Arkiv för månad: december, 2012

Last Days of an Immortal

Titel: Last Days of an Immortal
Författare: Gwen De Bonneval & Fabien Vehlmann
Utgivningsår: 2010

Att utreda ett mord är lättare att genomföra när offret själv kan berätta vad som hände. Svårigheten ligger istället i att försöka tydliggöra för förövaren hur hans handlande skadat, rent av dödat den han betraktat som vän. För det är upplagt för konflikter när raser av olika slag med vilt skilda kulturella koder, lever sida vid sida och det är här som  huvudpersonen Elijah, medlem av den filosofiska polisen får träda in.

Historien rör sig kring vikten av kommunikation och diplomati. Även om det är en berättelse fylld med konflikter, där en konflikt med sekelgammal botten hotar resten av den mångfacetterade världen, så blir det aldrig speciellt actionfyllt. Istället ligger fokus på dialog och inte minst på avsaknaden av denna.

Bristande kommunikation råder även på det mer personliga planet, då Elijah grunnar på varför hans bästa vän inte meddelade honom, att han bestämt sig för att dö. I en värld där det är möjligt att skapa kloner/ekon av sig själv, så tillhör inte döden vardagen.

Teckningarna är ömsom kantiga ömsom runda så kantiga näsor och runda futuristiska byggnader avlöser varandra i en strid ström. Vissa frisyrer och kläder gör att mina tankar förs till det futuristiska modet under 1960-talet. Då detta är en stil som jag uppskattar mycket är det inget som stör, även om det för en del kanske kan verka hopplöst daterat. Vid en första anblick så var det heller ingen speciellt vacker serie men det är en stil som växer och som ändå passar handlingen bra.

Det finns en underliggande melankoli i berättelsen och detta är en av sakerna som jag uppskattar med serien. För att vara odödliga är döden något som ofta upptar deras tankar. Det finns en nackdel med att skapa ekon av sig själv men vad detta är tänker jag inte avslöja. Det är i alla fall en av anledningarna till att Elijah börjar fundera på om evigt liv verkligen är eftersträvansvärt.

I en eller två serierutor så avslöjas en hel del om hur samhället är organiserat och vilka möjligheter som finns, så det är en serie som man inte ska läsa med huvudet under armen. Den har även ett djup men historien är för all del inte speciellt svår att ta till sig. Läsaren som ger av sin tid blir serverad en mycket elegant berättelse.

Annonser

Nu när högen av böcker som har väntat på att blivit recenserade, äntligen är avklarad, så tänkte jag ta tillfället i akt och ha lite julledigt. Om inte annat måste jag hinna läsa lite också så bloggen kan leva vidare. Det har varit en period av mycket jobb och annat som har tagit tid från läsandet men nu är det dags att ägna lite tid åt orden. Oavsett hur ni firar och om ni firar jul, så hoppas jag att det blir bra dagar framöver. På återseende.

Kod 400

Titel: Kod 400
Författare: Sophie Divry
Utgivningsår: 2012

För att vara en bok utan en egentlig handling så rymmer den ändå så mycket. För åsikter är något som den namnlöse bibliotekarien som är bokens protagonist, besitter och hon delar dem gärna. I alla fall till den man som blivit inlåst i biblioteket under natten och som hon hittar sovandes i en fåtölj. Tillsammans med för starkt kaffe blir han serverad en luttrad bibliotekaries syn på livet, kärleken, böcker och Deweys klassificeringssystem.

Det är en snabbläst bok men detta är absolut inget som drar ner betyget. För det här är en liten guldklimp och läsningen av den blir som att få sitta och lyssna på en nyfunnen bundsförvants tankar. Titeln refererar till den kod som biblioteken använder för att klassificera böcker och detta är ett mycket smart drag av författaren. Kod 400 stod nämligen för språk men är nu outnyttjad, lika bortglömd och undanskuffad som vår bibliotekarie känner sig.

Läs, njut, skratta en smula och gråt lite inombords. För allt detta rymmer Kod 400.

Adamtine

Titel: Adamtine
Författare: Hannah Berry
Utgivningsår: 2012

Det är en liten skara människor som sitter på tåget som lämnar London sent en kväll. Till en början verkar de inte har någonting mer gemensamt än att de reser med samma tåg. Längre in i berättelsen när tåget utan förklaring plötsligt stannar i obygden, tar berättelsen riktigt fart och i tillbakablickar får vi upptäcka att de bär på ett gemensamt bagage. Något som de helst skulle vilja glömma.

Mer än så vill jag inte avslöja om handlingen för en stor behållning är att få luska ut vad det är som egentligen döljer sig i mörkret. Det är med en skicklig penna som Berry tecknar denna historia som långsamt kryper in under skinnet. Det är en smygande känsla i små nyanser av att något är helt fel. Frågan är bara vad. Det är en ren fröjd om än med lite rysvarning att få läsa en tecknad serie som så väl kombinerar text och bildberättande. Så även om du vanligtvis inte läser skräck eller serier så tycker jag ändå att du ska läsa Adamtine för det här är väldigt bra.

