Arkiv för månad: juni, 2015

Titel: Lucifer; Devil in the Gateway
Författare: Mike Carey
Utgivningsår: 2001

Mike Careys Lucifer bygger på den karaktär som Neil Gaiman introducerade i Sandman, där han efter ett möte med Morpheus bestämmer sig för att lämna över ansvaret för helvetet till Morpheus. Lucifer säger helt enkelt upp sig, får hjälp med att kapa av sig sina vingar, flyttar till Los Angeles där han öppnar en nattklubb, Lux. Den forne intendenten för helvetet blir således en enkel barpianist.

Lite som med The Wicked + Divine, antingen gillar man konceptet eller så gör man det inte men där slutar även likheterna dem emellan för där jag skulle ha plockat upp WicDiv enbart på grund av omslaget, så förstår jag att exempelvis wikipediasidan har tagit omslaget från det tredje albumet, som är något trevligare. Detta omslag är lite svårare att tycka om och även teckningarna bjuder på en utmaning, om inte annat i att försöka reda ut vem som har tecknat vad i de tre olika avsnitten som albumet består av. De är funktionella och passar ändå genren rätt bra men jag kan inte undvika att uppleva att de känns underordnade historierna.

Även berättelserna i detta första album tenderar att drivas främst genom de olika karaktärerna som introduceras, ett upplägg som ändå funkar då det är ett handfull rollfigurer som alla skulle klara av att bära upp sin egen historia och som gör det men säkra källor gav vid handen att vissa av dem återkommer, vilket till viss del förklarar det lite spridda upplägget.

Så några avslutande ord om protagonisten, som har alla möjligheter att bli den perfekta antihjälten.  Han är arrogant och manipulativ och bryr sig inte nämnvärt om någon men Mike Carey skapar en karaktär som du ändå lyckas tycka om. Bara en sådan sak.

Annonser

The Wicked + The Divine

Titel: The Wicked + The Divine; The Faust Act
Författare: Kieron Gillen & Jamie McKelvie
Utgivningsår: 2014

Med risk för att nu framstå som väldigt ytlig så måste jag bara få börja med att säga att jag tycker att The Wicked + The Divine The Faust Act, är så himla snygg. Omslaget skriker för det första Image Comics, som i mina ögon har blivit det absolut mest intressanta serieförlaget, och för det andra så sammanfattar det även Gillen och McKelvies stil på ett ypperligt sätt. Rent, avskalat och stilfullt men låt er inte luras att tro att detta är serievärldens svar på ljust & fräscht, för det blir rätt blodigt emellanåt. Vi har ju trots allt ännu en gång Lucifer, nu i form av androgyna Luci, i huvudrollen. Denna gången anklagad för att mördat två krypskyttar genom att med att ha knäppt med fingrarna orsakat att deras huvuden bokstavligen exploderade.

Luci

Att explodera huvuden är att gå för långt men att förvrida huvuden tillhör definitivt uppdraget för de 12 gudar som vart nittionde år återföds som människor. I en tid som är besatt av celebriteter så blir dessa gudar superkändisar och då Gillen och McKelvie är musiknördar*, så blir de 12 superkända popstjärnor.

*De har tidigare skrivit Phonogram, som även den rör sig kring temat att musik är magi i praktiken, även om den mer är inriktad mot britpop.

Laura är ett hängivet men inte godtroget fan och under en konsert med Amaterasu, så är hon den som håller ut längst, det vill säga hon är den sista att tuppa av något som Luci imponeras av och låter Laura få följa med och möta Amaterasu, som enligt Luci adresserar de icketroende. Det vill säga håller en intervju med den luttrade och mycket skeptiska musikjournalisten, Cassandra. Laura och Cassandra blir sedan det lite omaka paret i att försöka rentvå Luci från den ganska påtagliga anklagelsen att det återigen var hennes knäppande med fingrarna som tog död på ännu en man.

