Arkiv för inlägg med taggen: Bibliotek

Titel: The Saga of the Swamp Thing
Författare: Alan Moore; Steve Bissette & John Totleben
Utgivningsår: 1987

Jag har under en längre tid försökt sammanfatta vad det är som är så bra med Alan Moores version av Saga of the Swamp Thing men har nu resignerat inför det faktum att detta inte kommer att bli en speciellt djuplodande recension. Håll i tanken att jag har varit ganska skeptisk till Moores verk, då jag tycker att han alltför ofta använder våldtäkter för att driva historien framåt men både första och andra albumet lästes i rask takt och mitt råd är att om du ska plocka upp Saga of the Swamp Thing, så ta då båda albumen, för det blir bara än bättre i den andra volymen och det är ett sådant driv i berättelsen så du kommer att vilja läsa det andra direkt.

För det är ingen tvekan om att detta är bra skräckalbum, där det övernaturliga letar sig fram och ställer till förtret av diverse slag men som även kräver att de konfronteras på skilda sätt. Redan i första kapitlet så handlar det om att Träskmannen i egen hög person måste hitta sig själv och redan här så sätter Moore nivån genom att han så skickligt lyckas med att på samma gång, både introducera och dekonstruera The Swamp Thing.

Teckningarna och speciellt färgläggningen är det som avslöjar att detta är en serie som har några år på nacken, då det är rätt grälla färger rakt igenom. Personligen så gillar jag verkligen hur de har inkoporerat titeln på kapitlet i bilden, även om det i exemplet ovan är ett undantag med hur mycket den är fristående från övriga bilder. Även placeringen av rutorna och läsordningen, här uppifrån och ned är ett annorlunda drag som fungerar väldigt bra i och med att blicken automatiskt följer med då rutorna smalar av. Små detaljer som ändå bidrar till att göra det här till en mycket intressant läsupplevelse och jag kommer definitiv att läsa resten, för bra är det.

Annonser

Revival

Titel: Revival; You’re Among Friends
Författare: Tim Seely & Mike Norton
Utgivningsår: 2013

Revival är en serie som jag länge tänkt att jag borde läsa men av olika anledningar inte kommit mig för att plocka upp men häromdagen blev det ett besök på Serieteket och förutom huvudnumret, Saga of the Swamp Thing, så plockades första volymen You’re Among Friends med hem. Jag har hört mycket gott om den, många har gjort kopplingen till Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda, en bok som jag gillade väldigt mycket och att Jeff Lemire hade skrivit förordet gjorde att mina förväntningar steg rejält.

Som titeln antyder så kommer de döda tillbaka men inte som några stapplande och dreglande zombisar, utan helt enkelt som sig själva, som de var innan de dog. Lika ledsna, gamla och trötta och med alla hemligheter och problem som de trodde att de skulle kunna ta med sig i graven är nu åter aktuella. Lika svårt som det är för de återuppståndna att hantera sin nya vardag, är det för deras anhöriga att förlika sig med att de som igår var döda, nu lever för fullt.

Premisserna är goda men i slutändan så är upplägget och karaktärerna inte så intressanta och upplevs lite väl stelbenta. Som något som har setts/gjorts förut och för att lyckas med att sticka ut så krävs det något mer som lyfter det från det ordinära och i Revival så finns det inget sådant. Samma idéer finns i Rachel Rising, en serie som jag verkligen rekommenderar då den har intressanta, starka och trovärdiga kvinnliga karaktärer och att den lyckas kombinera både skräck med humor.

Revival - tecknarstil

Tecknarstilen är funktionell utan att vara speciell märkvärdig. Bilden ovan visar inte She-Hulk som är ute och ramlar med en hund, utan bara ett exempel på hur de misslyckas med färgläggningen vid ett par tillfällen.

Revival, var ingenting för mig men den som inte har något emot munkätande poliser, ensamstående mammor, rastlösa spöken, religiösa fanatiker, ouppklarade mord, otrogna universitetslärare och en massa obygd, så fyller Revival upp den kvoten med råge.

Placeholder_couple_superhero

Idag blir det ett inlägg i Fiktiviteters superhjältesöndag och det är väl lika bra att jag presenterar mig på en gång: Hej, jag som skriver här under signaturen Smutstiteln, är (bland annat) superhjälteskeptiker och det är utifrån detta perspektiv som jag kommer att tipsa om två tecknade serier som ändå räknas in i genren superhjältar men som trots allt inte känns som arketypiska superhjälteserier.

