Arkiv för månad: mars, 2014

Det våras med Sherlock

När jag var liten drömde jag aldrig om att bli en nörd. Det är däremot något som jag i vuxen ålder till viss del drömmer om, eller rättare sagt har en önskan om att vilja sträva efter att bli. Problemet är bara det att jag inte kan välja vilket ämne som jag vill gräva ner mig i. Det finns ju så mycket som är intressant och inget som direkt hoppar ut och ger sig till känna som det ämne som jag ska göra till mitt, i brist på ett bättre ord, livsverk.

Som en wannabee-nörd, så är det däremot alltid lika roligt att få ta del av andras brinnande entusiasm och som Sherlock Holmes-fan var det extra roligt att vara med på Sherlock Holmeskvällen som igår anordnades av Engelska bokhandeln.

Förutom att få orientering i allt från de olika film- och teveinspelningarna, till vems fel, om man så vill, det är att Sherlock Holmes idag för många bland annat förknippas med en Deerstalker, så blev jag i alla fall inspirerad till att läsa om lite Sherlock Holmes. Även om vädret nu med sol och annalkande våryra lockar till allt annat än att sitta inomhus och läsa, så är uppoffringar väl på sin plats. För om inte annat så visade det Sherlock Holmes Quiz, som delades ut igår att jag har en bit kvar innan jag kan kalla mig Sherlockian.

Annonser

Astro City

Titel: Astro City: Life in the Big City
Författare: Kurt Busiek & Brent E. Anderson; Alex Ross
Utgivningsår: 1995

Den här recensionen av Kurt Busieks Astro City, krävde en ny etikett för att hjälpa till att kategorsiera inläggen, nämligen superhjältar. Däremot så kommer den med största sannolikhet inte att bli den mest använda etiketten, för jag förhåller mig väldigt tveksam till hela superhjältegenren.

Det var just som superhjälteskeptiker som jag fick rekommendationen att läsa Astro City och även om jag efter att ha läst Busieks seriealbum, inte är övertygad om superhjältars förträfflighet, så är jag i alla fall säker på Astro City är en bra historia om ett par superhjältar och de vanliga människor som lever i Astro City.

Detta för att Busiek fokuserar på hur det faktiskt skulle vara att leva i en stad, där personer med superkrafter är en normal del av vardagen. Hur de tjänar som en inspiration men även hur de med sina krafter kan skrämma den lilla, obetydliga människan. Mycket bygger Astro City kring devisen med stora krafter följer ett stort ansvar, och hur detta ansvar kan vara svårt nog att bära även om man har förmågan att flyga till olika delar i världen på en bråkdel av en sekund och förhindra olyckor och katastrofer. Speciellt när kroppen inte längre känns lika ung och smidig som tidigare och det enda som hjälten drömmer om att att helt kravlöst få flyga fritt.

Teckningarna är inte så mycket att orda om, de känns högst funktionella färglagda i en skarp färgskala.

Kurt Busiek skriver i sitt förord att hans kärlek till superhjältar är något som möts av oförståelse av många och att detta var en drivkraft för att skapa en superhjältehistoria i vilken han ville vidareutveckla superhjälten och människorna runt om dem. Att i viss mening ta ner hjälten på jorden men utan att förlora hjältestatusen och detta är något som han har lyckats väl med.

Astro City får fyra flygande män av fem.

Astro City - tecknarstil

Seth_-_Its_a_good_lifemini

Förutom att vara en mycket bra låt av New Order, så känns den här måndagen ovanligt blå med tanke på att ryktet som jag hörde för några veckor sedan, visade sig vara sant. Seth som bland annat har skapat It’s a Good Life if You Don’t Weaken, kommer att besöka Stockholms internationella seriefestival. Det stora bekymret är att just den helgen råkar jag vara bortrest. Så nu återstår den viktiga uppgiften att hitta en ersättare som kan gå och få mitt ex signerat av självaste Seth. Det är visserligen inte livsnödvändigt men nära nog.

I thought it would never catch on. It’s a terrible term. They’re not novels; most of them are memoirs, in fact. ”Graphic” implies an illustrated novel; that’s not what it is. I just thought people would say, ”It’s a comic book, why are you trying to trick us?” But it worked: ”Graphic novel” now means something very specific. People hear those two words and take them to mean a type of book that is generally correct. I give up—it works. The branding guys won.

