Arkiv för inlägg med taggen: Antikvariat

The two faces of tomorrow

Titel: The Two Faces of Tomorrow
Författare: James P. Hogan
Utgivningsår: 1979

Likt Cybernia, så finns det i The Two Faces of Tomorrow en stor teknikoptimism samt en dator som agerar på eget bevåg.  Här blir det större implikationer då denna dator är sammankopplad till andra datorer i ett nätverk. Dessa datorer har tagit rationella beslut och avskaffat krig och hungersnöd. Så nu när en av dessa datorer har tagit ett mycket logiskt men inte förnuftigt beslut, som kunde ha slutat i total katastrof så bestäms det att systemet ska uppgraderas med artificiell intelligens. Tanken är att de ska programmera in sunt förnuft.

Till skillnad mot Cybernia, där handlingen blir rätt intensiv på en gång så tar det ganska lång tid innan det händer här. Istället så ligger fokus på att etablera karaktärerna och inte minst deras arbete som programmerare och hur de arbetar med att utveckla artificiell intelligens. Som sig bör så finns det även en karaktär som är teknikskeptiker, så bokens huvudperson får förklara att det som sker har en logisk förklaring. Även om den nu har tagit en vändning som de inte kunnat förutspå, så ska de inte fly problemet utan lösa det med rationella beslut.

För att kunna övervaka det som sker under kontrollerade former, så flyttas projektet till en rymdstation. Där ska de attackera det intelligenta systemet som de döpt till Spartacus och se hur den reagerar och hur den försvarar sig. För tanken på att den ska försvara sig råder det inga tvivel om. Problemet är återigen att ingen kunde förutse vilka former detta kunde ta.

Den här delen av boken tycker jag blir något tråkigare. Även om tempot höjs, så tar handlingen ingen större fart. Det blir aldrig riktigt spännande fastän det går från försvar till medveten attack och allmän medvetenhet om sig själv och världen runt om.

Romanen bottnar i en fråga som handlar om vad som händer när tekniken blir intelligentare än oss människor. Hur kan vi då räkna med att den då tar beslut som tar hänsyn till vår existens. En rolig detalj är att Hogan har skildrat hur människorna springer runt med små plattor som närmast kan liknas vid dagens smarta mobiltelefoner.

The Isotope Man

Titel: The Isotope Man
Författare: Charles Eric Maine
Utgivningsår: 1957

Mike Delaney är journalist från staterna som nu är placerad i London för att skriva om teknik och vetenskap. På mötet inne hos redaktionschefen ser han ett fotografi av en man som tidigare under natten har fiskats upp ur Themsen. Mannen är skjuten och det är ett under att han fortfarande är vid liv. Delaney känner igen honom som den så kallade isotopsmannen, kärnkraftsforskaren Stephen Raynor. Problemet är bara att Stephen Raynor är på sitt jobb och varken polisen eller Raynors chef anar ugglor i mossen.

Jag köpte boken med förhoppning att det skulle vara en science fiction-historia och visst finns det små element av sf men överlag har denna mer drag av att vara en kriminalare, vilket drar ner betyget. Delaney blir skjutjärnsjournalisten som inte duckar för något och inte ens en kula i en axel hindrar honom från att köra på. Polisen är enligt honom helt ovetandes om situationen och det blir han som ska avslöja sanningen. Sanningen är att han mest är i vägen för den utredning som pågår. Det uppfriskande är ändå den kvinnliga fotografen, Jill Friday som till en början tycker att Delaney är en idiot och som jämnt är hungrig och är mer intresserad av att få något att äta än att jaga dubbelgångare.

Cybernia

Titel: Cybernia
Författare: Lou Cameron
Utgivningsår: 1972

Jag äger en fascination för gammal science fiction som kan vara svår att förklara och den kanske även är svår för er att förstå. En del av mig fnittrar förtjust när jag hittar sådana här antikvariska guldkorn: med en 1960/70-tals design och en framsidestext som tydligt deklarerar att The computer had enslaved the town. Now it was perfecting the art of murder.

Den stora frågan är varför? Varför är jag så förtjust i (domedags)profetior från förr när jag ryckte på axlarna inför milleniebuggen och inte alls är speciellt intresserad av postapokalysmen av idag. Efter lite grubblande så blir det korta svaret att det nog bottnar i en nostalgi för modernismen. Där vetenskapen och rationaliteten manifesterades i litteraturen i form av en påtaglig optimism inför den nya tekniken men vars kölvatten även rymmer en teknikpessimism.

