Arkiv för månad: april, 2015

..cykla lite tidigare på morgonen bara för att kunna stanna och njuta av att våren är här och att de vackraste träden just nu blommar för fullt.

Annonser

Rachel Rising

Titel: Rachel Rising: The Shadow of Death
Författare: Terry Moore
Utgivningsår: 2012

Jag tror att det bara var en slump som gjorde att jag igår råkade matcha min läsning med mitt fysiska tillstånd. Efter att ha vaknat med huvudvärk och spenderat hela dagen med att bokstavligen känna mig som en zombie för att sedan på kvällen när huvudvärken nästan börjat släppa, sätta mig ner och läsa om Rachel som även hon kan kategoriseras som en av de odöda efter att hon har grävt sig upp ur sin grav och liftat hem.

Väl hemma börjar pusslet med att försöka minnas vad hon gjorde kvällen innan, vem hon träffade och om det är samma person som kan ha försökt att ta livet av henne. Förutom att försöka minnas sina egna förehavanden måste hon även påminna sin bästa vän och sin faster (alt. moster) om hon faktiskt är Rachel. Vid en första anblick så tycks de inte känna igen henne och än mindre tro på hennes historia. Förutom Rachel så dyker andra abnormaliteter upp bland annat i form av en ung kvinna som bara genom sin närvaro får människor att utföra de mest hemska illdåd.

The Shadow of Death är ett typiskt första album som ställer fler frågor än vad det ger svar och enligt klassiskt manér så presenteras vi som läsare för precis lika lite information som Rachel får. Även om tonen sattes rejält med en del mindre trevliga scener och scenarier så är jag i alla fall säker på att detta kommer att bli en intressant resa, för Moore har lyckats med att skapa trovärdiga och ändå trevliga karaktärer som gör att jag vill läsa vidare.

Rachel Rising - tecknarstil

Med tanke på att serien vid vissa tillfällen är ganska brutal, inte för att den är extremt blodig, så måste jag ändå erkänna att jag uppskattar att den inte är i färg. Sedan kännetecknas ändå Moores teckningar av att de är så pass detaljrika så det känns som om just detaljerna till viss del hade försvunnit i och med en färgläggning. Här lyfts istället varje bläckstreck fram, (även om det på ett helsidesuppslag kan vara svårt att få skärpa på allt).

Rachel Rising: The Shadow of Death får hamna i kategorin läsutmaning för detta är vanligtvis inte en genre som jag gärna läser, lättskrämd och äckelmagad som jag är men efter att ha läst gott om serien och tyckt om hans Echo så bestämde jag mig för att testa. Bara för att upptäcka att det inte var så hemskt ändå.

The Dream Hunters

Titel: Sandman The Dream Hunters
Författare: Neil Gaiman & P. Craig Russel
Utgivningsår: 2010

Ibland stöter man på serier som lämnar efter sig ett litet brustet hjärta. Sandman The Dream Hunters är ett sådant album med sina fantastiskt vackra teckningar av Russel och en bitterljuv kärlekshistoria författad av Gaiman.

Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. En stor anledning till att jag plockade upp detta album var på grund av dess vackra omslag. Även det första uppslaget gjorde att jag föll totalt. Russels teckningar är så vackra: enkla, stiliserade och så fulla av liv.

Dream Hunters - tecknarstil

En grävling och en räv kommer överens om att försöka driva bort en ung munk från det tempel där han lever sitt liv i stillhet: Munken ser igenom alla trolleritrick som de använder sig av så både grävlingen och räven går båda förlorande ur striden. Istället så tar sig en annan relation sin början mellan munken och räven som kommer att gå över tid och rum och som kommer att kräva det ultimata offret.

Enligt säkra källor så ska The Dream Hunters vara det minst bra av alla Sandman-album så det är med risk för att få mitt hjärta brustet på riktigt som jag nu kommer att ta tag i att läsa originalalbumen.

Yaoi

Yaoi eller Boys Love som kort går ut på att skildra romantiska relationer, mer eller mindre explicit mellan två män (den som vill fördjupa sig i ämnet så har Wiki lång artikel), är en av de där genrerna som jag aldrig har varit så intresserad av att läsa men eftersom detta är ett år där det uttalade målet är att vidga vyerna så får det bli några få ord även om detta.