Först ut blir Kurt Busieks Astro City – Life in the Big City som jag redan har recenserat en gång men eftersom den passar temat så bra så blir det en favorit i repris. Den som vill se bilderna till denna recension i ett större format, klicka på länken ovan så kommer ni till originalrecensionen.

Astro CityDet var just i form av skeptiker som jag blev rekommenderad att läsa Astro City. Som ni förmodligen har förstått så blev detta ingen omvälvande läsupplevelse som gjorde mig övertygad om superhjältars förträfflighet men det råder ingen som helst tvekan om att Astro City är en mycket bra berättelse som rör sig kring de vanliga människor och de superhjältar som bor i Astro City.

Detta för att Busiek fokuserar på hur det faktiskt skulle vara att leva i en stad, där personer med superkrafter är en normal del av vardagen. Hur de tjänar som en inspiration men även hur de med sina krafter kan skrämma den lilla  till synes obetydliga människan. Mycket bygger Astro City kring devisen att med stora krafter följer ett stort ansvar och hur detta ansvar kan vara svårt nog att bära även om man har förmågan att flyga till olika delar i världen på en bråkdel av en sekund och förhindra olyckor och katastrofer. Speciellt när kroppen inte längre känns lika ung och smidig som tidigare och det enda som hjälten drömmer om att att helt kravlöst få flyga fritt.

Stilen på teckningarna känns rätt typiska för genren, funktionella, professionella med en rätt gräll färgskala. Det är lätt att bli förförd av Alex Ross omslag men Brent E. Anderson som står för teckningarna genom albumet gör ett bra jobb, även om detta inte är en tecknarstil som tilltalar mig på ett djupare plan.

Kurt Busiek skriver i sitt förord att hans kärlek till superhjältar är något som möts av oförståelse av många och att detta var en drivkraft för att skapa en superhjältehistoria i vilken han ville vidareutveckla superhjälten och människorna runt om dem. Att i viss mening ta ner hjälten på jorden men utan att förlora hjältestatusen och detta är något som han har lyckats väl med. Astro City är således en serie som passar alla oss som tycker att superhjälteserier tenderar att bli lite väl högflygande.

Astro City - tecknarstil

*******************************************************************

Även om unga tjejer är den målgrupp som växer störst när det gäller superhjältar, så känns det många gånger som om de stora förlagen inte riktigt har fattat detta, utan att de fortfarande ser unga som gamla pojkar som sin främsta målgrupp. Detta är visserligen något som sakteliga börjar förändras, det är bara att se på den Young Avengers -trilogin som radarparet Kieron Gillen och Jamie McKelvie skapade som, även om jag inte fastnade för den, kändes modern och nytänkande. Nu i dagarna har även första albumet med Ms Marvel, författad av G. Willow Wilson, kommit ut som jag är väldigt nyfiken på. Så det finns alternativ till de rätt tröttsamma famställningarna av kurviga kvinnorna med brutna ryggar och fyrkantiga, stenhårda män som annars känns utmärkande för superhjältegenren och som är en anledning till att jag inte gärna läser superhjältar.

God and Science

Jamie Hernandez God and Science: Return of the Ti-Girls är en serie som innehåller kurviga och stenhårda kvinnliga superhjältar av skilda åldrar. Karaktärerna har på ett eller annat sätt dykt upp i hans serieepos Love and Rockets, som jag bara har läst första delen av men det går bra att läsa detta album utan att ha läst något Love and Rockets innan. Handlingen kan tyckas vara rätt spretig med dels en tjej som aspirerar till att bli superhjälte hon har dock inga som helst superkrafter, en annan kvinna som äntligen har fått sina efterlängtade krafter men har nu har blivit skogstokig och det unga kvinnliga supergänget som ska stoppa henne men som har en medlem som allra helst vill sätta sin egen agenda, till den gamla gruppen superhjältar som återigen måste rycka in för att rädda universum.

Där Busiek utgick från en liten mer allvarlig syn på superhjältegenren så skapar Hernandez en serie med mycket mer hjärta och skratt. Inte så att det blir en pastisch på genren utan bara härligt befriande med kvinnor i alla åldrar som får vara starka, klumpiga, egensinniga, självcentrerade och ha alla kroppsformer och vara snygga på sitt eget sätt. Sedan är det svårt att inte gilla det metainslag som Hernandez snyggt väver in i historien, där Maggie från L&R får en del ta en aktiv del i berättelsen på ett ganska nördigt sätt.