Daniel Clowes Clowes Encounter: An Interview with Daniel Clowes; Mother Jones

Bad Houses

Titel: Bad Houses
Författare: Sara Ryan & Carla Speed McNeil
Utgivningsår: 2013

Sista seriealbumet ut i denna trio är Sara Ryan (författare) och Carla Speed McNeils (tecknare) Bad Houses. Ett dåligt hus är ett hus som har en liten potential att bli sålt, ofta för att det inte har underhållits som sig bör och eller att det även är fullt med prylar, som inte har något annat värde än det rent sentimentala.

Huvudpersonerna Anne och Lewis träffas under en försäljning, där alla husets pinaler är till salu. För Lewis är det en helt vanlig arbetsdag och han kan inte riktigt förstå Annes upprördhet över att ett fotoalbum är till salu. För henne är det en högst privat ägodel som hellre borde brännas än att bli degraderad till en kommersiell produkt. För Lewis som tillsammans med sin mamma ordnar den här försäljningen, är det bara ett av alla ting som letar nytt hem.

Även Annes och Lewis mammor har vitt skilda synsätt på prylar. Lewis mamma arbetar dagligen med att ränsa upp och organisera ting och göra de mest oönskade sakerna till något säljbart. Annes mamma å andra sidan kan inte slänga någonting utan ser ett värde i allt. Från klänningen som Anne hade när hon var liten till snören som kan vara bra att ha.

Bad Houses är av dessa tre den tunnaste serien men är den som bäst lyckas med att fastna efter genomläsningen. Detta genom att den ställer frågan om prylars värde och ifrågasätter varför vi omger oss med de saker som vi gör. En fråga som känns extra aktuell när diskussionen om överkonsumtion till och med har spridit sig till omfatta den tidigare fredade Second Hand-shoppingen.

Berättartekniskt så sticker Bad Houses ut med att den har en berättarröst som kommer och går och som fyller i luckor här och där. Detta är inget som jag är så van vid men det fungerar mycket bra, bland annat för den används sparsamt. Trots sitt färgglada omslag, så är själva serien svartvit och teckningarna växlar från att vara detaljerade till att vara mer övergripande. Detta blir särskilt tydligt i bakgrundsbilderna. Personerna är alltid lika vältecknade.

Bad Houses var visserligen ett spontanköp och jag kan verkligen ställa mig frågan om jag i själva verket behöver fler böcker och även om jag rent rationellt vet svaret, så kan jag i alla fall känna att Bad Houses trots allt var ett bra inköp.

Bad Houses - tecknarstil

Aldrig godnatt

Titel: Aldrig godnatt
Författare: Coco Moodysson
Utgivningsår: 2008

För Coco, Klara och Matilda så är musiken allt. De bestämmer sig för att starta ett eget punkband men musikinstrument är dyra, så allt de har att spela på är kastruller och kuddar. Inte heller är killarna på ungdomsgården så intresserade av att varken låna ut instrument eller dela på tiderna till replokalen till ett par unga tjejer. När de väl får tag på både lokal och intrument, så ska två ungdomsledare visa dem hur de håller intrumenten och peppar dem för att de har skapat ett tjejband.

Det finns mycket i Moodyssons serie som jag personligen inte kan relatera till. Exempelvis en uppväxt i Stockholms innerstad med en ensamstående mamma, som har ett stort ungänge med konstnärliga vänner men det är bara yttre faktorer som inte har någon större betydelse för att kunna ta till sig serien. I botten finns det en historia om en vänskap mellan tre tjejer som alla har så härliga personligheter och som brottas med vardagens bekymmer: hur ska man behålla vänskapen när man blir kär i samma kille; av vikten att få ses som en individ och inte utifrån vilket kön man har etcetera.

Moodyssons tecknarstil kännetecknas i Aldrig godnatt främst av att karaktärerna nästintill är helt halslösa. De är samtidigt runda och lite skeva. Vacker är inte ett ord jag skulle använda mig av för att kategorisera stilen. Personlig och säregen, passar mycket bättre till denna svartvita serie om tre punkvännerna Coco, Klara och Matilda, som lämnar kvar en glad känsla efter en genomläsning. Läs, skratta och mys och starta gärna ett punkband men punkbandnamnet Sparka trottoar / Keyeser Söze, är taget av undertecknad.