Det verkar vara ett stående skämt kring avsaknaden av en handling som går utöver att de träffas och får ihop det och efter att ha läst två berättelser så börjar jag förstå vad de menar. Nu vill jag inte att detta ska bli en regelrätt sågarsöndag och den som orkar läsa wikiartikeln kan även där få en inblick till vissa av mina invändningar till den här genren men kort sagt så har jag nu i alla fall provat.

Givetvis finns det som alltid sämre och bättre inom alla genrer och ett misstag kan nog ha varit att inte läst något av Fumi Yoshinaga vars All My Darling Daughters gjorde ett starkt intryck när jag läste den för ett par år sedan. Kanske borde jag istället läsa What did you eat yesterday, även om den av många mer verkar beskrivas som slice of life men den har i alla fall två stora fördelar. Ett: den utspelar sig i samtida Tokyo och två: det handlar om mat. Återkommer med en recension framöver.

SONY DSC

Ibland går fantomen på stadens gator som vanlig man, ett känt djungelordspråk som här kan översättas till ibland går smutstiteln och köper så kallad vanlig litteratur.

Mari Strachan Jorden sjunger i B-dur
”En kritikerrosad debut där vi får följa en ung flickas möte med mörka familjehemligheter – och hur hon hanterar konsekvenserna av sin upptäckter.”
Helt ok söndagsläsning men lämnar inte så mycket kvar att fundera på. Kändes som en rätt ordinär berättelse med ett inslag av vardagsfantasy.

Sara Gruen Aphuset
”Som i Water for Elephants ger Sara Gruen oss en varm och tankeväckande historia om ett rörande förhållande mellan människor och djur.”
Gav upp efter en knapp tredjedel då Gruen lägger upp sin historia på ett allt för stereotypiskt sätt. Kanske en bra bok för den som vill ha det invanda men trist för dem som inte vill ha det.

Karen Thompson Walker En tid för mirakel
Ya-dystopi som har fått fina recensioner men som dystopi så är den rätt ordinär. Gillar inte att hon rent berättartekniskt underminerar sin berättelse genom att vid flera tillfäller avslöja hur det går. Förstår inte varför vissa författare känner att de måste skriva sina läsare på näsan, för även om boken riktar sig till en yngre publik så ska man inte idiotförklara dem.

Uwe Timm I skuggan av min bror
”I december 1942 ansluter sig Karl-Heinz Timm, 18 år gammal, frivilligt till Waffen-SS. /…/Boken är ett försök att utforska gråzonerna mellan det onda och det goda.”
Det här kunde ha blivit så bra men då Timm egentligen inte har så mycket mer information att använda sig av, än sin brors knappa dagboksanteckningar så känns det som om att han mest skrapar på ytan över ett tung och stort ämne. Det är intressant men det är för många frågor som aldrig blir besvarade och det blir i slutändan lite väl tunnt. Trist för av dessa fyra så var det denna jag hade störst förväntningar på.

Ms Marvel

Titel: Ms Marvel; Generation Why
Författare: G. Willow Wilson; Jacob Wyatt & Adrian Alphona
Utgivningsår: 2015

I andra albumet, Generation Why så fortsätter Kamala Khan aka Ms. Marvel sin jakt på The Inventor (hädanefter refererad till som Uppfinnaren) som presenterades som Ms. Marvels ärkefiende redan i det första albumet. Nu intensifieras jakten och förutom att de kommer att ställas öga mot öga med varandra så kommer deras kamp att hamna på ett väldigt personligt plan för Kamala i och med att Uppfinnarens spionrobotar hittar henne i skolan och tar fighten dit och därmed riskerar Kamalas skolkamraters liv.

Själva berättelsen om Uppfinnaren och Generation Why som visar sig vara vilsna tonåringar som han lyckats övertala att de inte är värda något. Att de mer är en belastning för samhället och miljön och att deras främsta värde ligger i att tjäna som mänskliga batterier à la Matrix, känns igen. Den är visserligen samtida, tänk bara på (teve)reklamen om hur mycket mer energi ungdomar gör av med och att ungdomen i sig är en tid när man frågar sig vem man är och vad man ska göra av/med sig själv, generation why ut i fingerspetsarna men för en annan som har lagt den delen av livet bakom sig och läst en del och känner igen tankegångarna så är detta inte så originellt.

