Titel: The Saga of the Swamp Thing
Författare: Alan Moore; Steve Bissette & John Totleben
Utgivningsår: 1987

Jag har under en längre tid försökt sammanfatta vad det är som är så bra med Alan Moores version av Saga of the Swamp Thing men har nu resignerat inför det faktum att detta inte kommer att bli en speciellt djuplodande recension. Håll i tanken att jag har varit ganska skeptisk till Moores verk, då jag tycker att han alltför ofta använder våldtäkter för att driva historien framåt men både första och andra albumet lästes i rask takt och mitt råd är att om du ska plocka upp Saga of the Swamp Thing, så ta då båda albumen, för det blir bara än bättre i den andra volymen och det är ett sådant driv i berättelsen så du kommer att vilja läsa det andra direkt.

För det är ingen tvekan om att detta är bra skräckalbum, där det övernaturliga letar sig fram och ställer till förtret av diverse slag men som även kräver att de konfronteras på skilda sätt. Redan i första kapitlet så handlar det om att Träskmannen i egen hög person måste hitta sig själv och redan här så sätter Moore nivån genom att han så skickligt lyckas med att på samma gång, både introducera och dekonstruera The Swamp Thing.

Teckningarna och speciellt färgläggningen är det som avslöjar att detta är en serie som har några år på nacken, då det är rätt grälla färger rakt igenom. Personligen så gillar jag verkligen hur de har inkoporerat titeln på kapitlet i bilden, även om det i exemplet ovan är ett undantag med hur mycket den är fristående från övriga bilder. Även placeringen av rutorna och läsordningen, här uppifrån och ned är ett annorlunda drag som fungerar väldigt bra i och med att blicken automatiskt följer med då rutorna smalar av. Små detaljer som ändå bidrar till att göra det här till en mycket intressant läsupplevelse och jag kommer definitiv att läsa resten, för bra är det.

Annonser