Flowers for Algernon

Titel: Flowers for Algernon
Författare: Daniel Keyes
Utgivningsår: 1966

1966 delades Nebulapriset ut både till Delany för Babel-17 samt till Keyes Flowers for Algernon, den senare råkar även vara den enda bok av alla pristagare som jag hade läst redan innan. Därför fuskar jag nu och kopierar min tidigare recension.

Charlie Gordon har ett iq på 68 och får en dag ett erbjudande om att få delta i ett experiment där ett kirurgiskt ingrepp ska genomföras för att öka intelligensen. Det är redan testat på ett djur, musen Algernon och nu är det dags att testa på en människa. Operationen lyckas och sakta ökar Charlies intelligens för att nå en nivå på 185. Samtidigt som Charlie kämpar för att komma till rätta med sitt nya jag, börjar Algernon visa upp ett oroväckande beteende som tyder på att förändringen inte var permanent.

Charlie uppmanas till att skriva dagliga rapporter om sin utveckling och det är genom dessa som vi får följa med i utvecklingen som sker. Till en början är texten full av felstavningar och korta meningar men förändras till att bli mer filosofisk och grubblande. För det som händer när Charlie blir mer intelligent är att han märker hur han tidigare har blivit behandlad dels av sin familj och sina arbetskamrater på bageriet. Gamla minnen återkommer och stör den verklighet som han nu befinner sig i.

Det här en fin berättelse om att samtidigt hitta något som att förlora något vid en ökad iq. Samtidigt som det går att läsa in flera moraliska aspekter i denna historia kring frågor som rör intelligens, vad vi uppfattar som intelligent och inte minst hur vi behandlar människor olika beroende på deras intelligens.

Flowers for Algernon får 4 blombuketter av 5.

Annonser