Så hur väl fyller Cybernia upp till dessa kriterier?
Mycket väl då Cybernia framställs som ett mycket progressivt samhälle där allting kontrolleras av en superdator. Den styr allt från gatubelysningen till de automatiska inbrottslarmen som är installerade i varje medborgares bostäder. Efter ett par mystiska dödsfall orsakade av tekniska missöden, så kopplas huvudpersonen in för att ta reda på vad som har hänt. Det verkar nämligen som att maskinen börjar styra och ställa lite för mycket. Vår huvudperson äger en stor skepsis inför att detta skulle kunna vara ett utslag för att maskinen har gått bärsärkagång utan menar att en maskin endast gör det den är programmerad för.

Cybernia innehåller förutom ett uppslag med cigarettreklam (!?) även robotar och galna vetenskapsmän. För den som inte roas av detta, så finns det inte mycket annat att hämta i boken. Men för oss som tycker att framtiden verkade roligare förr då den som oftast innehöll robotar och rymdskepp och som läser med nostalgiska glasögon, så är det en rolig läsning.

Titel: Halloween Part
Författare: Agatha Christie
Utgivningsår: 1969

När det gäller mord är det nog inte många som frivilligt skulle kliva fram i rampljuset. I skenet från en Jack-o’-lantern, så tillkännager Joyce att hon har bevittnat ett mord och senare på kvällen hittas hon dränkt i karet där man tidigare under Halloweenfesten har försökt att fånga äpplen med munnen.

Det är en klassisk Pojken och vargen-historia där alla misstror vad Joyce har sagt. Så det blir för Hercule Poirot att inte bara hitta en mördare utan även att få fram om Joyce talade sanning eller inte.

Detta är min första roman som jag har läst av Agatha Christie och även om jag kan tycka att mordhistorien var ganska beige, så fanns det andra kvalitéer som jag uppskattade. Christie har ett finurligt sätt att uttrycka sig på och det finns även en humoristisk ton i sättet hon beskriver personerna men även mellan karaktärerna sinsemellan.

En intressant tidsmarkör i Halloween Party är diskussionen om datorn. Poirot beskrivs av sin vän som en vandrande dator, då han tar in, sorterar och bearbetar en massa information. Boken gavs ut 1969 men redan då i stordatorernas tid, så är datorn orsaken till allt krångel.

I know that there is a proverb that says ‘To err is human’, but a human error is nothing to what  a computer can do if it tries.

Titel: Ond kemi. Berättelser om människor, mord och molekyler.
Författare: Ulf Ellervik
Utgivningsår: 2011

De cyanidpiller som doktor Glas i Hjalmar Söderbergs roman med samma namn, använder sig av för att ta livet av prästen Gregorius, hade med all sannolikhet bara gett Gregorius frätskador i munnen. Cyankalium är ett tämligen instabilt ämne som i kontakt med koldioxid och vattenånga, bryts ner till myrsyra och cyanväte. Cyanvätet ångar bort och kvar blir kaliumhydroxid och kaliumkarbonat. Frätande ämnen som mest ger munblåsor än en faktiskt biljett till floden Stynx.

Annat som Ellervik tar upp och ger en förklaring till, i sin utmärkta bok är hur ljuslågan på ett stearinljus i rymden kommer att se ut. Att det förmodligen inte var tujonet i absinten som gjorde människor galna, utan att detta berodde på den höga alkoholhalten, som var uppåt 70%.

Ibland hamnar böcker i ens ägo mer eller mindre av slump och jag är mycket glad över att denna hamnade hos mig. För även om boken ibland rör sig i mindre angenäma områden, vad som händer när kroppen förruttnar, så är det en intressant läsning. Ellervik är mycket entusiastisk i sitt författande och även om det kanske blir något utropstecken för mycket här och var, så är det ändå en spännande och även underhållande läsning.

Efter att ha läst denna har jag även lagt in en reservation på En dos stryknin av Olle Mattson, som tar upp gifter och giftmord i litteraturen. Så den onda kemin är ett ämne som kommer att visa sig igen framöver.

Då många hamnar på min sida efter att ha sökt efter Julklappen av Ray Bradbury tänkte jag ge konkreta tips på vart man hittar denna korta berättelse om pojken som trots annalkande rymdresa, längtar så efter julen och julklappen och föräldrarna som inte vill göra sin son besviken. På denna länk finns den på engelska. Vill man bestämt läsa den på svenska så finns den i samlingen Det eviga regnets dag.

En bok som för övrigt trillade in med posten idag. Det är något med titeln som jag verkligen fastnade för. Den engelska titeln är lika fin den: A Medicine for Melancholy. Det eviga regnets dag känns absolut passande efter den höst vi har haft. Till och med en höstromantiker kan få nog av regn, så kanske blir just läsningen av boken medicin mot melankoli.

