The Einstein Intersection

Titel: The Einstein Intersection
Författare: Samuel R. Delany
Utgivningsår: 1967

I förordet till The Einstein Intersection så skriver Neil Gaiman att en feluppfattning som många har om Science Fiction är att den handlar om berättelser som utspelar sig i framtiden,
i en galax långt långt härifrån, när de i själva verket bygger på den framtid som är här och nu. Jag tänker inte argumentera mot detta men ser det här som en orsak till varför det här var en enormt flummig läsning.

Som ni kanske anar så såg jag inte fram emot att läsa ännu en bok av Delany då Babel-17 blev en sådan miss och som ni säkert redan nu förstår så kommer det här bli ännu en sågning av en författare som ändå tycks uppskattas av så många, om man ska tro Goodreads. Det är alltid lika spännande att läsa vad andra tycker om böcker när man själv känner sig som en litterär utomjording inför vissa verk.

Andra utomjordingar är karaktärerna som vi får följa i boken och i centrum står Lo Lobey, som har tagit människornas plats på jorden efter att de har lämnat den. Kvar finns de här varelserna som lever i spillrorna av det som finns kvar bland gamla datorer, kultur och radioaktiva monster.

Som vanligt finns det en del intressant tankegods men det känns som om det slarvas bort i den mening att det mest tjänar som en bakgrund för historien och istället finns en framtida men dåtida myt om bland annat Orpheus. Det är här som en det går inflation i mitt kulturella kapital, då jag inte hänger med i alla 60-tals referenser till popmusiker och liknande, så många referenser går mig om intet.

Likt Babel-17 så är det en ganska osammanhängande berättelse som utspelar sig, som tar stora kliv från det ena till det andra och det är inte förrän i slutet som det återigen blir en lång förklaring som mest tjänar till att göra det än mer oförklarligt och sedan tar det slut.

The Einsten Intersection får en flöjtspelande vilde av fem och jag är rätt glad över att Delany och jag framöver kommer att vandra helt skilda vägar.

Annonser