Titel: Gösta Berlings saga
Författare: Selma Lagerlöf
Utgivningsår: 1891

Så här när Gösta Berlings saga är utläst får jag nog lov att konstatera att Selma Lagerlöf inte är något för mig. Hon skriver inte dåligt, tvärtom, hennes språk är sprudlande och det är ingen tvekan om att hon kan berätta en historia. Problemet är bara att jag inte alls uppskattar denna typen av sagor och skrönor.

Även Gösta, den försupne avsatte prästen, var en ganska ointressant karaktär. Förutom att ständig tycka synd om sig själv så  ägde han en obegränsad förmåga till att charma alla kvinnor han mötte. Efter ett tag blev detta ganska tråkigt och förutsägbart.

Där berättelsens fokus flyttades från Gösta till någon av de andra karaktärerna som befolkar sagan, så blev det något lättare att läsa men ingen av de övriga karaktärerna är speciellt intressanta och deras liv i de djupa värmländska skogarna känns mig rätt främmande. Det blir till sist bara för mycket folktro och skrock av det hela. Jag tror att Selma avnjutes bäst i mindre format och jag kommer att tipsa om en sådan längre fram.

Annonser