LauraThe Wicked + The Divine The Faust Act är ett mycket bra album,även om jag tror och hoppas att det kommer att bli ännu bättre i nästa del; som på ett skickligt och kärleksfullt sätt behandlar ämnen som musik, magi, liv, död, uppoffring och kreativitet. På Comics Alliance sida finns det smakprov som Gillen och McKelvie saluförde WicDiv med och alla som efter en konsert eller en rikigt bra låt kan känna igen känslan i Lauras glittrande ögon kommer förmodligen att uppskatta The Wicked + The Divine. Personligen tycker jag att de sätter tonen på ett bra sätt genom att inleda albumet bland annat med detta citatet:

BOOM, BOOM, BOOM, BOOM,

Vengaboys ”Boom, Boom, Boom, Boom!!, The Party Album

Horns

Titel: Horns
Författare: Joe Hill
Utgivningsår: 2010

Maybe all the schemes of the devil were nothing compared to what men could think of.

Efter en väldigt blöt kväll så vaknar Ig upp och ser att två stycken horn sakta växer fram ur pannan på honom. Ingen annan tycks lägga märke till dem, istället så vänder de sin uppmärksamhet mot sitt inre och delger honom alla deras hemliga önskningar. Det verkar även som om de vill be om hans godkännande för att få göra det som de innerst inne allra helst önskar. Begär, skuld och sanningar lockas fram ur det dolda, vilket Ig kommer att använda sig av i sökandet efter vem det var som mördade hans flickvän. Ett brott som han inte dömdes för men som han i alla andras ögon ändå är skyldig till.

Det är lika bra att krypa till korset och bekänna att jag läser väldigt lite skräck. Detta av den enkla anledningen till att jag är så himla lättskrämd, (egentligen räcker det med att höra nyheterna en dag som denna för att bli rejält mörkrädd) men på en skrämselskala så hamnar Joe Hills Horns rätt långt ned. Den är obehaglig och grotesk men samtidigt ganska rolig, så det var aldrig några större problem med att släcka lampan på kvällen. Citat ovan sammanfattar boken väldigt bra och det är de vanliga människorna som utför de mest djävulska handlingarna. Det finns ett driv i berättelsen som funkar bra ända tills slutet och jag la boken åt sidan någon vecka innan jag nu plockade upp den igen för att ta mig igenom de sista sidorna. Utan att avslöja så mycket, så kan jag säga att det hade inte gjort något om jag inte läst vidare. Överlag så vill jag säga att boken känns väldigt amerikansk, utan för att den sakens skull närmare kunna definiera vad det innebär men låt mig uttrycka det så att slutet funkar mindre bra. Jag hade även önskat att människors innersta begär kunde ha inneburit något annat än att de nästan enbart önskade att de hade sex med grannens frus kusin.

Horns får två horn av fem men var ändå en rätt trevlig bekantskap med Joe Hills författarskap. Hans Locke & Key Welcome to Lovecraft, var betydligt mycket jobbigare att läsa. Kanske dyker det upp en recension av den framöver.

Sent omsider så har jag skaffat mig ett instagramkonto, @ smutstiteln

Det är i nuläget i en blygsam skala men jag hoppas att den kommer att tjäna som ett komplement till bloggen där jag kan lägga in bok- och serierelaterade bilder, som jag inte vill ska ta plats här: bloggen nu med extramaterial.

Ms Marvel

Titel: Ms. Marvel; Crushed
Författare: G. Willow Wilson;  Elmo Bondoc & Takeshi Miyazawa
Utgivningsår: 2015

En av de stora fördelarna med Ms. Marvel, förutom att albumen kommer ut i rekordfart, är att de upplevdes som en frisk fläkt i den mening att de bland annat appelerade till en ny publik genom att sätta en ung kvinna med en annan kulturell bakgrund i huvudrollen, som inte hade en lång och komplicerad bakgrundshistoria som man behövde känna till, för att kunna läsa, förstå och uppskatta berättelserna. Den var satt här och nu och visade på och kommenterade olika tecken i tiden. Det jag då upplevde som seriens positiva sidor är nu något som jag är lite rädd för kan komma att bli det som i tredje volymen drar ner betyget lite och detta främst på grund av första kapitlet som får (fin)besök av Loki.

