Titel: Amatka
Författare: Karin Tidbeck
Utgivningsår: 2012

Brilars Vanja Essre Två är på väg till Amatka för att studera medborgarnas hygienvanor. Det lilla hon har med sig bär hon i en resväska, så illa medfaren att den snart faller sönder. Frågan är om den inte först kommer att upplösas helt och hållet, då ordet som är skrivet på resväskan som definierar den är nästintill oläsligt. För här har orden en verklig betydelse och det gäller att påminna tingen om vad de är så att de inte upplöses till en grå sörja.

Karin Tidbecks roman ter sig till en början väldigt enkel men under det sparsmakade språket och den tillsynes vardagliga handlingen så bär Amatka på något mycket större. Något som gör Amatka så bra och det är de små detaljerna. Hur det är att leva i en totalitärt samhälle där du som kvinna inte lyckas fullgöra din plikt genom att bli gravid och när du dessutom bär på känslor av att inte vilja bära och föda ett barn. Där kärleken inte har några gränser och att detta inte ses som något konstigt och att allt riskerar att falla samman om orden hanteras fel. Detta att Tidbeck har fokuserat så på ordens betydelse känns så enkelt och satt i ett dystopiskt sammanhang, så lysande. För med orden definierar vi oss och de andra. De förenar och de separerar. De bär på en konkret makt.

Det finns en surrealistisk ton i Amatka som jag till en början inte tyckte passade in men nu ett par dagar efter att boken är utläst så känns det adekvat. För vad händer när tingen inte är fasta utan kan förändras med hjälp av våra bekräftelser. Vad betyder det för oss, vi som definierar oss själva som människor?

Amatka är det första som jag har läst av Karin Tidbeck men det kommer inte att bli det sista.

Annonser