Intrusion

Titel: Intrusion
Författare: Ken MacLeod
Utgivningsår: 2012

Om det fanns ett piller som skulle ta bort alla eventuella genetiska defekter hos barnet du bär på, skulle du ta det då?

Det är frågan som Hope ställer sig nu när hon väntar sitt andra barn. Hon har inga religiösa övertygelser över att man inte ska mixtra med det gud skapat. Allt hon har är en magkänsla att inte vilja ta pillret men hur argumenterar man en emot en välvillig överhet med enbart en känsla som grund?

Det här är en bok som har fått ligga en stund innan jag satte mig ner för att recensera den, för jag har lite kluvna känslor inför den.

MacLeod bygger upp en intressant framtid där det bland annat existerar en hälsofascism. Kvinnor i fertil ålder övervakas med den ring som de bär på fingret som registrerar och varnar för när de befinner sig i en hälsofarlig miljö. Cigaretter och alkohol är bannlysta liksom koffein. Det finns givetvis motstånd mot detta, bland annat kan man med hjälp av svartappar hitta illegala kaféer som serverar riktigt kaffe.

De enda som läser gör det när de pendlar, så det som publiceras måste vara lätt att ta till sig. Det blir ofta en text om vad som är rätt och fel och det ges inget utrymme för reflektion över sakernas natur. Det är här som Hope hamnar i kläm, då hon inte kan ge en godtagbar anledning till varför hon inte vill ta pillret. Hon har varken en religiös övertygelse eller en stark politisk åsikt att luta sig emot.

Sakta får vi reda på anledningarna till varför pillret ges och vad det är som ska gömmas undan för medborgarna. Upplösningen på berättelsen blir rätt brutal mot resten av historien, även om det har getts vissa antydningar om att det är ett ganska aggressivt samhälle som de lever i. Det är även här som jag tycker att romanen tappar. Det blir lite väl övertydligt och det bokstavligen bankas in i läsaren och Hopes man, vad som är rätt och fel och vilka valmöjligheter som inte existerar.

Aomanjuskogen 2

Titel: Aomanjuskogen
Författare: Hisae Iwaoka
Utgivningsår: 2011

Efter att ha läst Simons recension, tänkte jag att jag skulle ge Aomanjuskogen en ny chans. För som med ettan, så ville jag verkligen tycka om det här.

Berättelsen och karaktärerna får ett helt annat djup i den här boken. Något som saknades helt i ettan där det bara skrapades lite på ytan och jag hann aldrig fatta sympati för karaktärerna. Även nya figurer befolkar berättelsen den här gången, vissa av dem gör bara ett gästspel medan andra stannar berättelsen ut. Min favorit blev den här gången mötet med knappen som i brist på att ha levt ett spännande liv, fabulerar vilt om det liv han önskat  att han hade levt.

Även om det finns en annan magi i berättelsen nu, med små guldkorn så är det ändå en del som stör. Tempot går ofta ganska långsamt och det passar historien väl medan det ibland avbryts av ett hysteriskt flängande. Dessa partier har jag betydligt svårare för och känner att de rimmar dåligt med resten av handlingen. Jag kommer inte att sitta som på nålar tills nästa del kommer ut men jag kommer att läsa även den och får hoppas på tredje gången gillt.

The Machine Stops

Titel: The Machine Stops
Författare: E. M. Forster
Utgivningsår: 1909

Om någon tappar balansen, låt dem falla omkull för fysisk kontakt är otänkbar. Om någon tappar något utanför sin lilla enklav, där golvet inte automatiskt höjs, blir den tappade saken liggande, för ingen förmår sig längre att böja sig ner.

I ett samhälle där fysisk ansträngning inte längre är nödvändigt eller ens önskvärt, så är tankarna och idéerna mer betydelsefulla. Genom ett intrikat kommunikationssystem kan alla prata med alla och diskussioner förs dagarna i enda. Ingen är längre ensam och även detta avspeglas i vilka idéer som diskuteras. För alla diskuterar det någon annan redan har tänkt. Ny, empirisk kunskap förkastas.

E. M. Forster har skrivit en mycket intressant novell om hur människan har blivit slav under sitt eget framåtskridande. Någon gång har jorden blivit obeboelig vilket har bidragit till att en ny civilisation har skapats under jord. Människor lever i sina små rum där varje behov tillgodoses genom en knapptryckning. Ingen äger någonting förutom manualen till maskinen och tiden innan hänvisas till som perioden av nedskräpning.

The Machine Stops publicerades redan 1909 men ämnena känns trots sin pessimism dagsaktuella, speciellt i denna tid av masskonsumtion.