Arkiv för månad: augusti, 2013

En irländsk dagbok

Titel: En irländsk dagbok
Författare: Markus Feldenkirchen
Utgivningsår: 2012

I Europa råder förändringens vindar och sakta så börjar hoppet öka om att Berlinmuren snart ska falla. Även hos Benjamin så är livet på väg att ta en annan vändning i och med att han under en utbytesresa till Irland träffar Victoria. De är unga och nykära och borde ha framtiden för sig men vissa traditioner är synnerligen svåra att bryta så deras kärlek blir en omöjlighet.

20 år senare arbetar Benjamin på en investmentbank, ett jobb och en livsstil som han alltmer börjar att förakta. Där det viktiga är att upprätthålla ytan och illusionerna, speciellt när marknaden är i gungning. Lagom till att han ska åka på ännu en affärsresa, som denna gång går till Irland, så kommer ett brev från samma ö. Avsändarens adress är Victorias och kanske finns det nu i brevet svar på så många frågor som Benjamin har ställt. För oavsett så är det tydligt att Victoria fortfarande kan röra upp känslor hos en man som till viss del har blivit känslomässigt apatisk.

Det är svårt att inte fatta sympati för Benjamin som sakta börjar inse hur innehållslöst hans liv är och att det som han fyller det med i slutändan är ganska obetydligt. Det är verkligen en bok sprungen ur den ekonomiska krisen och även om det finns en viss kritik mot detta ekonomiska ekorrhjul, så känns det aldrig som om Feldenkirchen skriver oss på näsan. Detta lyckas han med genom att bland annat göra Benjamin till en sådan sympatisk person. Han har egentligen aldrig gjort några egna val eller stannat upp och reflekterat utan bara hängt med och drivit på den utveckling som till sist kom till ett slut.

Kärlekshistorien som finns i berättelsen är söt men det är inte den som jag finner mest intressant utan det är istället de partier där tiden före och efter murens fall beskrivs. Hur det blev vanligt att åka över till öst och turista och hur det gav högre status om man hade några ossies i släkten.

Är det någon där ute som har tips på en bra roman eller facklitteratur som handlar om hur det var att leva i det forna Östberlin,-tyskland efter murens fall, så lämna gärna en kommentar.

En irländsk dagbok får tre dagbokslås av fem.

Annonser

En vecka i Berlin

Titel: En vecka i Berlin
Författare: Benedict Wells
Utgivningsår: 2011

Jesper tänker inte bli en av de där andra som har anpassats in i konformitetens snäva ramar och glömt bort vad de än gång i tiden drömde om. Istället så kommer Jesper att förverkliga sin dröm och sitter nätterna igenom och skriver på sin roman som bara blir längre och längre. Allt eftersom romankaraktärerna tar mer plats, så börjar Jespers eget liv att tvina och drömmen börjar snart att bli väldigt ångestladdad.

Benedict Wells romankaraktär Jesper är till en början en ganska svår person att tycka om. Han är extremt inåtvänd och flyr från alla som vill honom väl. Han ringer sin mamma från en telefonkiosk för han har sagt att han inte har en egen telefon. Jesper driver även klichébilden av den lidande konstnären till sin spets, han sover inte, han äter än mindre, dricker alltmer och försöker stöta bort den enda vän han har. Det finns trots detta en sida hos Jesper som är lätt att fatta sympati för och det är att han är så sårbar. Han känner skuld för att han inte orkar vara det stöd för sin mamma och för sin bror efter deras fars självmord. Han är rädd för att livet inte kommer att bli det han hoppats på och samtidigt som han stöter ifrån sig människorna så längtar han samtidigt efter värme, vänner och kärlek. Inte minst så börjar han tvivla på att det finns någon räddning i verket, i den stora romanen som har bokstavligen ger upp sitt liv för.

En vecka i Berlin beskriver väl hur svårt livet kan vara och skildrar fint styrkan i vänskapen och behovet av ärlighet och tillit. Både till sig själv men även att våga lita på att de du älskar finns där när du som bäst behöver dem.

En vecka i Berlin får fyra tjocka romanluntor av fem.

Höstfärgad läsning

men färgen som råder nu och ett tag framöver är gul/orange. Böckerna från Thorén och Lindskog är som gjorda för att läsa nu under hösten. För inte bara inspirerar de till att resa, utan de  färgkoordinerar väl med andra mer naturnära höstaktiviteter.

Stalinhusen

Titel: Stalinhusen
Författare: Ricarda Junge
Utgivningsår: 2011

Det finns böcker som borde komma med en varningsetikett. Ricarda Junges Stalinhusen är en sådan som gott och väl kunde märkas med ett: varning, bladvändare! För det är en spännande berättelse och jag ville bara läsa vidare för att få reda på vad det är som egentligen händer i huset i kvarteret kring Karl Marx-allee.

