Arkiv för månad: juni, 2013

Skim

Titel: Skim
Författare: Mariko Tamaki & Jillian Tamaki
Utgivningsår: 2008

I Skims liv så verkar det mesta vara på gång att förändras. Vännen Lisa, som tidigare delat Skims intresse för wicca börjar mer och mer att bli som en av de där andra. En av dem som hon tidigare har smutskastat då de tillsynes bara bryr sig om sitt utseende och killar. Skim i sin tur har inget större behov av att identifiera sig själv gentemot någon eller efter vad hon inte är. Hon vandrar säkert sin egen väg och kommer snart att få uppleva förälskelsen på ett oväntat håll och lika otippat få en ny vän. Livet rör på sig men inte helt i en dålig riktning.

Till en början så verkar Skim vara ett klassisk tonårsdrama med ingredienser av olycklig kärlek, vänskap som sakta tunnas ut och frågan kring identitet. Kusinerna Tamaki lyckas med att skapa något bortanför den vardagliga skildringen av tonårsångest och det genom att bland annat låta Skim, vara just Skim. Hon reagerar varken med överdrivna eller undertryckta känslor, utan är och låter också andra får vara det. Trots att det handlar mycket om utanförskap så blir det aldrig något som skildras som något stigmatiserat. Känslan som förmedlas i Skim är att saker och ting i slutändan ändå är rätt ok och att livets toppar och dalar är en ofrånkomlig del av livet.

Det finns en underliggande melankoli i serien och den svärtan är något som återfinns i bilderna. Likt Summer Blonde så blir det en hel del bilder på huvuden som pratar men till skillnad mot Summer Blonde som jag tyckte skildrade det rätt trist, så blir det aldrig det i Skim. Detta beror mycket på att Tamaki på ett helt annat sätt leker med perspektivet. Även layouten av bilderna flödar ut mer över sidorna på ett helt annat sätt och låter texten och bilden vandra, likt Skims tankar.

Skim är en rätt tunn serie och oaktat sin turkosa rygg så höll jag inte på att hitta den på bibliotekets hyllor då den stod lite intryckt brevid andra tjockare album. Även om den i ljuset av detta kan verka oansenlig så är den långt ifrån det. Istället är den en serie som borde stå i flera bokhyllor runt om i landet.

Skim -tecknarstil

Annonser

Summer Blonde

Titel: Summer Blonde
Författare: Adrian Tomine
Utgivningsår: 2003

Summer Blonde består av vad som bäst kan beskrivas som fyra serienoveller: Alter Ego, Summer Blonde, Hawaiian Getaway och Bomb Scare. Karaktärerna i de här berättelserna är alla i olika åldrar och i olika stadier i livet men det som förenar dem är att de inte är de mest sympatiska människorna, de är inte elaka i sin natur, utan är mest rätt bortkomna. Inte heller finns det en rak linje i berättelserna i den mening att de har en början och inte minst ett slut. De fungerar som en tillfällig inblick i de här människornas liv och i flera av novellerna så lämnar vi berättelsen när den egentligen kunde blivit som mest intressant.

Det här är det första som jag läser av Tomine och även om jag gillar den här typen av berättelser, när man tillfälligt slängs in och ur en berättelse så fastnar jag ändå inte för Summer Blonde. Det i sin tur beror nog mycket på hur den är tecknad. Det känns lite som om jag kommer att klaga på att den är för bra tecknad men till viss del känns det så. Eftersom det handlar mycket om relationer så blir det mycket ansikten och huvuden som pratar och då blir det lite tråkigt med bilder som känns lite för allmänna, i brist på ett bättre ord.