Trots detta så gillar jag det väldigt mycket och det är som jag skrev i recensionen av första albumet, för att Kamala är en sådan härlig person. Även i detta album så växer hon och får axla större ansvar (vid ett tillfälle bokstavligen bär hon Wolverine på sina axlar) och de partier som jag fastnar mest för är de vardagliga situationerna med familjen och vännerna och det är här som styrkan ligger. Nu är det visserligen ett superhjältealbum, så pow, smash, whack eller som i Ms. Marvels fall: alligatorer utrustade med cybernetiska implantat, kloner och mördarrobotar hör liksom till. Tack och lov så dyker Lockjaw upp och tillför förutom en hjälpande tass, även en hel del söta situationer.

Ms. Marvel -tecknarstil WyattMs. Marvel - tecknarstil Alphona

Jag vet inte hur jag bäst kan beskriva hur pass mycket jag hatar när det i en serie byts tecknare. Speciellt med tanke på hur mycket jag tyckte att Alphonas teckningar bidrog med en stor del av charmen i det första albumet. Wyatts teckningar är inte dåliga i sig men det är genom Alphonas som Kamalas personlighet stiger fram.

Ms. Marvel Generation Why är ett bra andra album och jag kommer att köpa det tredje för även om jag förmodligen inte tillhör den tilltänka målgruppen så tycker jag ändå så pass mycket om detta. För att avsluta med ett citat från albumet:

Because when you decide not to be afraid, you can find friends in super unexpected places.

Batmanga

Titel: Batman the Jiro Kuwata Batmanga
Författare: Jiro Kuwata
Utgivningsår: 2014

Pow, Smash, Whack

Det går just inte att skriva ett inlägg om en Batmanserie från 1960-talet utan att ha med dessa ikoniska ljudeffekter från teveserien från samma decennium. Teveserien blev en enorm succé och populariteten fick bland annat till följd att under åren 1966-67 så publicerade Jiro Kuwata Batmanga, som namnet avslöjar en Batman manga. Under 2014 så börjar utgivningen ges ut i sin helhet för första gången på engelska. Detta är den första volymen och det kommer att bli tre volymer sammanlagt.

Kuwatas Batman bygger på The New Look som kom i mitten av 1960-talet och som bland annat satte Batman och Robin i situationen där de åter bekämpar brottslingar med diverse tekniska prylar. För att summera: 60-tal, vetenskapliga experiment som gärna går fel och högteknologiska gadgets vid sidan av vanliga telefonsamtal mellan Batman och Gordon. Den som vill ha en hård alternativt väldigt depressiv Batman så är detta inget jag skulle rekommendera men om du likt mig blir glad av titlar som: Lord Death Man; The Revenge of Professor Gorilla och The Man Who Quit Being Human, så är detta en given läsning.

Oh no. We didn’t make it in time… The emerald is shattered! He’s truly on a mad quest.

Förutom omslagen till de olika äventyren som har rött som accentfärg och någon enstaka sida som är i färg, så är det svartvitt som gäller genom hela serien. Det enda som egentligen skvallrar om att det är en japansk tecknad serie med några år på nacken, är i de fall när de icke-maskerade människorna avbildas. De har alla ganska stora ögon och rätt enkla utseenden vilket gör att exempelvis Bruce Wayne ser ut ungefär som alla andra. I Batmankostymen och  skurkarna i sina utstyrslar så står sig teckningarna mycket bättre. Omslagen är i sig riktigt snygga, även om exempelbilden inte är den finaste.

Batmanga - tecknarstil

Batmanga är precis så fånigt rolig som man kan förvänta sig från en 1960-tals serie och jag kommer definitivt att köpa de andra två volymerna när de ges ut.

It’s the longing that ultimately undoes you.

When it finds you,  it gnaws at your bones and tugs at your chest. It fills you up inside like rot and makes you dream dreams and it drowns you.

The longing keeps you in bed, clutching at the sheets while the world goes on outside.

It smells like old leaves and cigarette smoke, mixed with the scent of far-off places you will hear of but never see.

It’s the gloss on a lover’s lips the moment you realise you will never kiss those lips again.

It is the bittersweet, unrequited love of creation and it will break your heart again and again and again.

Sturges, Willingham & Rossi House of Mystery – Room and Boredom