Arkiv för inlägg med taggen: Fantasy

The Dream Hunters

Titel: Sandman The Dream Hunters
Författare: Neil Gaiman & P. Craig Russel
Utgivningsår: 2010

Ibland stöter man på serier som lämnar efter sig ett litet brustet hjärta. Sandman The Dream Hunters är ett sådant album med sina fantastiskt vackra teckningar av Russel och en bitterljuv kärlekshistoria författad av Gaiman.

Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. En stor anledning till att jag plockade upp detta album var på grund av dess vackra omslag. Även det första uppslaget gjorde att jag föll totalt. Russels teckningar är så vackra: enkla, stiliserade och så fulla av liv.

Dream Hunters - tecknarstil

En grävling och en räv kommer överens om att försöka driva bort en ung munk från det tempel där han lever sitt liv i stillhet: Munken ser igenom alla trolleritrick som de använder sig av så både grävlingen och räven går båda förlorande ur striden. Istället så tar sig en annan relation sin början mellan munken och räven som kommer att gå över tid och rum och som kommer att kräva det ultimata offret.

Enligt säkra källor så ska The Dream Hunters vara det minst bra av alla Sandman-album så det är med risk för att få mitt hjärta brustet på riktigt som jag nu kommer att ta tag i att läsa originalalbumen.

Annonser

It’s the longing that ultimately undoes you.

When it finds you,  it gnaws at your bones and tugs at your chest. It fills you up inside like rot and makes you dream dreams and it drowns you.

The longing keeps you in bed, clutching at the sheets while the world goes on outside.

It smells like old leaves and cigarette smoke, mixed with the scent of far-off places you will hear of but never see.

It’s the gloss on a lover’s lips the moment you realise you will never kiss those lips again.

It is the bittersweet, unrequited love of creation and it will break your heart again and again and again.

Sturges, Willingham & Rossi House of Mystery – Room and Boredom

Hos Nobelprisprojektet så pågår just nu en tävling i vilken man kan vinna en signerad pocket. Titeln syftar på en geometrisk form och filmatiseringen av roman-trilogin har biopremiär om en knapp vecka. Fler ledtrådar är så blir det inte för jag vill behålla en viss magi med det här inlägget.

Rat Queens

Titel: Rat Queens; Sass and Sorcery
Författare: Kurtis J. Wiebe & Roc Upchurch; omslag Fiona Staples
Utgivningsår: 2014

En av 2014 års stora läsupplevelser i serieväg var Rat Queens; Sass and Sorcery och det är nog lika bra att skriva det på en gång. Detta verkar vara en serie som man antingen älskar eller hatar men för alla som gillar idén om ett kvinnligt gille som i princip beter sig som vilket manligt gille som helst, de super, slåss och tvekar inte en sekund att ta sig an det ena livsfarliga uppdraget efter det andra, så länge de får bra betalt; så är detta ett toppenalbum.

Personligen så fann jag det väldigt befriande att de i första hand beskrivs som egna personligheter och att de är precis så älskvärda, bråkiga, blyga, kära och avundsjuka som alla människor är. Att de sedan är rätt kaxiga kvinnor som vet hur man slåss och inte räds en strid, gör inte saken sämre. Det är visserligen ganska mycket våld i serien men det finns samtidigt en stor portion humor med både kärlekfulla blinkningar och gliringar till fantasy- och rollspelsvärlden. Jag är varken fantasy- eller mmo-utövare och har en väldigt rudimentär kunskap om de här genrerna men kan ändå uppskatta serien. Överlag så underlättar det nog om man har en lite nördig läggning för att tycka om serien men om du är lite nördig av dig och har lite galen humor så bör du definitivt kolla upp Rat Queens. För som Image Comics själva beskriver Rat Queens:

This modern spin on an old school genre is a violent monster-killing epic that is like Buffy meets Tank Girl in a Lord of the Rings world on crack!

Teckningsstilen känns söt och funktionell på samma gång. Det blir även i teckningarna tydligt att karaktärerna är de viktiga för det är ofta som själva bakgrunden hamnar ur fokus, den blir suddig på ett sätt som jag inte har sett tidigare. Jag har ingen tydlig bild på detta men i en av bilderna på Image Comics Rat Queens sida, så syns detta lite. Bilden nedan visar i alla fall rätt bra på känslan i serien.