Titel: Den unge Werthers lidanden
Författare: Johann Wolfgang von Goethe
Utgivningsår: 1774

Så här en regnig dag, den sista augusti när klassikersommaren ska knytas ihop tänkte jag passa på att skriva lite om en bok som länge har stått oläst i bokhyllan, nämligen Goethes Den unge Werthers lidanden.

Bokens första del är skriven i brevform där Werther skriver till sin vän Wilhelm om sina olyckliga kärlek till Lotte. Lotte som är förlovad Albert. Allt eftersom kärleken växer hos Werther, växer även hopplösheten och Werther blir alltmer förtvivlad.

Det är ganska stora känslomässiga växlingar i den här berättelsen. Bland annat att plötsligt falla ner på knä och gråta hejdlöst och jag måste erkänna att jag inte alltid följde med i de tvära kasten mellan Werthers sinnesstämningar.

Den andra delen av boken är i mitt tycke mer intressant för där får de andra personerna, bland andra Lotte och Albert en större plats i berättelsen. Här får vi även reda på hur Werther och hans agerande påverkade dem. Werther blev ingen ny favorit men det var roligt att äntligen ha läst den. Den är trots allt en klassiker bland klassikerna.

Jag hittade för en tid sedan Cheeseboy som trycker upp gamla bokomslag på canvas så att väggarna kan prydas av allsköns gamla härliga omslag. Länk hittar du här. Själv fastnade jag för Wandl the Invader och enligt devisen: en bok i handen är bättre än tio på väggen, så kom den här fina bok med posten idag. Denna valborg kommer att tillbringas inomhus och förmodligen med en bok i handen, däremot inte den rosa Wandl, som får vänta lite. Först ska The Isotope Man läsas ut.

Titel: Jane Austen-klubben
Författare: Karen Joy Fowler
Utgivningsår: 2004

Det känns lite som ett nytt, tråkigt tema detta med bedrövliga böcker men denna lilla röda tråd som började med Fallet med de försvunna böckerna, slutar för denna gång med  Jane Austen-klubben.

För det är bara att konstatera att filmen är bättre än boken.

Jane Austen-klubben var en av böckerna som jag fyndade för ett tag sedan och även om jag läst ett flertal recensioner som gett boken ett dåligt betyg, så chansade jag ändå. Jag började läsa den strax efter inköp men gav upp efter bara ett par sidor, då den inte alls var som jag förväntat mig. Jag har även försökt att läsa den igen vid ett flertal gånger men det går bara inte. Personporträtten känns platta, språket är torftigt och det finns ingen glöd inte ens när de talar om böckerna. Detta är en tråkig bok, långt ifrån så charmigt som jag önskar att en bok om en bokklubb kring Jane Austen skulle vara.

 

 

Så har ännu en kulturfestival avslutats med det numera klassiska inslaget med ett långt bokbord på Drottninggatan. En dag om året är det riktigt trevligt att spatsera på denna gata som annars vanligtvis tillhör de gator som jag till största del försöker undvika. Med ett trevligt sällskap, ett fint väder och böcker i mängder så brukar detta vara en en årets höjdpunkter men i år kändes det rätt lagom att bara att ha avverkat  halva delen.

Tre böcker blev det som fick följa med hem. En bok om ruiner som bland annat tar upp fascinationen för ruinromantik. Något som har florerat i århundraden, i olika skepnader. Från när man anlade en egen liten ruin i trädgården till dagens Urban Explorers.

En annan liten bok som handlar om ballonger och luftskepp, mest för att jag fascineras av zeppelinare. Trots deras storhet så ser de samtidigt så graciösa ut.

Sedan hittade jag en liten godbit, eller i sanningens namn fanns det flera men jag valde att bara köpa en som ett bevis på hur kärleksfullt vissa behandlar sina böcker. I en låda märkt med Science Fiction, så låg flera små inbundna böcker. Det visade sig nämligen att någon har tagit tid och lagt ner, förmodar jag, en stor summa pengar på att binda in sina SF-pocketar. Pocketböcker som i sin tur inte kan ha kostat många slantar och som av många ses som skräplitteratur, har fått en påkostat ny kostym. Boken innehöll två romaner av Harry Harrison, ”Captive Universe” och ”Make Room, Make Room”. Den senare har filmatiserats med Charlton Heston i huvudrollen under namnet Soylent Green.  Jag kan inte i ärlighetens namn komma på vilken bok jag skulle kosta på att binda in, vet du vilken du skulle välja?