Arkiv för månad: januari, 2015

Chineasy

Lagom till att det har fallit lagom mycket snö och gjort landskapet så där vykortsvackert som man önskade att det istället hade varit till jul, så känner jag mig rätt trött på vintern, fastän den knappt har börjat. Istället längtar jag efter vår och att få resa bort, gärna dit där det inte finns någon snö (läs blivande slask).

Så ikväll blir det en resa till Kina genom dagens inköp av Chineasy, som jag tack vare ett presentkort kunde kosta på mig fastän jag inte har några som helst ambitioner att lära mig kinesiska. Att den är vacker är en stor anledning till att jag inhandlade den, se bara bilden nedan. Ikväll blir det även vegetarisk Mapo dofu med härligt tungdomnande sichuanpeppar.

Nu gäller det bara att lista ut hur fredagsmys översätts till kinesiska. Någon som vet?

Chineasy

Annonser

http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Horizons#mediaviewer/File:Chasing_the_Sun_%285977859400%29.jpg

Jag har ännu inte redovisat några läsplaner för i år. Det kommer visserligen inte att ske några större förändringar, utan jag kommer fortsätta med att beta av Nebulapristagarna, tecknade serier i alla dess former och lite av det mesta, som det brukar vara men i år så ska jag försöka med att vidga mina läsvyer lite och få in lite andra genrer, ex. skräck, young adult och liknande. Så välkomna med boktips på böcker som på ett eller annat sätt kan bidra till att vidga (läs)vyerna.

Human life, I realised, got progressively worse as you got older, by the sound of things. You arrived, with baby feet and hands and infinite happiness, and then the happiness slowly evaporated as your hands and feet grew bigger. And then, from the teenage years onwards, happiness was something your could loose your grip of, and once it started to slip it gained mass. It was as the knowledge that it could slip was the thing that made it more difficult to hold, no matter how big your hands and feet were.

Matt Haig The Humans

cbldf_logohttp://cbldf.org/

Syndafall i Wilmslow

Titel: Syndafall i Wilmslow
Författare: David Lagercrantz
Utgivningsår: 2009

Jag stod länge och funderade över om jag skulle köpa den här boken. Just kombinationen av faktabaserad (påhittad)roman är inte min favoritgenre. Dels för att jag tycker att det är ett utslag av att vara för lat för att orka skriva en ordentlig biografi samt att det visar på fantasilöshet genom att inte kunna/vilja komma på en historia på egen hand. Sedan kommer jag även att under läsningen sitta och fundera på vilka uppgifter som är sanna eller inte och det stör mitt ordningssinne om man så vill, jag vill ha vattentäta skott mellan fiktion och verklighet. Att det tillsist blev ett inköp av Syndafall i Wilmslow beror enbart på att historien rör sig kring Alan Turing och för en sf- och robotfanatiker så blev frestelsen att få läsa om den artificiella intelligensens fader, alldeles för stor.

Boken tar sin början i och med Turings död och genom kriminalassistenten Leonard Corells undersökning så börjar kartläggningen av Turings liv som slutade med att han tog just livet av sig. Till viss del så är detta ett finurligt sätt att lägga upp en historia på men problemet här är att jag tycker att Corell som karaktär inte känns vidare trovärdig. Han är absolut nödvändig för den typ av berättelse som Lagercrantz vill förtälja, kriminalassistenten som var ämnad för något bättre men på grund av olyckliga omständigheter inte fick den utbildning och därmed möjlighet att nyttja sin fallenhet för matematik. Detta gör givetvis att han inte har några som helst problem med att följa i Turings spår när kartlägningen av hans liv börjar. Även att Corell har en lite finare klassbakgrund än de andra poliserna bidrar givetvis även till att han lättare tar sig in i den akademiska värld som Turing rörde sig i. Sedan kan jag tycka att vissa saker blir lite väl orimliga, exempelvis att han listar ut Turings insats i kryptologin men detta tjänar väl kriminalromanens form. Även koden i den här boken måste knäckas av någon och med Turing död så återstår bara Corell.

Betyget för Syndafall i Wilmslow blir ganska magert, en äppelskrutt, men i slutändan ganska högt i den mening att den inspirerar mig till att vilja läsa mer Alan Turing men genren kommer då att bli en annan.

Ms Marvel

Titel: Ms. Marvel; No Normal
Författare: G. Willow Wilson & Adrian Alphona
Utgivningsår: 2014

Ett av de nog mest omtalade tecknade serierna under 2014 måste ha varit Ms. Marvel författad av G. Willow Wilson och tecknad av Adrian Alphona. Wilson har tidigare skapat bland annat Air och Cairo, vilken den sistnämnda jag har läst och tyckte bra om men som inte finns recenserad här.

Uppmärksamheten kring serien beror mycket på att Wilson, som själv har konverterat till islam, med denna omgången av Ms. Marvel har satt en ung muslimsk tjej i huvudrollen, Kamala Khan. Tillsammans med sin mor, far och bror bor Kamala i New Jersey och brottas med det som tonåringar tampas med dagligdags. Att hitta sin plats i skolan där agendan sätts av de mer populära ungdomarna, att fastna framför datorn så att mattiderna missas. Att det i Kamalas fall handlar om att hon skriver fan fiction om hur Avengers räddar enhörningarnas planet från monster är bara en av de saker som gör att jag tycker att Wilson har skapat en härlig karaktär i Kamala. Att hennes familj har en bakgrund i Pakistan och att de är torende muslimer är bara en del av det som definierar Kamala. Marvel har helt enkelt bara uppdaterat och utökat sin repertoar lite grann.

