Syndafall i Wilmslow

Titel: Syndafall i Wilmslow
Författare: David Lagercrantz
Utgivningsår: 2009

Jag stod länge och funderade över om jag skulle köpa den här boken. Just kombinationen av faktabaserad (påhittad)roman är inte min favoritgenre. Dels för att jag tycker att det är ett utslag av att vara för lat för att orka skriva en ordentlig biografi samt att det visar på fantasilöshet genom att inte kunna/vilja komma på en historia på egen hand. Sedan kommer jag även att under läsningen sitta och fundera på vilka uppgifter som är sanna eller inte och det stör mitt ordningssinne om man så vill, jag vill ha vattentäta skott mellan fiktion och verklighet. Att det tillsist blev ett inköp av Syndafall i Wilmslow beror enbart på att historien rör sig kring Alan Turing och för en sf- och robotfanatiker så blev frestelsen att få läsa om den artificiella intelligensens fader, alldeles för stor.

Boken tar sin början i och med Turings död och genom kriminalassistenten Leonard Corells undersökning så börjar kartläggningen av Turings liv som slutade med att han tog just livet av sig. Till viss del så är detta ett finurligt sätt att lägga upp en historia på men problemet här är att jag tycker att Corell som karaktär inte känns vidare trovärdig. Han är absolut nödvändig för den typ av berättelse som Lagercrantz vill förtälja, kriminalassistenten som var ämnad för något bättre men på grund av olyckliga omständigheter inte fick den utbildning och därmed möjlighet att nyttja sin fallenhet för matematik. Detta gör givetvis att han inte har några som helst problem med att följa i Turings spår när kartlägningen av hans liv börjar. Även att Corell har en lite finare klassbakgrund än de andra poliserna bidrar givetvis även till att han lättare tar sig in i den akademiska värld som Turing rörde sig i. Sedan kan jag tycka att vissa saker blir lite väl orimliga, exempelvis att han listar ut Turings insats i kryptologin men detta tjänar väl kriminalromanens form. Även koden i den här boken måste knäckas av någon och med Turing död så återstår bara Corell.

Betyget för Syndafall i Wilmslow blir ganska magert, en äppelskrutt, men i slutändan ganska högt i den mening att den inspirerar mig till att vilja läsa mer Alan Turing men genren kommer då att bli en annan.

Annonser