Alla dagar

Titel: Alla dagar
Författare: Terézia Mora
Utgivningsår: 2004

..undflyende. Det är nog ordet som bäst beskriver Moras Alla dagar, för i huvudrollen finns språkgeniet Abel Nema som behärskar 10 språk men som egentligen inte säger någonting. Han går som en skugga genom boken och lyckas med konststycket att ständigt vara i centrum fastän han hela tiden rör sig i samhällets utkanter.

Det är ett väldigt intressant drag av Mora att ha skapat en sådan tyst huvudperson som jag egentligen aldrig fattar sympati för men det intressanta är inte Nema i sig utan alla de människor som rör sig runt honom och som på ett eller annat sätt förbarmar sig över honom och som tillslut driver iväg honom. För alla de andra tycks han äga en förtrollning som jag som läsare aldrig riktigt uppfattar.

Även platsen för romanen är ganska undflyende, de ges vissa ledtrådar till att det är ett land satt i förändring och det är här när personerna begrundar sitt nuvarande ställning som nya osynliga medborgare, som romanen glimmar till men dessa partier är i mitt tycke allt för få.

Rent språkmässigt så tilhör Alla dagar det mest originella som jag har läst i år. Fokus skiftar brutalt mellan personerna och ett sätt som Mora skiljer ut vem som tänker/säger vad är genom parenteser.

Jag är ganska ambivalent till Moras Alla dagar. Hade jag inte fått den, så hade jag förmodligen inte läst denna och även om jag kände en viss antipati för huvudpersonen så var det en intressant läsning just på grund av språket. Alla dagar tar hem kategorin i årets mest oväntade läsupplevelse.

Annonser