God and Science - tecknarstil

Teckningarna, som tyvärr inte är i färg, detta är ett album som skulle vinna mer på att vara färglagd, har en ren och rak linje som mycket påminner om den klassiska europeiska stilen (tänk Tintin) men med sin förmåga att skapa rymd med små enkla linjer, även ger en vintage-känsla. Alla som har bläddrat i en Acketidning känner nog igen en del av tekniken. Bilden ovan, som det bara är att klicka på för att få upp i ett större format, visar bra på hur Hernandez med till synes enkla linjer skapar både kraft och fart i sina teckningar. Det finns även plats för humor lite här och där och det är en av sakerna som gör att jag fastnar för det här albumet. Det är så jäkla charmigt.

Andra som har bidragit med inlägg idag i Fiktiviteters superhjältesöndag är:
Bak bok matBeroende av böckerBokhusetBokstävlarnaCarolina läserCinnamonbooksFiktiviteter , KulturkolloOarya, Vildvittra

Mr Wonderful

Titel: Mister Wonderful – A Love Story
Författare: Daniel Clowes
Utgivningsår: 2011

Marshall sitter och väntar på den blind date som hans bäste och enda vän, har ordnat åt honom. I takt med att klockan går utan att hon dyker upp, går den inre dialogen i Marshall om hur dum han är som trodde att hon skulle kunna vara intresserad av en nolla som han.

För Mister Wonderful är allt annat än en historia med en prins på en vit springare. Istället så är det människor med lite lagom mycket självförtroende och med en alldeles för stor portion av självförakt som bebor denna serie.

Estetiskt så är det här en mycket intressant historia. Bland annat på grund av det fysiska formatet, boken är väldigt stor, därav den lilla Legogubben uppe i hörnet så ni får en uppfattning om storleken. Clowes använder det här formatet på ett spännande sätt genom att han använder storleken på sidorna för att variera måtten på serierutorna. Ibland använder han det vanliga standardupplägget, se bild nedan. Som vanligt är det bara att klicka på dem för att få fram dem i ett större format.

Mister Wonderful - tecknarstil

Till att han använder sig av ett helt uppslag och låta hela bilden eller en detalj ta större plats, som i bilden nedan.

Mister Wonderful - uppslag

Marshall är den egentliga huvudpersonen och det är han som är vår guide genom hela berättelsen. Detta är något som Clowes visar genom att han placerar Marshalls tankerutor ovanpå de vanliga pratbubblorna.

Den uppmärksamme minns kanske att jag för ett tag sedan hade ett citat från Clowes och undrar nu hur pass otrevlig Marshall är på en skala. Inte speciellt blir mitt svar. Han är kanske inte alltid den mest empatiske mannen och ibland agerar han rätt korkat men det går ändå att känna sympati med honom.

Mr Wonderful får tre nordsvenskar av fem.

Red Handed

Titel: Red Handed – The Fine Art of Strange Crimes
Författare: Matt Kindt
Utgivningsår: 2013

Det bästa med att låna böcker på biblioteket är just detta, att de är till låns. De får stå ett tag på golvet framför den överbelamrade bokhyllan innan de fraktas tillbaka. Ibland är det bästa det absolut sämsta och så är fallet med Matt Kindts Red Handed. För det här en av de där serierna som jag inte vill lämna tillbaka. Istället vill jag läsa om den, låna ut den och inte minst rekommendera den till alla som vill läsa något smart.

Som ni ser så kategoriseras den som deckare men räds ej detta, för det här är långt ifrån de vanliga dussindeckarna. Istället så väver Kindt upp en väldigt intrikat historia där de mest besynnerligare händelser av stolstjuvar och författare som skriver romaner med hjälp av stulna vägskyltar cirkulerar kring detektiven Gould. Allt tycks till en början vara isolerade händelser men riktigt så enkelt gör Kindt det inte för sig. Som kan anas av omslaget och inte minst av baksidan, så är det något mer som är på gång.

Samtidigt så bryts berättelsen av med filosofiska dialoger om vad som gör ett agerande kriminellt, som kan ses till vänster i bilden nedan.

Red Handed - tecknarstil

Personligen så gillar jag verkligen Kindts teckningar, som lite motsägelsefullt bäst kan beskrivas som genomarbetade skisser. Färgskalan är dov och det ser ut som om att rutorna har blivit färglagda med akvarell. Det hela ger ett väldigt stiligt intryck.

Det är lite motvilligt som jag kommer att lämna tillbaka den här boken men tillbaka ska den så detta kommer inte att bli en jakt på den försvunna diamanten. Jag får helt enkelt köpa mig ett eget exemplar och försöka slänga ut något annat så att den får plats.

