Arkiv för månad: januari, 2013

Chew

Titel: Chew
Författare: John Layman & Rob Guillory
Utgivningsår: 2011

Det enda som Tony Chu kan äta utan större bekymmer är konserverade rödbetor. All annan mat ger honom magont i det betydelsen att när han stoppar maten i munnen blir han fullt medveten om livsmedlets väg. Från hur och var det odlades, vilka bekämpningsmedel som användes och när det gäller kött, när och hur djuret slaktades.

Att vara cibopat kan ha andra fördelar, speciellt när man arbetar som polis. Vid ett besök vid en svartrestaurang så råkar Tony av en slump hitta en efterlyst massmördare. Detta efter att mördaren som arbetar i köket, råkar skära sig i fingret när han tillagar den soppa som Tony har beställt. En liten droppe blod i soppan är i det har fallet mycket värre än ett hårstrå, både för den efterlyste och för Tony. Efter mer blodspillan så slutar jakten till slut i att den efterlyste tar sitt liv, då han inte tänker erkänna sina brott. Tony i sin tur är lika bestämd att få fram sanningen och han har som ni förstår sitt eget sätt att få fram kunskapen om mördarens offer.

KrockgubbeDet är är en serie som får gå under etiketten: smutstiteln testar något nytt som ligger utanför bekvämlighetszonen. För kräsmagad och lättäcklad som jag är så är detta kanske inte en serie som jag skulle ha plockat upp om jag inte hört så mycket gott om den. För även om den emellanåt är rätt äcklig så blir det aldrig för mycket. En stor orsak till detta är teckningarna och färgläggningen. För där handlingen stundom är rätt brutal så är teckningarna väldigt lekfulla och färgglada. Färgerna hämtas från den ljusare delen av färgskalan och balanserar upp den annars ganska makabra historien. Det finns i skrivande stund sex stycken album med Tony Chu, och jag kommer definitiv att läsa dem, för det här är trots allt väldigt roligt.

ChewKlicka på bilden för att se den i större format

Annonser

Vårlig läsning

Så här är det, jag hatar vintern med allt som den innebär av kyla, snö och isiga trottoarer och anammar varje strimma av hopp om en skönare, nyare värld (det vill säga vinterns slut) med glädje. Ett vårtecken hittade jag hos Josefin och inspirerad av denna färgsymfoni, så letade jag upp denna bok (Prinsessan de Clèves) som hade det mest färgglada omslaget, för att ha som ny tunnelbanebok. Till ren och skär verklighetsflykt, lades det även till lite praktisk färgterapi i vardagen.

Tips på andra vårliga böcker tas tacksamt emot. För är det något man kan vara säker på så är det att vintern inte är att leka med och våren är nog tyvärr långt borta.

Mind the Gap

Titel: Mind the Gap
Författare: Jim McCann; Sonia Oback; Rodin Esquejo
Utgivningsår: 2012

Olyckor brukar medföra att tidigare missämjor läggs åt sidan och att familjer kommer samman. I Elles fall så åker istället hennes familjs stridigheter och inte minst deras hemligheter fram, när de ställs inför det faktum att någon försökt mörda deras dotter/syster.

Själv befinner sig Elle i en ny situation för även om hennes kropp ligger i koma så har hennes medvetande full rörlighet. Tillsammans med Bobby, en annan komapatient, försöker hon ta reda på vad det är som har hänt henne, vilket visar sig vara en svårare och farligare uppgift än vad hon kan tro. För alla tycks bära på hemligheter och ha en egen agenda.

Nu finns det visserligen en touch av magisk realism i denna berättelse men det är i grund och botten en fråga om vem som har gjort vad och vilka hemligheter som de bär på. I viss mån ett klassiskt, vem kan man lita på, drama. Det är en ganska snårig komplott som McCann slänger ut och även om jag känner att det finns en liten risk för att det längs vägen kan bli alltför många och stora konspirationer, så är detta ett lovande första album.

Bland annat för att McCann lyckas skapa en väldigt sympatisk karaktär i Elle. Hon är trots allt en vardagsnära person i en familj, där status och girighet verkar vara den primära drivkraften. Jag fastnar även för den vänskap som skildras mellan Elle och hennes bästa vän Jo, som tydligt visar på att i vissa fall är vänskap viktigare än släktskap.

Teckningarna är bra utan att sticka ut för mycket. De är moderna vilket passar historien bra men känns för all del ändå inte generiska. I vissa partier så blir teckningarna mer lekfulla och detta sker vid tillbakablickar. Förutom att tydligt särskilja historien från nutid och dåtid visar de även på en annan stämning. Den av kär lekfullhet men även det lilla barnets rädsla.

Det blir även en stilpoäng för titeln som McCann fiffigt spinner sin historia kring. Dels finns den i själva olyckstillfället som sker i tunnelbanan men även i den värld som Elle befinner sig i. Den i gränslandet mellan liv och död.

