Rat Queens

Titel: Rat Queens; Sass and Sorcery
Författare: Kurtis J. Wiebe & Roc Upchurch; omslag Fiona Staples
Utgivningsår: 2014

En av 2014 års stora läsupplevelser i serieväg var Rat Queens; Sass and Sorcery och det är nog lika bra att skriva det på en gång. Detta verkar vara en serie som man antingen älskar eller hatar men för alla som gillar idén om ett kvinnligt gille som i princip beter sig som vilket manligt gille som helst, de super, slåss och tvekar inte en sekund att ta sig an det ena livsfarliga uppdraget efter det andra, så länge de får bra betalt; så är detta ett toppenalbum.

Personligen så fann jag det väldigt befriande att de i första hand beskrivs som egna personligheter och att de är precis så älskvärda, bråkiga, blyga, kära och avundsjuka som alla människor är. Att de sedan är rätt kaxiga kvinnor som vet hur man slåss och inte räds en strid, gör inte saken sämre. Det är visserligen ganska mycket våld i serien men det finns samtidigt en stor portion humor med både kärlekfulla blinkningar och gliringar till fantasy- och rollspelsvärlden. Jag är varken fantasy- eller mmo-utövare och har en väldigt rudimentär kunskap om de här genrerna men kan ändå uppskatta serien. Överlag så underlättar det nog om man har en lite nördig läggning för att tycka om serien men om du är lite nördig av dig och har lite galen humor så bör du definitivt kolla upp Rat Queens. För som Image Comics själva beskriver Rat Queens:

This modern spin on an old school genre is a violent monster-killing epic that is like Buffy meets Tank Girl in a Lord of the Rings world on crack!

Teckningsstilen känns söt och funktionell på samma gång. Det blir även i teckningarna tydligt att karaktärerna är de viktiga för det är ofta som själva bakgrunden hamnar ur fokus, den blir suddig på ett sätt som jag inte har sett tidigare. Jag har ingen tydlig bild på detta men i en av bilderna på Image Comics Rat Queens sida, så syns detta lite. Bilden nedan visar i alla fall rätt bra på känslan i serien.

Rat Queens - tecknarstilHanna, Violet, Dee och Betty har i alla fall blivit fyra favoriter och jag ser verkligen fram emot det andra albumet, som har en titel som både roar och oroar: The Far Reaching Tentacles of N’Rygoth. I slutet av februari ges det ut så jag åtekommer längre fram med en recension av det.

Som vanligt är det bara att klicka på bilderna för att få upp dem i större format.

Annonser