Vanligtvis så börjar jag varje recension på ett enhetligt sätt men med Katie Greens Lighter than my shadow,  så ville jag börja detta inlägg på exakt samma sätt som Green gör i sin tecknade självbiografi om kampen mot anorexin. För bara på några inledande sidor så är tonen satt och berättelsen väg utstakad och detta på ett exemplariskt sätt.

Redan i unga år så hade Green ett problematiskt förhållande till mat som sedan eskalerade i och med att hon kom upp i tonåren då allt kring den egna personen blir extra känsligt och där varje illa valt ord, sätter sig som den skarpaste tagg i hjärtat. Speciellt känsligt är utseendet då det i den där perioden i livet blir extra viktigt att vara söt och att passa in. Vi har nog alla haft olika överlevnadsstrategier för den här perioden och för Green blev hennes kontroll av det hon åt, ett sätt att känna att hon åtminstone hade kontroll över något i denna omvälvande period i livet.

Lighter than my Shadow kanske kan verka avskräckande dels på grund av det allvarliga ämnet och det faktumet att detta är en tjock lunta på 508 sidor men det är en om uttrycket tillåts, en livsnödvändig historia om hur svårt det är att vara sann mot sig själv i en värld som omger av oss med fotoredigerade lögner av hur vi borde se ut och vara. Som ni kanske märker är det här en berättelse som gör mig innerligt förbannad och ledsen men även väldigt glad. Detta över att Green har tecknat sin historia ärligt och utan omsvep och även om gamla monster under sängen ibland gör sig påminda, så har hon lärt sig att hantera och acceptera att de finns där.

Titel: Lighter than my shadow
Författare: Katie Green
Utgivningsår: 2013

Annonser