Mind the Gap Mind the GapKlicka på bilderna för större format

Cybernia

Titel: Cybernia
Författare: Lou Cameron
Utgivningsår: 1972

Jag äger en fascination för gammal science fiction som kan vara svår att förklara och den kanske även är svår för er att förstå. En del av mig fnittrar förtjust när jag hittar sådana här antikvariska guldkorn: med en 1960/70-tals design och en framsidestext som tydligt deklarerar att The computer had enslaved the town. Now it was perfecting the art of murder.

Den stora frågan är varför? Varför är jag så förtjust i (domedags)profetior från förr när jag ryckte på axlarna inför milleniebuggen och inte alls är speciellt intresserad av postapokalysmen av idag. Efter lite grubblande så blir det korta svaret att det nog bottnar i en nostalgi för modernismen. Där vetenskapen och rationaliteten manifesterades i litteraturen i form av en påtaglig optimism inför den nya tekniken men vars kölvatten även rymmer en teknikpessimism.

Så hur väl fyller Cybernia upp till dessa kriterier?
Mycket väl då Cybernia framställs som ett mycket progressivt samhälle där allting kontrolleras av en superdator. Den styr allt från gatubelysningen till de automatiska inbrottslarmen som är installerade i varje medborgares bostäder. Efter ett par mystiska dödsfall orsakade av tekniska missöden, så kopplas huvudpersonen in för att ta reda på vad som har hänt. Det verkar nämligen som att maskinen börjar styra och ställa lite för mycket. Vår huvudperson äger en stor skepsis inför att detta skulle kunna vara ett utslag för att maskinen har gått bärsärkagång utan menar att en maskin endast gör det den är programmerad för.

Cybernia innehåller förutom ett uppslag med cigarettreklam (!?) även robotar och galna vetenskapsmän. För den som inte roas av detta, så finns det inte mycket annat att hämta i boken. Men för oss som tycker att framtiden verkade roligare förr då den som oftast innehöll robotar och rymdskepp och som läser med nostalgiska glasögon, så är det en rolig läsning.

A Wrinkle in Time

Titel: A Wrinkle in Time
Författare: Madeleine L’Engel & Hope Larson
Utgivningsår: 2012

När man bor i ett litet samhälle så behövs det inte mycket för att sticka ut och bli den alla pratar om. I Megs fall är det bland annat hennes pappas mystiska försvinnande samt hennes yngsta bror Charles som alla skvallrar om. Charles är egentligen väldigt intelligent men för att inte skrämma folk, så döljer han det genom att verka dummare än vad han är. För det finns saker där ute som de flesta inte kan eller vill se. Med hjälp av Charles egendomliga vänner Mrs Whatsit, Mrs Who och Mrs Which får Meg en inblick i en större värld och vart hennes far har tagit vägen.

Det som är bra.
Teckningarna. Hope Larsons bilder lyfter historien ett snäpp och jag hade nog inte uppskattat den lika mycket (inte alls) utan hennes teckningar. Även om serien är ganska pratig, så lyckas hon genom att ändra perspektiv, undkomma att det bara blir en massa bilder på talande huvuden. Sedan gillar jag att hon enbart använder sig av blåtoner vilket gör att det blir ett lugn i bilderna. De avsnitt som blickar tillbaka i historien är helt blåa, vilket tydligt skiljer dem från nutiden.

Det som är mindre bra.
Historien. Även om det finns klart dystopiska drag i berättelsen och bokstavligen en elak superhjärna som hotar friden, så blir det ganska mycket flummigt trams däremellan (bland annat sjungande kentaurer). Det finns ett underliggande kärleksbudskap i berättelsen, dels den till sin familj, men även till vänner och andra varelser. Även om detta kan låta fint, så blir det ganska sentimentalt. Det blir till slut en krama ett träd-, eller i detta fall, krama en hårig best-varning på det hela, som drar ner betyget rejält.

WrinkleKlicka på bilden för att se den i större format

Lego + bibliotek = årets nya

Årets första recension som kommer inom kort, fyllde passande nog upp två av mina nyårslöften. För att så här på förhand även få in mitt tredje löfte, så får rymdgubben vara med på ett hörn. Praktiskt nog så var handen som gjord för att även hålla i ett lånekort.

Lyran efterlyser nyårslöften för det kommande bokåret. Mina ser ut som följer.

  1. Inget köpstopp (hur kan man ens komma på tanken?). Istället ska jag bli bättre på att nyttja biblioteken och min läsplatta.
  2. Läsa och inte minst recensera fler tecknade serier.
  3. Nörda mer. Bland annat ge begagnad science fiction mer plats och jobba för att Legogubben blir den nya bokbloggkatten.

Lego minifigures