Kanske är jag gammal och cynisk men jag kan inte hjälpa att tänka att detta avsnitt främst tjänar till för att flörta med Lokipubliken, bland annat för att avsnittet är kort och till viss del tagen ur ett större sammanhang. Loki får visserligen att som straff i uppdrag att kontrollera att inga av The Inventors spioner fortfarande finns kvar i skolan där Kamala går. Till viss del var det rätt underhållande att se mannen på gatans-reaktion när han kallar Loki för en Brooklynhipster men att placera honom i en bal på Alla hjärtans dag, kanske passar det den amerikanska publiken bra men jag kan inte låta bli att se det, som sagt främst som en flört och som en anledning till att få göra ett omslag som på bilden nedan. Måhända kommer Loki att dyka upp igen, enligt känt Marvelmanér att vilja knyta ihop alla universum och att Loki är het, bland annat i den betydelsen att han har en egen pågående serie är svårt att argumentera mot bland annat genom att se vilken genomslagskraft han fick i och med Avengers-filmen från 2012.

Ms Marvel - tecknarstilMs Marvel - tecknarstil

I detta album så införs två nya tecknare, Bondoc som tecknar första Lokiavsnittet och sedan Miyazawa som tecknar resten av serien. Gästspelet med SHIELD #2, som de slängt in som en bonus vill jag inte kommentera mer än att det inte tillförde mer än att de återigen vill göra en koppling till något dagsaktuellt Marveligt och hade kunnat utebli helt mest på grund av att teckningarna är bedrövliga. Tillbaka till Bondoc och Miyazawas teckningar, nu får jag lov att erkänna att jag inte längre blir förvånad över att de byter tecknare mellan och i de olika albumen och de båda gör ett bra jobb, även om jag föredrar Miyasawas teckningar, som på ett bättre sätt fångar känslan av Kamala/Ms Marvel härliga knasighet.

Nu kanske det låter som om jag inte är så förtjust i Ms Marvel Crushed då det har blivit några negativa invändningar så tycker jag fortfarande om Ms Marvel bland annat för att den fyller en funktion av att vara något annat, något nytt och som framförallt tjänar som en bra förebild för bland annat unga tjejer. Något som blir extra tydligt i tredje albumet där Kamala blir kär men även om det för Kamala är nya omtumlande känslor så tappar hon aldrig huvudet och kan sätta stopp vid de första tecknen på att han inte är den där goa killen som han utgett sig för att vara. Anmärkningarna till trots så ser jag verkligen fram emot nästa volym och omöjliga crossocers till trots, så tror jag att den kommer vara utgiven som en blixt.

garden

Regn = bästa anledningen till att sitta inne och få göra det man tycker bäst om, strunt samma om det råkar vara midsommar eller inte.

Den absolut vackraste skildringen av regn finns för övrigt i animen Garden of Words, varifrån bilden är skamlöst stulen; animen har givetvis andra kvalitéer också, den är sparsmakad och bitterljuv och alldeles perfekt om du råkar vara en melankolisk romantiker som gillar regn både inne som ute.

Det absolut högsta betyg en bok/serie kan få är att den får en permanent plats här hemma: voila på golvet står nu denna best aka bästa seriesamlingen. Ibland är det svårt att hitta rätt ord för att beskriva en läsupplevelse men Neil Gaimans Sandmansvit kännetecknas lämpligast av ett: wow.

liebkDet känns lite som om jag har fått ställa mig i skamvrån på sistone bland annat för att jag *viskar* glömt bort, att jag hade tillfördelats en Liebster Award av OArYA men ska man stå i en skamvrå varför inte göra det med en Liebster? Så tack och bock till Old Adult reads Young Adult och svaren på de elva frågorna är som följer:

1) Vad läser du just nu?
Tredje albumet med Ms. Marvel ”Crushed” och Joe Hills ”The Horns”, återkommer med omdöme när de väl är utlästa.