Aldrig godnatt - tecknarstil

Relish

Titel: Relish; My Life in the Kitchen
Författare: Lucy Knisley
Utgivningsår: 2013

Eftresom det igår var internationella kvinnodagen tänkte jag ta tillfället i akt att skriva om tre serier som jag läst den senaste tiden, som förutom att de är skapade av kvinnor även har det gemensamt att de är mycket bra.

Först ut är Lucy Knisleys Relish, i vilken hon undersöker minnen och hur de i hennes fall är kopplade till olika matupplevelser. Som liten växte hon upp omgiven av matintresserade människor, bland annat så är hennes mamma kock, så god och vällagad mat är något som har varit en naturlig del av hennes liv.

Förutom att vi bjuds på berättelser om hur Knisley vid unga år får lära sig att öppna ostron, till hur hon gör uppror mot sina föräldrar genom att äta ketchup och hamburgare, så delar hon även med sig av ett antal recept. Uttrycket matglädje känns lite uttjatat men är det någon gång som det ska användas så är det i samband med Knisleys serie.

Glädjen är även något som återkommer i färgpaletten som används i Relish. Det är klara färger som skapar en varm och ombonad känsla. Knisley har en rak och klar tecknarstil som känns stiliserad men allt annat än enkel.

Relish är en härlig serie som både uppmuntrar och uppmanar till att fundera över vad det är vi äter. Detta görs helt utan pekpinnar och istället genom att visa på hur gott det kan och ska vara med (vällagad) mat.

Relish - tecknarstil

Tiden Second Hand

Titel: Tiden Second Hand; slutet för den röda människan
Författare: Svetlana Aleksijevitj
Utgivningsår: 2013

När jag skrev recensionen om Iron Curtain, så kom jag på mig själv med att blanda ihop de enskilda berättelserna med de som berättas i Tiden Second Hand. Vilket kanske inte är så märkligt för bland annat läste jag böckerna tätt inpå varandra men även för att de båda studerar människorna och ideologins makt och påverkan över människors liv.

Uttrycket att trons makt kan förflytta berg, blir tydligt, nästan skrämmande övertydligt i Tiden Second Hand. För även om människorna levde och arbetade under rent miserabla omständigheter så är det ingenting som de idag ser som något ont. De levde bokstavligen med tron att de tillsammans byggde ett bättre land. Det enda de känner faktisk sorg över är att de idag inte får något som helst erkännande för sina umbäranden. Att det de kämpade och byggde för är något befängt, som idag är slängt på sophögen.

Det finns även ett stort mått av nostalgi för det gamla, men jag tror inte nödvändigtvis inte att de längtar tillbaka till ett styre där din vän även kunde vara din angivare. Det handlar istället om att de idag inte kan finna sitt plats i dagens samhälle, där pengar och ekonomiskt status har blivit det rådande.

Mot slutet av boken känner jag mig alltmer matt för lidandet tar aldrig slut. Det är soldatfruarna som måste leva med sina alkoholiserade män. Män som försöker glömma sina upplevelser i Afganistan. Som misshandlar sina fruar, super och längtar tillbaka till kriget. Det är forna sovjetrepubliker som nu faller isär och forna grannar som börjar mörda varandra för att de nu har olika etniciteter. Samtidigt som hammaren och skäran åter början synas på de ungas t-shirtar. Där många ger uttryck för en förhoppning om ett starkt och enat land under en ledare. Hur det hela kommer att utvecklas, kommer vi med all sannolikhet att få reda på, tills dess så är Aleksijevitjs bok en utmärkt redogörelse för hur det var för de människorna som upplevde en unions uppgång och fall.

Förr hamnade man i fängelse på grund av Gulagarkipelagen. Man läste boken i smyg och skrev av den på maskin eller för hand. Jag trodde…trodde att om tusentals människor läste så skulle allt förändras. Då skulle det bli botgöring och tårar. Och vad hände? Allt som skrivits för byrålådan togs fram och trycktes, allt som tänkts i hemlighet uttalades högt. Och? Nu ligger böckerna på bokborden och samlar damm.