Placeholder_couple_superhero

Idag blir det ett inlägg i Fiktiviteters superhjältesöndag och det är väl lika bra att jag presenterar mig på en gång: Hej, jag som skriver här under signaturen Smutstiteln, är (bland annat) superhjälteskeptiker och det är utifrån detta perspektiv som jag kommer att tipsa om två tecknade serier som ändå räknas in i genren superhjältar men som trots allt inte känns som arketypiska superhjälteserier.

Först ut blir Kurt Busieks Astro City – Life in the Big City som jag redan har recenserat en gång men eftersom den passar temat så bra så blir det en favorit i repris. Den som vill se bilderna till denna recension i ett större format, klicka på länken ovan så kommer ni till originalrecensionen.

Astro CityDet var just i form av skeptiker som jag blev rekommenderad att läsa Astro City. Som ni förmodligen har förstått så blev detta ingen omvälvande läsupplevelse som gjorde mig övertygad om superhjältars förträfflighet men det råder ingen som helst tvekan om att Astro City är en mycket bra berättelse som rör sig kring de vanliga människor och de superhjältar som bor i Astro City.

Detta för att Busiek fokuserar på hur det faktiskt skulle vara att leva i en stad, där personer med superkrafter är en normal del av vardagen. Hur de tjänar som en inspiration men även hur de med sina krafter kan skrämma den lilla  till synes obetydliga människan. Mycket bygger Astro City kring devisen att med stora krafter följer ett stort ansvar och hur detta ansvar kan vara svårt nog att bära även om man har förmågan att flyga till olika delar i världen på en bråkdel av en sekund och förhindra olyckor och katastrofer. Speciellt när kroppen inte längre känns lika ung och smidig som tidigare och det enda som hjälten drömmer om att att helt kravlöst få flyga fritt.

Stilen på teckningarna känns rätt typiska för genren, funktionella, professionella med en rätt gräll färgskala. Det är lätt att bli förförd av Alex Ross omslag men Brent E. Anderson som står för teckningarna genom albumet gör ett bra jobb, även om detta inte är en tecknarstil som tilltalar mig på ett djupare plan.

Kurt Busiek skriver i sitt förord att hans kärlek till superhjältar är något som möts av oförståelse av många och att detta var en drivkraft för att skapa en superhjältehistoria i vilken han ville vidareutveckla superhjälten och människorna runt om dem. Att i viss mening ta ner hjälten på jorden men utan att förlora hjältestatusen och detta är något som han har lyckats väl med. Astro City är således en serie som passar alla oss som tycker att superhjälteserier tenderar att bli lite väl högflygande.

Astro City - tecknarstil

*******************************************************************

Även om unga tjejer är den målgrupp som växer störst när det gäller superhjältar, så känns det många gånger som om de stora förlagen inte riktigt har fattat detta, utan att de fortfarande ser unga som gamla pojkar som sin främsta målgrupp. Detta är visserligen något som sakteliga börjar förändras, det är bara att se på den Young Avengers -trilogin som radarparet Kieron Gillen och Jamie McKelvie skapade som, även om jag inte fastnade för den, kändes modern och nytänkande. Nu i dagarna har även första albumet med Ms Marvel, författad av G. Willow Wilson, kommit ut som jag är väldigt nyfiken på. Så det finns alternativ till de rätt tröttsamma famställningarna av kurviga kvinnorna med brutna ryggar och fyrkantiga, stenhårda män som annars känns utmärkande för superhjältegenren och som är en anledning till att jag inte gärna läser superhjältar.

God and Science

Jamie Hernandez God and Science: Return of the Ti-Girls är en serie som innehåller kurviga och stenhårda kvinnliga superhjältar av skilda åldrar. Karaktärerna har på ett eller annat sätt dykt upp i hans serieepos Love and Rockets, som jag bara har läst första delen av men det går bra att läsa detta album utan att ha läst något Love and Rockets innan. Handlingen kan tyckas vara rätt spretig med dels en tjej som aspirerar till att bli superhjälte hon har dock inga som helst superkrafter, en annan kvinna som äntligen har fått sina efterlängtade krafter men har nu har blivit skogstokig och det unga kvinnliga supergänget som ska stoppa henne men som har en medlem som allra helst vill sätta sin egen agenda, till den gamla gruppen superhjältar som återigen måste rycka in för att rädda universum.

Där Busiek utgick från en liten mer allvarlig syn på superhjältegenren så skapar Hernandez en serie med mycket mer hjärta och skratt. Inte så att det blir en pastisch på genren utan bara härligt befriande med kvinnor i alla åldrar som får vara starka, klumpiga, egensinniga, självcentrerade och ha alla kroppsformer och vara snygga på sitt eget sätt. Sedan är det svårt att inte gilla det metainslag som Hernandez snyggt väver in i historien, där Maggie från L&R får en del ta en aktiv del i berättelsen på ett ganska nördigt sätt.

God and Science - tecknarstil

Teckningarna, som tyvärr inte är i färg, detta är ett album som skulle vinna mer på att vara färglagd, har en ren och rak linje som mycket påminner om den klassiska europeiska stilen (tänk Tintin) men med sin förmåga att skapa rymd med små enkla linjer, även ger en vintage-känsla. Alla som har bläddrat i en Acketidning känner nog igen en del av tekniken. Bilden ovan, som det bara är att klicka på för att få upp i ett större format, visar bra på hur Hernandez med till synes enkla linjer skapar både kraft och fart i sina teckningar. Det finns även plats för humor lite här och där och det är en av sakerna som gör att jag fastnar för det här albumet. Det är så jäkla charmigt.

Andra som har bidragit med inlägg idag i Fiktiviteters superhjältesöndag är:
Bak bok matBeroende av böckerBokhusetBokstävlarnaCarolina läserCinnamonbooksFiktiviteter , KulturkolloOarya, Vildvittra

Annonser