2) Vad gör du på dagarna när du inte bloggar?
Pluggar och jobbar blir det tråkiga men sanna svaret. Omskolar mig till arkivarie och jobbar, i alla fall ett tag till, i en boklåda, vilket säkerligen låter som ett drömjobb och under andra omständigheter så är det säkert det men för mig har det i för stor mån inneburit att jag fastnat på skräckavdelningen.

3. Om du skulle bjuda mig på middag med din paradrätt och efterrätt, vad skulle vi äta då?
Med tanke på att jag bara lagat den en gång, så vet jag inte om den egentligen kvalificerar sig till en paradrätt men eftersom den är så god och jag har snöat in på sichuanpeppar, så skulle det bli en vegovariant på Mapo Dofu. Då jag är ganska liten i maten så skulle det bli en enklare efterrätt och just nu är verkligen högtid för de bästa frukterna, så ett urval med exempelvis jordgubbar, bigarråer och nektariner skulle vara den enkla efterrätten.

 4. Vad äter du nu som du totalvägrade när du var liten?
Det mesta fast ändå inte. När jag var liten så hade jag rätt besynnerliga matvanor så ena året åt jag inte julosten men vid nästa jul så var det nästan den enda jag åt. Då jag har slutat att äta kött så har jag lagt om mina matvanor en del och exempelvis börjat uppskatta både brysselkål och fänkål på senare år men jag kan inte komma på något som jag äter nu som jag totalvägrade som liten dock.

5. Loranga, Masarin och Dartanjang? Är de inte lite för mycket?
Loranga = dricka, Masarin = bakverk om än med en fantasifull stavning men Dartanjang menar du kanske Darjeeeling? Oavsett, läsk, bakverk och te kan man aldrig få för mycket av.

6. Vilket TV-program ser du på som du egentligen skäms lite för?
Nu är jag en sådan där som i princip aldrig tittar på tv men jag såg Jurassic World på bio häromdagen. Det kanske någon därute tycker att jag borde skämmas för…

7. Samvetsfråga: har du bättre koll på nöjesnyheter och skvaller än ”riktiga” nyheter?
Nej blir det enkla svaret mest för att jag tycker att kändisar är rätt ointressanta och skvaller än mer trist. För många år sedan följde jag med en vän när hon skulle tatuera sig och det tog någon timma. Efteråt kommenterade tatueraren att han blev lite imponerad av att jag hellre läste motortidningarna än skvallerblaskorna som låg där. Helst hade jag föredragit en gammal svartvit Fantomen.

8. Exakt hur många katter får man ha innan det börjar bli konstigt?
2 och en halv. I vilken form halvan kommer i (ung, gammal tillfälligt till låns) får man bestämma själv.

 9. Senaste bandet/artisten som du tyckte ”det här var ju helt fantastiskt!”?
MisterWives, för att det egentligen inte är min musiksmak men det gör mig så jäkla glad av att höra dem. Perfekt sommar-livet-är-rätt-gött musik.

 10. Hur är din bokhylla sorterad?
Sorterad efter Tetris-principen det vill säga har för få bokhyllor alternativt för många böcker (beroende på vem man frågar) så det gäller att fylla dem perfekt och utnyttja varje utrymme som finns, som Tetris.

 11. Är du verkligen smartare än en femteklassare?
Kanske inte men jag har nog bättre ordförråd än dem och definitivt fler högskolepoäng.

Sedan skulle den här Liebstern skickas vidare men eftersom den gått runt ett par vändor så är den bara att ta den om du vill ha den, för den är du värd.

sovpandam

Det här är bara ett småfånigt inlägg som mest tjänar till att:

1) Konstatera att man aldrig kan ha med för många bilder på söta pandor på sin blogg. Speciellt när det är ens sambo som har tagit bilderna.

2) De får symbolisera tillståndet som rådit här, från sovande till nu är det dags att vara så där nyfiken och fri som små varelser och vi som precis har lämnat in en stor tenta, känner oss.

vakpandam