Summer Blonde tecknarstil

Sweet Tooth

Titel: Sweet Tooth; Out of the Deep Woods
Författare: Jeff Lemire
Utgivningsår: 2010

Världen ligger i ruiner efter att en farsot har svept över den och krävt många människors liv men där döden har farit fram har livet ändå kämpat emot och barn har fötts. Barnen har alla det gemensamt att de i större eller mindre utsträckning är hybrider mellan människor och djur. De här barnen är eftertraktat villebråd och det är därför som Gus lever tillsammans med sin pappa i en liten stuga i den djupaste skogen. Vissa saker går trots allt inte att gömma sig ifrån, Gus pappas hälsa sviktar alltmer och en dag hittar Gus en chokladkaka i skogen när han är ute och samlar ved. Verkligheten närmar sig från flera olika håll och den verklighet som Gus känner, är inte längre lika säker som den en gång varit.

Det här är andra gången som jag ger mig i kast med Sweet Tooth, för när jag läste den första gången så fastnade jag inte för den. Nu har Jeff Lemire blivit en ny favorit, så därför kände jag att jag skulle ge Sweet Tooth en ny chans för även om jag inte är så himla förtjust i postapokalyptiska skildringar, så har jag svårt att tro att Lemire skulle göra något som jag inte skulle tycka om (så länge som han inte ger sig in i superhjältevärlden).

Out of the Deep Woods känns som ett klassiskt första album i vilken karaktärerna presenteras men där det inte ges något större utrymme för fördjupning. Historien känns till en början som en ganska klassisk postapokalyptisk berättelse som avslutas med en dramatisk vändning och så långt känns det ok. Eftersom jag slukade det andra albumet direkt efter så kan bara säga att även om det första albumet har potential så verkställs det inte riktigt förrän i det andra albumet och blir då Lemire-bra men jag återkommer till det i en annan recension.

Teckningarna känns igen och personerna är skissiga och kantiga på samma gång. Jag gillar den här lite stela tecknarstilen men det absolut största skillnaden från de förra är att Sweet Tooth är färglagd och det känns helt rätt och i uppslaget nedan så är det en ren fröjd att få ta del av Lemires behagliga sätt att nyttja helsidesuppslag. Serierutor i vanligt upplägg finns såklart också.

Sweet Tooth Out of the Deep Woods från tre chokladkakor av fem.

Sweet Tooth tecknarstilKlicka på bilden för större format

Pride and Prejudice & Tigers in Red Weather

Tills den dagen kommer då jag har turen och hittar en magisk bokhylla som rymmer en oändlig mängd böcker så får jag fortsätta med den svåra uppgiften att städa ur bokhyllan med jämna mellanrum. Nu blir det bara två böcker som ska lämna hemmet: Jane Austens Pride and Prejudice och Liza Klaussmanns Tigers in Red Weather. Pride and Prejudice behöver nog ingen närmare presentation. Tigers in Red Weather blev ingen favorit men Bokomaten skrivit om den här. Du som bor i Sverige och som gärna ger någon eller båda böcker ett nytt hem, lämna en kommentar så kommer de med posten.

Uppdatering: Böckerna har nu lämnats bort och hittar snart nya läsare.

Seriesommar

Fastän jag läser en del serier så är det sällan som jag recenserar dem. Även om jag under året har börjat skriva mer om serier, så känner jag att jag ofta bara skriver om de som är bra. Därför tänkte jag att ha en seriesommar här på bloggen vilket kommer att innebära att jag kommer att läsa och recensera sådant som annars inte hade blivit uppmärksammat. Trots detta så kommer jag att välja med viss omsorg det vill säga jag kommer inte att läsa sådant som jag inte har något som helst intresse av och sådant som lätt hittas på andra bokbloggar.

Men räds ej, lite vanlig litteratur kommer att dyka upp och enligt traditionen så blir det några dystopier även denna sommar.

För någon vecka sedan fick jag finmail från Swedish Zombie med en länk till Bländverk som är en svensk skräckantologi. Gratis att ladda ner och läsa, så den finns nu på min läsplatta. Jag är ingen stor konsument av skräck men det jag har läst hittills har varit imponerande.

