Arkiv för månad: april, 2014

Likable characters are for weak-minded narcissists

Daniel Clowes

Annonser

En bussresa på dryga 2,40h (enkel väg) kan göra under med läsningen. Så på vägen till påskfirandet fick jag en rejäl skjuts in i Katarina Bivalds Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Söt bok som uppenbart flörtar med boktokar genom att sätta en annan boktokig tjej i huvudrollen. Som sagt en lite lagom söt berättelse men som skulle vinna på att inte vara så lång, mot slutet så börjar jag känna ett det finns en punkt där man inte vill ha mer socker i sitt liv.

Så med en liten känning av en överdos av socker så hade kanske inte Hester Brownes The Vintage Girl de bästa förutsättningarna. En sådär lite halvt bortkommen tjej blir inbjuden till ett fantastiskt kallt slott i Skottland där ägarna letar efter värdefulla ting som kan avyttras för att kunna betala räkningarna som samlas på hög medan huvudpersonen själv drömmer om alla fantastiska berättelser som dessa ting kan berätta. Även om jag förstår varför författaren ofta väljer att skapa en sådan harmlös huvudperson så kan jag ändå bli rätt trött på dessa flickiga framställningar av kvinnor som så fort det kommer en vacker man i närheten blir än mer tafatta.

Summa summarum: Två så kallade feelgood/chicklitt-böcker inom en kort tidsperiod blev nog lite väl mycket för mig att ta in och känslan som lämnas i mig illustreras bäst i fotot ovan.

Kvar att läsa är The Incredible Adam Spark, som jag hoppas kommer att fungera som en välbehövlig floursköljning.

Glad påsk

Kanske kan det tyckas som en uppenbar oxymoron att så här i påsktider när förmodligen massvis med godis kommer att inmundigas, göra en koppling mellan socker och hälsa. Fast till saken hör att påskläsningen i år likt förra året varken kommer att innehålla mord eller blod och att böckerna som är dedikerade till helgens läsning har ursprung ur något nyttigt och bra.

Först ut blir Hester Brownes The Vintage Girl, som rätt och slätt är chicklitt. Inget jag läser så ofta och något som jag än mindre recenserar här på bloggen. Hur som helst så är detta något jag skämmer bort mig med efter att ha sprungit i trappor.

Städa kanske inte alla gånger är det allra roligaste man kan ägna sig åt men humörhöjande är det när jag hittade flertalet stämpelkort från Pocket Shop och inser att tillsammans så kan jag gå och hämta en gratis pocket. Även denna gång blev det lättsam underhållning i form av Läsarna i Broken Wheel rekommenderar.

Fast ingen sockerstinn helg är komplett utan insulin så därför finns bland annat Alan Bissets The Incredible Adam Spark med i läsplattan.  Bisset var en oväntad upptäckt och nu är det dags att läsa något mer av denna skotte.

Trevlig helg och läs på.

Saker som jag gör istället för att läsa: väntar på att tygfärg ska torka, stickar en halsduk som förmodligen kommer att bli klar lagom till sommaren och lär mig texten till Professor Elementals Cup of Brown Joy.

Vanligtvis så börjar jag varje recension på ett enhetligt sätt men med Katie Greens Lighter than my shadow,  så ville jag börja detta inlägg på exakt samma sätt som Green gör i sin tecknade självbiografi om kampen mot anorexin. För bara på några inledande sidor så är tonen satt och berättelsen väg utstakad och detta på ett exemplariskt sätt.

Redan i unga år så hade Green ett problematiskt förhållande till mat som sedan eskalerade i och med att hon kom upp i tonåren då allt kring den egna personen blir extra känsligt och där varje illa valt ord, sätter sig som den skarpaste tagg i hjärtat. Speciellt känsligt är utseendet då det i den där perioden i livet blir extra viktigt att vara söt och att passa in. Vi har nog alla haft olika överlevnadsstrategier för den här perioden och för Green blev hennes kontroll av det hon åt, ett sätt att känna att hon åtminstone hade kontroll över något i denna omvälvande period i livet.

Lighter than my Shadow kanske kan verka avskräckande dels på grund av det allvarliga ämnet och det faktumet att detta är en tjock lunta på 508 sidor men det är en om uttrycket tillåts, en livsnödvändig historia om hur svårt det är att vara sann mot sig själv i en värld som omger av oss med fotoredigerade lögner av hur vi borde se ut och vara. Som ni kanske märker är det här en berättelse som gör mig innerligt förbannad och ledsen men även väldigt glad. Detta över att Green har tecknat sin historia ärligt och utan omsvep och även om gamla monster under sängen ibland gör sig påminda, så har hon lärt sig att hantera och acceptera att de finns där.

Titel: Lighter than my shadow
Författare: Katie Green
Utgivningsår: 2013

Trollvinter

Titel: Trollvinter
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 2004

Mumintrollet vaknar upp ur sin vintersömn och oförmögen till att somna om, så beger han sig ut till det nya landskapet som för med sig både nya intryck som nya vänner. Sådana vänner som helst håller sig gömda och som ensamma vill vänta ut vintern, till de som tycker att vintern är det allra bästa som finns, som ger en ypperlig chans till att få vintersporta. En gemensam individualitet och acceptans för varandras olikheter är en av de viktiga frågorna som tas upp i boken.

Tillsammans med Sent i november, så är detta en liten Janssonsiansk pärla och min favoritepisod i boken är när Tooticki sitter under isen och metar. Bara att någon kan vara under isen och ändå ha en egen värdefull värld, värmer ett melankoliskt hjärta. Även Lilla My växer, för mig, i denna bok som karaktär och varenda liten flicka, tjej och kvinna skulle oftare ha en Lilla My på axeln.

Trollvinter, får fem av fem granbarrsfyllda magar.