Love and Rockets

Titel: Maggie the Mechanic
Författare: Jaime Hernandez
Utgivningsår: 2007

Om det fanns en seriekanon, så skulle Gilbert och Jaime Hernandez aka Los Bros Hernandez med största sannolikhet att vara med på den listan. Jag har länge tänkt att jag borde läsa något av dem. Problemet var bara att hitta en ingång till deras enorma produktion som de har skapat i och med sviten Love and Rockets. Efter att ha gått till det näst bästa, Goodreads och helt missat att förlaget Fantagraphics har en guide till hur man tar sig an berättelserna, så föll valet på Jaime Hernandez Maggie the Mechanic (Love and Rockets Locas #1)

I och med att jag läste på lite så visste jag vad jag hade att vänta och det hjälpte nog en stor del för den har första samlingen är rätt spretig. Förutom kärntruppen med Maggie rymdskepps- och robotmekaniker, bästa vännen Hopey, gothvännen Izzy och femme fatalen Penny Century, så är det rätt många och karaktärer att hålla reda på. Bilden nedan visar rätt bra på alla de olika personlighetstyper som dyker upp här. Tillsammans med en berättelse som ibland rör sig över en längre period för att sedan stanna upp och berätta en historia som mest känns tagen ur intet, så är det en rätt spretig historia som man kommer in i. Detta är något som ger sig mot slutet då berättelsen fokuserar mer och i viss mån får snävare ramar. Även Sci-fi elementen blir något färre.

Ni kan det kanske låta som om den första bekantskapen med Los Bros även blir den sista men så är inte fallet. För även om berättelsen(erna) ibland känns lite svaga så är Maggie och hennes vänner allt annat än just det. De är livfulla, starka, klumpiga, mystiska och egensinniga och det är härligt att läsa en serie med ett så starkt kvinnligt persongalleri.

Love and Rockets - tecknarstil

Teckningarna har en vintage-känsla över sig och alla som någon gång har läst eller bläddrat i en Acketidning kommer att känns igen de till synen enkla och raka linjerna som ändå skapar volym. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om teckningarna än att de är mycket bra.

Vanligtvis så börjar jag varje recension på ett enhetligt sätt men med Katie Greens Lighter than my shadow,  så ville jag börja detta inlägg på exakt samma sätt som Green gör i sin tecknade självbiografi om kampen mot anorexin. För bara på några inledande sidor så är tonen satt och berättelsen väg utstakad och detta på ett exemplariskt sätt.

Redan i unga år så hade Green ett problematiskt förhållande till mat som sedan eskalerade i och med att hon kom upp i tonåren då allt kring den egna personen blir extra känsligt och där varje illa valt ord, sätter sig som den skarpaste tagg i hjärtat. Speciellt känsligt är utseendet då det i den där perioden i livet blir extra viktigt att vara söt och att passa in. Vi har nog alla haft olika överlevnadsstrategier för den här perioden och för Green blev hennes kontroll av det hon åt, ett sätt att känna att hon åtminstone hade kontroll över något i denna omvälvande period i livet.

Lighter than my Shadow kanske kan verka avskräckande dels på grund av det allvarliga ämnet och det faktumet att detta är en tjock lunta på 508 sidor men det är en om uttrycket tillåts, en livsnödvändig historia om hur svårt det är att vara sann mot sig själv i en värld som omger av oss med fotoredigerade lögner av hur vi borde se ut och vara. Som ni kanske märker är det här en berättelse som gör mig innerligt förbannad och ledsen men även väldigt glad. Detta över att Green har tecknat sin historia ärligt och utan omsvep och även om gamla monster under sängen ibland gör sig påminda, så har hon lärt sig att hantera och acceptera att de finns där.

Titel: Lighter than my shadow
Författare: Katie Green
Utgivningsår: 2013

Astro City

Titel: Astro City: Life in the Big City
Författare: Kurt Busiek & Brent E. Anderson; Alex Ross
Utgivningsår: 1995

Den här recensionen av Kurt Busieks Astro City, krävde en ny etikett för att hjälpa till att kategorsiera inläggen, nämligen superhjältar. Däremot så kommer den med största sannolikhet inte att bli den mest använda etiketten, för jag förhåller mig väldigt tveksam till hela superhjältegenren.

Det var just som superhjälteskeptiker som jag fick rekommendationen att läsa Astro City och även om jag efter att ha läst Busieks seriealbum, inte är övertygad om superhjältars förträfflighet, så är jag i alla fall säker på Astro City är en bra historia om ett par superhjältar och de vanliga människor som lever i Astro City.