I am not Spock

Titel: I am not Spock
Författare: Leonard Nimoy
Utgivninsgsår: 1975

Det är frågan som både mannen på gatan och Lenonard Nimoy ställer. För efter att ha spelat Mr Spock i Star Trek under tre säsonger så blev den spetsörade utomjordingen mäkta populär och ofta när Nimoy får skriva autografer så ber människor att han ska skriva under med Spock. I I am not Spock, så beskriver Nimoy den här dubbelheten som följer med att var han än rör sig så har han alltid sällskap av en allvarsam kompanjon.

Även om titeln kanske skulle kunna ge sken om att det är frågan om någon slags hatkärlek till karaktären Spock, så är det inget som kan vara mera fel. Nimoy ger i sin korta biografi uttryck för en respekt både för sin karaktär och de människor som älskar honom. Överlag så verkar Nimoy vara en väldigt sympatisk person med stor humor och självdistans vilket märks i sättet han skriver på. För titt som tätt så lägger sig Spock bokstavligen i resonemangen som förs.

Under de 135 sidorna som boken består av så skriver Nimoys bland annat om sina övriga skådespelarinsatser vid både teater och film, hur det var under inspelningarna av Star Trek och några tips om hur man blir en bra skådespelare. En bonus som jag uppskattade att vi får ta del av är den brevkonversation mellan Leonard Nimoy och Isaac Asimov, i vilken de diskuterar anledningen till Spocks popularitet.

Även om jag är rätt skeptisk till biografier överlag och inte heller räknar mig som en fullblods-trekkie så uppskattade jag att läsa I am not Spock och detta just på grund av den värme och humor som förmedlas.

Betyget blir fem vulcan-hälsningar av fem.

För den nyfikne så är det mina nya fina Star Trek väska som ger färg åt bilden. Köpt här.

margaret-atwood_19-10-2009.jpg

Dagens hurrarop ljöd när jag av en tillfällighet fick se att den sista delen i Margaret Atwoods MaddAddam-trilogi kommer ut i september. Både Oryx and Crake och The Year of the Flood tillhör mina absoluta favoriter. Jag struntar väl i solsken och glass, låt hösten komma nu även i dess sämre skepnad med regn och rusk. Mig är det egalt, för jag kommer ändå att sitta inne och njuta av MaddAddam. Tjoho!

Det snurrar runt en kulturenkät på bloggarna och här kommer mina svar.

Första skivan jag köpte: cdn med musiken från Twin Peaks

Senaste spelade låt: Eftersom Crystal Castles snurrar när jag skriver detta blir det Baptism

Första sajten jag kollar när jag vaknar: DN

Spel jag spelar mest: Mitt spelande ligger numera på noll men genom åren så är nog Tetris det jag har spelat mest

VOD-tjänst: Att jag var tvungen att googla det för att kunna svara på frågan säger väl en del.

SVT Play-tips: Tittar knappt på tv. Det senaste som sågs här hemma är Svenska hus som finns under Öppet Arkiv

Favoritradioprogram: Stil i P1

Söndagskulturkonsumtion: Finns så mycket att välja på men nu nyttjas bok, QI och Star Trek

Dyraste kulturvana: Böckerna

Film jag har sett flera gånger: Det levande slottet, Studio Ghibli

Bok jag läst flera gånger: Brukar sällan läsa om böcker men Sherlock Holmes tillhör undantaget.

Favorittidskrift: Prenumerar på Vi Läser och hade under flera år Vagabond men ingen av den kvalar in som favorit

Konstart som är svår att relatera till: Mimare och dylikt

Konstverk som jag skulle vilja äga: Något av Otto G. Carlsund

Verk som har fått mig till att gråta: första gången jag hörde Coldplays Yellow, så vattnades det lite i ögat

Favoritsajt: Bok,- och seriebloggar, Ravelry

Idag får det bli en dubbelrecension. Bland annat för att den ena recensionen har släpat efter lite men även för att jag känner att jag har lite att säga om dem, på gott och ont.