Till synes så rullar livet på. Människorna går till sina arbeten, vaggar sina barn till sömns och slänger ett vakande öga på cykeln som står låst i trapphuset. Lenas nya vardag består i att hon och Adrian försöker skapa ett nytt liv där Leander, Lenas man och Adrians pappa efter separationen inte längre är en naturlig del av deras liv. Det finns nu ett tomrum både i deras hjärtan som i deras lägenhet. Strax därefter så börjar Adrian prata om den gamla tanten, hon som öppnar fönstren och lämnar brinnande ljus på köksbordet. Det verkar som om det nu finns någon annan som kan fylla den plats som Leander lämnade efter sig.

Husen kring Karl Marx-alle eller Stalin-alle som den hette mellan åren1949-1961, är ett uttryck för den socialistiska klassicism som rådde, där den skulle vara nationalistisk i form men socialistisk i innehåll. Detta är en tanke som Junge väl fångar i sin roman. Där livet med övervakning och kontroll genomsyrade allt och där det inte fanns något privatliv, inte ens i det egna hemmet. Där gemenskap och paranoia var tätt sammankopplade och två sidor av samma mynt. Ett mynt som var präglat av rädsla. Att det är något som går igen i huset är det ingen fråga om men huruvida det är ett vanligt spöke eller inte får du läsa själv för att få reda på.

Stalinhusen fick jag tips om på Goethe institutets biblioteksblogg Alles Autobahn när jag sökte på boktips om Berlin och Ricarda Junge var en mycket trevlig ny bekantskap. Ett plus var även i den form som boken kom, nämligen ett danskt band, som känns lite mer rejälare än en vanlig pocket.

Även förlaget Thorén och Lindskog var en ny trevlig upptäckt och även idag så blev det ett nytt bibliotekslån med en av deras titlar. Så kolla in där om du vill ha tips på tysk samtida litteratur.

För den nyfikne finns det på Wikimedia Commons ett par bilder över Karl Marx-alle. Länk här.

Stalinhusen & en vecka i Berlin

Att läsa är att resa, lyder en av bokkedjornas slogan men jag vill påstå att det omvända likväl gäller. Att en resa inspirerar till att läsa. Vart resan kommer att gå kan den klurige lista ut med dessa två boktitlar.

Den här sommarens läsning har haft fokus på tecknade serier och även om detta kanske inte bidrog till någon översvallande besöksstatistik, så känner jag mig ändå rätt nöjd med att ha recenserat fler seriealbum. För även om jag läser en hel del, så har jag tidigare av någon outgrundlig anledning sällan skrivit om dem. Det finns några få hängivna seriebloggar och än fler renodlade bokbloggar och även om det ibland dyker upp enstaka seriealbum där, så ville jag att Smutstiteln mer skulle spegla all det där andra som jag också läser till vardags och kommer så att fortsätta.

Utgångspunkten var helt enkelt att recensera fler album, utplockade med viss omsorg från bibliotekets hyllor. Däremellan dök det även upp en serie som fortsatte på min nyupptäckta förtjusning över Jeff Lemires serier; Sweet Tooth. Överlag så har sommarens läsning bjudit på både toppar och dalar, nyupptäckta favoriter och en hel del ok läsning. De serier som har lästs är dessa, i alfabetisk ordning:

Alena; Kim W. Andersson
Asterios Polyp; David Mazzuccelli
Död kompis; Simon Gärdenfors
Församlingen; Thomas Olsson
The Hidden; Richard Sala
Marbles, Mania, Depression, Michelangeolo and Me; Ellen Forney
Ordinary Victories; Manu Larcenet
Skim; Mariko Tamaki & Jillian Tamaki
Spacehawk; Basil Wolverton
The Vicar Woman; Emma Rendel
The Vouyers; Gabrielle Bell
Wizzywig, A Portrait of a Serial Hacker; Ed Piskor

The Vicar Woman

Titel: The Vicar Woman
Författare: Emma Rendel
Utgivningsår: 2012

När den kvinnliga prästen anländer till ön där hon ska tjänstgöra, så får hon ett grandiost bemötande av den lilla befolkningen. De har byggt en replika av Markuskyrkan i Rom och även hennes tjänstebostad är en kopia av påvens residens. Till den första predikan som hon håller kommer allihopa långt innan den ska börja och engagemanget är enormt. Bakom den överambitiösa fasaden så finns det en önskan om att prästen ska lyfta skulden från deras axlar. En skuld som alla känner men ingen erkänner och som handlar om en flicka som ljudlöst men inte obemärkt vandrar bland dem.