Detta för att Busiek fokuserar på hur det faktiskt skulle vara att leva i en stad, där personer med superkrafter är en normal del av vardagen. Hur de tjänar som en inspiration men även hur de med sina krafter kan skrämma den lilla, obetydliga människan. Mycket bygger Astro City kring devisen med stora krafter följer ett stort ansvar, och hur detta ansvar kan vara svårt nog att bära även om man har förmågan att flyga till olika delar i världen på en bråkdel av en sekund och förhindra olyckor och katastrofer. Speciellt när kroppen inte längre känns lika ung och smidig som tidigare och det enda som hjälten drömmer om att att helt kravlöst få flyga fritt.

Teckningarna är inte så mycket att orda om, de känns högst funktionella färglagda i en skarp färgskala.

Kurt Busiek skriver i sitt förord att hans kärlek till superhjältar är något som möts av oförståelse av många och att detta var en drivkraft för att skapa en superhjältehistoria i vilken han ville vidareutveckla superhjälten och människorna runt om dem. Att i viss mening ta ner hjälten på jorden men utan att förlora hjältestatusen och detta är något som han har lyckats väl med.

Astro City får fyra flygande män av fem.

Astro City - tecknarstil

Relish

Titel: Relish; My Life in the Kitchen
Författare: Lucy Knisley
Utgivningsår: 2013

Eftresom det igår var internationella kvinnodagen tänkte jag ta tillfället i akt att skriva om tre serier som jag läst den senaste tiden, som förutom att de är skapade av kvinnor även har det gemensamt att de är mycket bra.

Först ut är Lucy Knisleys Relish, i vilken hon undersöker minnen och hur de i hennes fall är kopplade till olika matupplevelser. Som liten växte hon upp omgiven av matintresserade människor, bland annat så är hennes mamma kock, så god och vällagad mat är något som har varit en naturlig del av hennes liv.

Förutom att vi bjuds på berättelser om hur Knisley vid unga år får lära sig att öppna ostron, till hur hon gör uppror mot sina föräldrar genom att äta ketchup och hamburgare, så delar hon även med sig av ett antal recept. Uttrycket matglädje känns lite uttjatat men är det någon gång som det ska användas så är det i samband med Knisleys serie.

Glädjen är även något som återkommer i färgpaletten som används i Relish. Det är klara färger som skapar en varm och ombonad känsla. Knisley har en rak och klar tecknarstil som känns stiliserad men allt annat än enkel.

Relish är en härlig serie som både uppmuntrar och uppmanar till att fundera över vad det är vi äter. Detta görs helt utan pekpinnar och istället genom att visa på hur gott det kan och ska vara med (vällagad) mat.

Relish - tecknarstil

Stasiland

Titel: Stasiland
Författare: Anna Funder
Utgivningsår: 2005

Bokmoster har dragit igång det trevliga initiativet med tyska torsdagar och jag har försökt att hänga på lite då och då. Det tänker jag försöka med nu också men kommer inte hinna med att skriva ett inlägg i veckan utan låter istället den sista torsdagen i månaden få bli mitt bidrag till den tyska torsdagen.

För några månader sedan letade jag specifikt efter böcker som behandlade hur det faktiskt var att leva i Berlin och Östtyskland under DDR-tiden. Av en slump så hittade jag en recension på en bokblogg, som jag tyvärr idag har glömt bort vem den tillhörde men där recenserades i alla fall Anna Funders Stasiland och denna bok var precis det som jag letade efter.

Funder gör ett utomordentligt arbete i och med att hon träffar och intervjuar människor som har helt skilda förhållanden till det land som längre inte är. Vissa saknar det inte alls, de vill lägga alla minnen om det liv de en gång tvingades att leva bakom sig. Andra väntar fortfarande på att få reda på vad som egentligen hände med sina nära och kära. Till de som nostalgiskt tänker tillbaka på det samhälle som en gång var och längtar efter revolutionen som ska ställa allt till rätta.

Oavsett hur många gånger man läser om det och hör siffror som upprepas, så är det ändå svårt att inse hur genomsyrad kontrollen över människorna var. Att minsta steg bevakades och att minsta lilla felsteg kunde få katastrofala följder. Styrkan i Stasiland, som även återkommer i Aleksijevitj böcker är att de lyfter fram människan, den enskilda individen och ger de utsatta personerna inte bara en röst utan även ett ansikte.

Stasiland kunde mycket väl ha fått fem hemligstämplar av fem om det inte vore för att Funder i mitt tycke, ibland blir lite för personlig. Längre fram i boken så ges det en förklaring till varför hon kanske kände sig tvungen att inkludera sin egen person så mycket som hon gör. Att det absoluta första som jag får läsa om, är hur hon bakfull går på Berlins gator, drar dessvärrre ner betyget en smula.