The two faces of tomorrow

Titel: The Two Faces of Tomorrow
Författare: James P. Hogan
Utgivningsår: 1979

Likt Cybernia, så finns det i The Two Faces of Tomorrow en stor teknikoptimism samt en dator som agerar på eget bevåg.  Här blir det större implikationer då denna dator är sammankopplad till andra datorer i ett nätverk. Dessa datorer har tagit rationella beslut och avskaffat krig och hungersnöd. Så nu när en av dessa datorer har tagit ett mycket logiskt men inte förnuftigt beslut, som kunde ha slutat i total katastrof så bestäms det att systemet ska uppgraderas med artificiell intelligens. Tanken är att de ska programmera in sunt förnuft.

Till skillnad mot Cybernia, där handlingen blir rätt intensiv på en gång så tar det ganska lång tid innan det händer här. Istället så ligger fokus på att etablera karaktärerna och inte minst deras arbete som programmerare och hur de arbetar med att utveckla artificiell intelligens. Som sig bör så finns det även en karaktär som är teknikskeptiker, så bokens huvudperson får förklara att det som sker har en logisk förklaring. Även om den nu har tagit en vändning som de inte kunnat förutspå, så ska de inte fly problemet utan lösa det med rationella beslut.

För att kunna övervaka det som sker under kontrollerade former, så flyttas projektet till en rymdstation. Där ska de attackera det intelligenta systemet som de döpt till Spartacus och se hur den reagerar och hur den försvarar sig. För tanken på att den ska försvara sig råder det inga tvivel om. Problemet är återigen att ingen kunde förutse vilka former detta kunde ta.

Den här delen av boken tycker jag blir något tråkigare. Även om tempot höjs, så tar handlingen ingen större fart. Det blir aldrig riktigt spännande fastän det går från försvar till medveten attack och allmän medvetenhet om sig själv och världen runt om.

Romanen bottnar i en fråga som handlar om vad som händer när tekniken blir intelligentare än oss människor. Hur kan vi då räkna med att den då tar beslut som tar hänsyn till vår existens. En rolig detalj är att Hogan har skildrat hur människorna springer runt med små plattor som närmast kan liknas vid dagens smarta mobiltelefoner.

Annonser