Emma Rende har en mycket intressant tecknarstil. Jag skulle inte säga att det är vacker men istället så har hon en mycket karakteristisk stil och under läsningen så märker jag att jag fastnar mer och mer för den. Det känns nämligen som en stil som mycket väl passar till berättelsen och det är svårt att inte koppla till serieskapare som Sala och Gorey. Perspektivet är ofta förskjutet och Rendel låter bilderna flöda ut över sidorna och som på bilden nedan verkligen låta bilderna fylla upp sidorna. Rendels  mycket intressanta The Vicar Woman eller Flugornas ö, som den heter på svenska, får markera slutet på denna seriesommar.

The Vicar Woman - tecknarstil

Församlingen

Titel: Församlingen
Författare: Thomas Olsson
Utgivningsår: 2013

När andra ungdomar spinger på disco och spelar i band så ägnar sig Tommy istället åt bibelläsning och veckoliga besök i den lokala kyrkolokalen för att lyssna på predikningar om den kommande domedagen. Det som till en början är en naturlig del av Tommys vardag blir sakteliga alltmer främmande i takt med att Tommy upptäcker mer och mer av det som andra ungdomar ägnar sig åt, som musik och inte minst kärlek. Saker som strikt kontrolleras av den församling som Tommy och hans familj är medlemmar i och där felsteg från den rätta vägen innebär uteslutning från församlingen och den egna familjen.

Församlingen är en intressant historia om en vardag som för mig är helt obekant där kärlek och fördömmande går hand i hand. Det enda jag saknar är att historien mot slutet blir lite snabbt ihopdragen och det finns några trådar som känns som att de blir hängande i luften. Annars känns det som en väl berättad historia där teckningarna fungerar väl och där färgskalan går i rosa, som avslöjas av det sparsmakade omslaget vilket ska föra tankarna till en gammal bibel.

Församlingen - tecknarstil

Marbles

Titel: Marbles, Mania, Depression, Michelangelo and Me
Författare: Ellen Forney
Utgivningsår: 2012

Strax före sin trettioårsdag blir Ellen Forney diagnoserad med en bipolär sjukdom. Till en början är hon väldigt mycket emot att medicinera, för utan bottnarna finns inte heller topparna. De där tillfällena när allt snurrar på i etthundrafemtio och livet bara är, är är. Eftersom Forney är konstnär så ägnar hon mycket tid åt att även fundera på om och hur hennes sjukdom har påverkat henne som den kreativa människa som hon är och om kreativiteten skulle försvinna när allt hamnar på en jämn nivå.

Det tar tid innan Forney hittar rätt medicin och hamnar på en jämn nivå i känslorna och under tiden så får både vi och hon en grundläggande kunskap om det bipolära syndromet och kända människor som har fått samma diagnos. Det är en intressant och spännande resa och hon betraktar sin sjukdom så här i efterhand med klarsynta ögon. För även om hon trodde att hon var så extremt kreativ under sina toppar, så var det inte så många av alla de tänkta projekten som någonsin blev färdiga.

Även rent estetiskt så är Marbles mycket intressant och hon använder väl seriemedlet för att förmedla sin känslofyllda resa mellan topparna och dalarna och teckningarna skildrar detta genom att gå från väldigt intensiva och detaljrika, till att bli sparsmakade och nästintill stiliserade.

Marbles, Mania, Depression, Michelangelo and Me är en mycket bra serie och den som är det minsta nyfiken på hur det kan vara att leva med en bipolär diagnos ska definitiv läsa denna.

Marbles - tecknarstil

Ordinary Victories

Titel: Ordinary Victories
Författare: Manu Larcenet
Utgivningsår: 2005

Marc har flytt ut på landet. Långt bort från sitt tidigare arbete som krigsfotograf och långt bort från stadens myllrande liv. Det enda sällskap han har är sina egna tankar som han efter flera år i terapi fortfarande inte har fått någon ordning på, samt sin katt som springer på egna äventyr.

Livet på landet blir inte så enkelt som Marc hoppats och snart sker två avgörande händelser som kommer att förändra det till synes enkla livet på landet och tvinga Marc att ta del av livet som pågår runt om Marc.

Ordinary Victories är tecknad i en klassisk europeisk stil, alla som någon gång har läst Franquin eller Hergé kommer nog att känna igen sig men där försvinner också likheterna. Där både Spirou och Tintin-albumen är rena äventyrs/underhållningsserier, så är det ganska tunga ämnen som avhandlas i Ordinary Victories. En karriär som har gått i stå, svårigheter att välja vilken väg som ska vandras, dödsfall och sjukdomar tillhör alla de vardagliga vägväl som ändå kräver aktiva val, små vardagliga segrar.

Den enda nackdel som det här albumet har är att den inte är avslutad, något som jag missade när jag lånade hem den.  Ordinary Victories, What is Precious heter den andra och avslutande delen och jag vill definitivt läsa den för Marcs liv med brist på storslagna äventyr är ändå en riktigt trevlig bekantskap.

Ordinary Victories - tecknarstil