Arkiv för månad: september, 2012

Titel: Katja Aronssons oskuld
Författare: Therése Mellby
Utgivningsår: 2008

Katja Aronsson är 42 år och oskuld. Detta är egentligen inget som bekymrar henne. Visserligen längtar hon efter en man, efter att älska och bli älskad men bekymrar sig gör hon inte. Det gör däremot alla andra, hennes kollegor och inte minst hennes mamma.

Det skulle vara lätt att dra paralleller till Bridget Jones men det skulle vara att göra det lite för lätt för sig. Där Bridget är desperat och en del av ekorrhjulet, är Katja lugn och klarsynt observant av det ekorrhjul som så många trots allt väljer att springa i. Bridget Jones är en ganska charmig karaktär men Katja Aronsson är mer sympatisk och jag skulle mycket hellre äta två förrätter och två efterrätter tillsammans med henne än att springa på krogen med Bridget.

Therése Mellby har skrivit en liten pärla och tack vare Cecilia på Flickan och böckerna hittade jag denna.

Annonser

Titel: Serafers drömmar
Författare: Ola Wikander
Utgivningsår: 2012

Kwanzo och Ambrogael är serafer och med sina övermänskliga förmågor en absolut nödvändighet i Domwelds försvar där hotet från kattmänniskorna Montachin är en ständig och påtaglig fara. Livet går på ren rutin och det finns ingen anledning till att ifrågasätta vad och varför men efter ett anfall som inte följer de vanliga mönstret så börjar frågor att ställas och känslan av att något är helt fel går inte längre att undvika. Samtidigt försvinner staden store vetenskapsman, han som alla vänder sig till med förhoppning att han kan bidra med kunskap och förtröstan. Jakten på sanningen ska visa sig bli svårare och mer omvälvande än vad någon kunnat ana, för som det visar sig så är framtiden inte alls skriven i sten.

Ola Wikander har skapat en värd där både pseudovetenskap och naturvetenskap verkar sida vid sida. Där kunskap både söks i stjärnorna och hos de tänkande maskiner. Detta fungerar bra för att skapa ett klassiskt fantasylandskap men samtidigt ge en bild ev ett progressivt samhälle med vetenskapliga rötter. Detta blir en spännande kombination utan att det känns alltför eklektiskt.

Då handlingen följer de två seraferna som går från att vara lojala krigare till att bli stämplade som förrädare, så är handlingen ganska intensiv. Det blir titt som tätt ur askan i elden och jag önskar ibland att handlingen oftare kunde ta samma kontemplativa form som Kwanzos grubblande. Det är även dessa lugnare partier i boken som jag uppskattar mest. Där frågan om vad och varför får sina svar.

Den absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa ett berättelse som känns så genomarbetat utan att det känns det minsta konstlat. Språket följer väl handlingen och understryker både de intensiva och de mer filosofiska partierna.

Även om tempot i berättelsen blir lite väl stressig för min smak och det intrigeras lite väl ofta, så är det svårt att ändå inte fastna för berättelsen och detta på grund av karaktärerna. De rör sig i gråskalan och ingen är speciellt svart eller vit. Styrkan hos dem är att de är så pass självreflekterande och det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas.

Tack till Nordstedts för recensionsexemplaret.

Ljuset fladdrade omkring honom som yra dansare i det lilla arbetsrummet. Utanför ligger staden Thessalon i gryningsljus som i ett hav av vattenfärg. Men här inne finns bara ett självklart dunkel.

Klassikerfyran från Novellix består av Karin Boyes Ella gör sig fri, Hjalmar Söderbergs Med strömmen, Selma Lagerlöfs Spökhanden och August Strindbergs Ett dockhem.

Jag tänker inte orda så mycket av handlingen i dessa noveller men det finns ett gemensamt drag som förenar dem. Skruvade relationer och undantaget Strindbergs novell, en vilja att få leva sitt liv på sina egna villkor.

Trots att det är relativt korta berättelser så lever de kvar länge då deras handling bär på mer än vad de först ger sken av. Det är berättelser som lätt inbjuder till grubblande om man nu är lagd åt det hållet.

Gökungen i det här fågelboet är Ett dockhem av Strindberg. Bland annat så känns hans språk väldigt daterat och vid flera tillfällen förstod jag inte alls vad som menades. Medan de tre andra har ett språk som är klart och mer rakt på sak utan att vara tradigt. Även i ämnet känns Strindbergs novell hopplöst daterad, då den hänvisar till Strindbergs kritik av Ibsens pjäs Ett dockhem. Novellen är låst till sin kontext och kräver en förkunskap av läsaren som inte fungerar speciellt bra till detta novellformat.

Kaktusar planterade i muggar från Penguin. Perfekt för en bokmal som glömmer bort att vattna sina växter.

Ett plötsligt sug efter att läsa och framför allt att skriva mer om facklitteratur kom efter en dålig läsupplevelse. Detta löstes ganska enkelt genom att plocka fram två hyllvärmare och ett besök på favoritbokhandeln. Så hösten kommer bland annat att bestå av läsning av lite matnyttigare sort. En höst utan lite anglofili, är ingen riktig höst så något som riktigt andas tweed kommer nog också att dyka upp. Även om jag i dagsläget inte vet vad jag ska plocka upp där.

Böckerna på bilden ovan är de skyldiga: Bill Bryson A Short History of Nearly Everything, Linda Lear Beatrix Potter, Mark Stevenson An Optimist’s Tour of the Future, Ulf Ellervik Ond kemi.