Ms. Marvel känns väldigt modern och en fördel med dessa Marvel Now-titlar är att de ska kunna läsas av oss som inte har någon större förkunskap om tidigare händelser i Marvel-, och Ms. Marveluniversumet. Visst dyker det upp vissa andra superhjältar och Kamala själv bygger sin superhjältekaraktär på den tidigare Ms. Marvel, Carol Danvers men så här i första albumet så ligger allt på en grundläggande nivå.

Ms. Marvel är en utmärkt serie som handlar om att hitta sin egen identitet, både som privatperson och som i Kamalas fall, som superhjälte men även att våga vara den hon är och till slut blir.

Även teckningarna av Alphona känns väldigt moderna och för mig som en ovan Marvelläsare, så känns de rätt annorlunda för att vara en Marvelserie. Både färgläggningen och variationer av vinklar och perspektiv gör att serien får en uppfriskande lekfull känsla.

Ms. Marvel överträffade helt klart mina förväntningar och det känns rättvist att det ändå har fått så mycket uppmärksamhet. Ett så här lovande första album förtjänar verkligen det.

Ms Marvel - tecknarstil

Kommer sig av att jag av en slump surfar in på Kulturhusets hemsida och kollar deras program för författarträffarna. Glädjen i att se att Margaret Atwood kommer till Sverige den 3:e juni avlöses sekundsnabbt av en känsla av uppgivenhet och förtvivlan när jag ser att det redan nu är slutsålt. Så nu svär jag bland annat över att jag inte har koll på vad som händer i kultursvängen och inte minst för att jag inte kommer att vara där och få min bok signerad. Gah…

Rat Queens

Titel: Rat Queens; Sass and Sorcery
Författare: Kurtis J. Wiebe & Roc Upchurch; omslag Fiona Staples
Utgivningsår: 2014

En av 2014 års stora läsupplevelser i serieväg var Rat Queens; Sass and Sorcery och det är nog lika bra att skriva det på en gång. Detta verkar vara en serie som man antingen älskar eller hatar men för alla som gillar idén om ett kvinnligt gille som i princip beter sig som vilket manligt gille som helst, de super, slåss och tvekar inte en sekund att ta sig an det ena livsfarliga uppdraget efter det andra, så länge de får bra betalt; så är detta ett toppenalbum.

Personligen så fann jag det väldigt befriande att de i första hand beskrivs som egna personligheter och att de är precis så älskvärda, bråkiga, blyga, kära och avundsjuka som alla människor är. Att de sedan är rätt kaxiga kvinnor som vet hur man slåss och inte räds en strid, gör inte saken sämre. Det är visserligen ganska mycket våld i serien men det finns samtidigt en stor portion humor med både kärlekfulla blinkningar och gliringar till fantasy- och rollspelsvärlden. Jag är varken fantasy- eller mmo-utövare och har en väldigt rudimentär kunskap om de här genrerna men kan ändå uppskatta serien. Överlag så underlättar det nog om man har en lite nördig läggning för att tycka om serien men om du är lite nördig av dig och har lite galen humor så bör du definitivt kolla upp Rat Queens. För som Image Comics själva beskriver Rat Queens:

This modern spin on an old school genre is a violent monster-killing epic that is like Buffy meets Tank Girl in a Lord of the Rings world on crack!

Teckningsstilen känns söt och funktionell på samma gång. Det blir även i teckningarna tydligt att karaktärerna är de viktiga för det är ofta som själva bakgrunden hamnar ur fokus, den blir suddig på ett sätt som jag inte har sett tidigare. Jag har ingen tydlig bild på detta men i en av bilderna på Image Comics Rat Queens sida, så syns detta lite. Bilden nedan visar i alla fall rätt bra på känslan i serien.

Rat Queens - tecknarstilHanna, Violet, Dee och Betty har i alla fall blivit fyra favoriter och jag ser verkligen fram emot det andra albumet, som har en titel som både roar och oroar: The Far Reaching Tentacles of N’Rygoth. I slutet av februari ges det ut så jag åtekommer längre fram med en recension av det.

Som vanligt är det bara att klicka på bilderna för att få upp dem i större format.

Kuragehime

Princess Jellyfish (Kuragehime) hittade jag av en slump när jag letade efter en anime att titta på under lunchrasten. Även om den till viss del ser rätt sockersöt ut, så tog det inte lång stund innan jag hade fastnat för den. Detta främst på grund av de bedårande karaktärerna.

I en våning i Tokyo där inga män under några som helst omständigheter får befinna sig, bor fem stycken unga kvinnor. De har alla det gemensamt att de är riktiga nördar, otaku. Det finns inget som de räds mer än de så kallade vackra människorna, de som självsäkert rör sig på Tokyos gator, går på café och hänger i flock. En dag får däremot Tsukimi, en av dessa nördar eller nunnor, amars, som de kallar sig själva, hjälp från en av de snygga, Kuranosuke. En oväntad vänskap byggs upp kring att de med gemensamma krafter, Tsukimis kunskap och Kuranosukes handlingskraft, räddar en manet från att dö. Förutom att de kommer från två skilda världar, så ställer Kuranosukes kön till det, då han är en kille under all feminin maskering.

Det första problemet med Princess Jellyfish är att bara första säsongen av animen finns utgiven. Det andra är att mangan inte är licensierad i USA, vilket får till följd att det enda sättet att få reda på hur det kommer att gå för alla, är att läsa mangan på nätet. Personligen har jag lite diffus uppfattning till så kallade scanlations där fans scannar, översätter och rent upphovsrättsligt olovligen, lägger ut serierna. Så nu hoppas jag bara att den här serien snart blir utgiven på antigen engelska eller tyska men chanserna  är nog dessvärre små. Tills dess blir det digitalläsning och det görs bland annat på sidan mangafox.