrock av det hela. Jag tror att Selma avnjutes bäst i mindre format och jag kommer att tipsa om en sådan längre fram.

Jag vet inte hur det är med er men själv längtar jag efter hösten och detta tar sig bland annat uttryck i att jag vill lägga böckerna åt sidan, plocka upp stickorna och bara sticka, sticka. Därför har det blivit en del surfande på Ravelry som är ett måste för alla handarbetstokiga, för vad du än letar efter så kan du nästan vara säker på att du hittar det där och lite till.

I sökandet efter nästa projekt har jag hittat de här finfina mönstren på vantar som jag gärna vill tipsa om. Alla med en litterär koppling.

Lewis Carrolls Alice i Underlandet har inspirerat till dessa vantar.

Håll hårt i paraplyet och håll samtidigt händerna varma i dessa med motiv av Mary Poppins.

För alla beundrare av Jane Austen är dessa ett måste.

Penguinälskare se hit.

Titel: Ready Player One
Författare: Ernest Cline
Utgivningsår: 2011

Många tycks relatera ordet verklighetsflykt till något negativt men Wade har all anledning till att fly verkligheten. 2044 står världen vid sin avgrund. Naturresurserna är i princip slut, klimatet är havererat. Svält och sjukdomar är i princip det enda som folket numera har gemensamt. Detta och den virtuella verkligheten, OASIS, som alla kan koppla upp sig till. En av grundarna till OASIS, James Halliday dör och lämnar efter sig ett testamente där han skänker bort sin förmögenhet och även kontrollen för OASIS till den som kan hitta påskägget. Under flera år har jakten pågått men ingen har lyckats lösa den första gåtan tills en dag Wade lyckas med detta och jakten tar ny fart.

James Halliday var besatt av 1980-talets populärkultur, så boken är full med referenser till filmer, datormodeller och musik från det årtiondet. Detta är inget som stör, utan det är mest roligt att påminnas om kultur från förr. Komplett lista på allt som nämns i boken finns här. Det här är först och främst en nostalgisk berättelse med små inslag av science fiction.

Dataspel av olika slag har också stor betydelse för berättelsen, dels utspelar den sig i en virtuell verklighet och väl därinne ska olika spel spelas för att lösa gåtorna i jakten på ägget. Detta gör att det blir ett driv i berättelsen även om det kanske skruvas åt lite väl mycket mot slutet. Jag har inte spelat speciellt mycket i mina dagar (främst då peka-klicka-spel från Lucasarts) men även för mig så blir det roande att läsa. För underhållande är det om än nostalgiskt i överflöd och det underlättar nog att inte känna sig främmande för all sorts verklighetsflykt för att uppskatta den här berättelsen.

Titel: Catch 22
Författare: Joseph Heller
Utgivningsår: 1961

-I’d like to leave the army please, sir.
-Good Heavens man why?
-Itś dangerous.

Det är svårt att inte koppla samman Joseph Hellers roman med replikerna från Monty Pythons sketch, då det finns en komisk absurdism som förenar dem båda.

Yossarian, bokens huvudperson, vill inget annat än att få åka hem men får istället stångas bland annat mot det eviga moment 22. Är det inte det faktumet att hans rädsla för att bli dödad i själva verket är en sund reaktion och visar att han inte alls är galen, galen nog att bli hemskickad, så är det översten Cathcart som i sin strävan efter befordran till general hela tiden ökar antalet antalet uppdrag som ska utföras innan mannarna blir hemskickade.

Boken är full med dråpliga situationer och personkaraktärer och det är mycket som får sig en känga i Hellers roman. Det eviga administrativa helvetet där allt ska göras enligt reglerna och där ingen tar något egentligt ansvar. Där det personliga ställningstagandet är viktigare än allmängiltig moral och inte minst krigets avhumaniserade konsekvenser.

Boken är rolig men längre in i historien blir det en alltmer svart och grotesk humor. Vid flertal tillfällen var jag tvungen att lägga ner boken och göra uppehåll i läsningen för boken har en tendens att krypa nära inpå och det blir för mycket. Det är trots detta en bra bok och den lämnar nog ingen oberörd.

Eller: veckans glädje veckans ilska.

Glädje = nytt nummer av Vi läser.

Ilska = när tidningen på vägen har utsatts för stora mängder vatten, vilket gör att den inte längre är bläddbar/läsbar.

Veckans slutsats: vatten och papper är inte en bra kombination om man inte är ute efter att göra en papier-maché modell av en ilsken tidningsläsare.

Uppdatering: idag måndag kom ett nytt, fint exemplar i brevlådan efter att den förra reklamerats på Vi läsers hemsida. Detta skedde i fredags och idag kom alltså ersättningstidningen, mycket snabbt och smidigt.

..eller idag börjar det.

Stately, plump Buck Mulligan came from the stairhead, bearing a bowl of lather on which a mirror and a razor lay crossed. A yellow dressing gown, ungirdled, was sustained gently behind him by the mild morning air.