Tigern i GalinaTitel: Tigern i Galina
Författare: Tea Obreht
Utgivningsår: 2012

Först ut är Tigern i Galina, vars berättelse rör sig på två plan. Först stiftas bekantskap med Natalia som är på väg till ett barnhem för att vaccinera barnen som bor där. Färden går genom ett krigsdrabbat balkan där vi samtidigt färdas tillbaka till Natalias barndom och minnen av hennes morfar i samband med att hon får beskedet att han har avlidit. Samtidigt så berättas historien om morfaderns liv, om hur han i sin barndom blev vän med tigerns hustru. Den kvinna som matade den förrymda tiger som rörde sig i omgivningarna kring den lilla by de bodde i.

Trots att berättelsen är full av skrönor och episoder som man som läsare inte alltid vet är sanna eller inte, så lyckas Obreht ändå få till en trovärdig berättelse om vänskap mellan människa och djur och en jakt efter en tillsynes odödlig människa. Jag har personligen rätt svårt för skrönor men det fungerar bra i Tigern i Galina. Mycket beroende på att det är en historia som visar på betydelsen av fantasi och lekfullhet i vardagen, speciellt när den är präglad av krigets fasor.

Tigern i Galina får fyra av fem tigrar.

Tigers in Red Weather

Titel: Tigers in Red Weather
Författare: Liza Klaussmann
Utgivningsår: 2012

De andra tigrarna återfinns i Tigers in Red Weather av Liza Klaussmann. Till skillnad mot en förrymd tiger, som i Obrehts roman så handlar denna historia om undertryckta bestar. Berättelsen rör sig kring två kusiner och deras respektive familjer och vad som sker i deras liv när hemligheter sakta smyger fram och när tålamodet har slutat att tassa på tå.

Klaussmann lägger skickligt upp sin berättelse och låter fokus gå från den ena familjemedlemmen till den andra. Även tidsmässigt så flödar historien fritt emellan nutid och dåtid. Personligen är jag inte så förtjust i denna stil, utan känner ofta att det lätt kan bli repetitivt. Det blir det dock inte här utan Klaussmann bygger bra ut berättelsen, så att det i slutändan blir en fin helhet. Trots detta så hade jag ganska svårt att engagera mig i karaktärerna då jag inte kände att det fanns något driv i dem. Det kändes inte som om de någonsin skulle utveckla sig utan att de skulle vara fast i sin egen småsinthet. Detta fick till följd att jag höll på att ge upp boken men den räddas något av den sista delen av boken då det äntligen händer något. Det räcker dock inte hela vägen så betyget blir  endast två tigervrål av fem.

blomsterminiMed semesterläsningen gick det till en början lite sisådär, då de flesta dagarna spenderades i en trädgård där det planterades och rensades ogräs utav glatta livet. Men lite blev ändå läst men semesterläsningen bör inte vara huggen i sten, så blev det lite förändringar i bokbeståndet. Istället för Trollopes The Warden så slukades Jamie Fords Hotellet i hörnet av bitter av ljuv, en riktig bladvändare om vänskapen och kärleken mellan kinesen Henry och den sedermera internerade japanska flickan Keiko.

Usas behandling av sina japansk-amerikanska medborgare efter bombningen av Pearl Harbor är en del av historien som jag inte kände till, så nu har jag lagt en fjärrlånebeställning på Miné Okubos Citizen 13660 i vilken hon beskriver sin tid i ett av dessa interneringsläger.

Till slut så blev både Tigers in Red Weather och I am not Spock utlästa, recensioner kommer snart.  Däremellan blev det även ett glassbesök i Nora, där beställningen givetvis blev Deckardrottningens Drömvåffla (Stor våffla med glass, generöst med grädde samt blåbärstopping och chokladkex. På toppen några punschpraliner – Maria Langs älsklingschoklad)

Nu känns det naturliga steget även att läsa en Lang-deckare under sommaren men nästa del av sommarläsningen presenteras snart.