Rat Queens - tecknarstilHanna, Violet, Dee och Betty har i alla fall blivit fyra favoriter och jag ser verkligen fram emot det andra albumet, som har en titel som både roar och oroar: The Far Reaching Tentacles of N’Rygoth. I slutet av februari ges det ut så jag åtekommer längre fram med en recension av det.

Som vanligt är det bara att klicka på bilderna för att få upp dem i större format.

Det har varit rätt tyst och trist den senaste tiden så det har inte funnits varken ork eller lust till att skriva mer eller mindre intressanta inlägg, för att inte nämna de recensioner som har blivit liggande och som jag känner dåligt samvete över. Så fick jag det konkreta tipset om att göra roliga saker för att samla kraft, så detta inlägg är en direkt följd av den uppmaningen.

The City of the Edge of ForeverThe City on the Edge of Forever är det Star Trek-avsnitt som väldigt många ser som ett av de absolut bästa. Nu ges det ut i serieformat och även om jag inte gärna varken köper eller läser lösnummer så kunde jag inte motstå att införskaffa nummer 5. Detta på grund av det otroligt vackra omslaget. Färgerna och speciellt hur de har lyckats med att inkorporera både universum och Enterprise i Ediths hår gör att det här är ett av de vackraste omslagen jag har sett på väldigt länge.

Ett annat omslag som är en fröjd att titta på är Sandman Overture #3 Special Edition. Här får texten ett minimalt utrymme och istället så tar bilden bokstavligen upp större delen av utrymmet. Ett extra plus, som tyvärr inte framkommer här, är att de har lagt på ett blank parti på vissa utvalda ställen. För att skapa fler mönster i mönstret och lyfta fram Sandman på ett smart sätt. Det lustiga är att en stor anledning till att jag inte har läst den ursprungliga Sandman-sviten är att jag inte klarar av varken teckningarna eller färgläggningen men nu till den nya omgången så blev jag så fascinerad av omslaget att även denna fick följa med hem.

Sandman Overture #4 Special EditionSom vanligt är det bara att klicka på bilderna för att få upp dem i större format.

Dune

Titel: Dune
Författare:
Frank Herbert
Utgivningsår:
1965
Nebulaprisvinnare:
1965

Först ut i min kampanj med att försöka skriva ikapp recensioner av böcker som av en eller annan anledning har blivit liggande, är Frank Herberts Dune. Som även är den första boken i min Nebulautmaning.

Tanken med att läsa Nebulaprisvinnare var att få en anledning till att läsa böcker som jag annars kanske inte hade plockat upp och Dune hade nog hamnat i den kategorin.

Set in the far future amidst a sprawling feudal interstellar empire where planetary dynasties are controlled by noble houses that owe an allegiance to the imperial House Corrino, Dune tells the story of young Paul Atreides (the heir apparent to Duke Leto Atreides and heir of House Atreides) as he and his family accept control of the desert planet Arrakis, the only source of the ”spice” melange, the most important and valuable substance in the universe.

För ärligt talat, hur pass intressant låter detta på en skala men för att fortsätta med att kopiera beskrivingen från goodreads

The story explores the complex and multi-layered interactions of politics, religion, ecology, technology, and human emotion, as the forces of the empire confront each other for control of Arrakis and its ”spice”.

Som med de bästa romaner så innehåller de mycket mer än vad de först ger sken av men innan jag ger intrycket av att jag kommer att ge Dune toppbetyg så finns det några få invändningar mot boken som jag först vill ventilera.

Vad jag har förstått så har man i England (Nebulaprisets hemvist) inte samma distinkta uppdelning mellan fantasy och science fiction, som vi är vana med. Det finns flera mer eller mindre klara antydningar som visar på att detta är ett högteknologiskt samhälle som berättelsen rör sig i. Exempelvis så ges det i ett kort stycke en inblick i att intelligenta maskiner (läs datorer) är förbjudna, istället har vissa människor, mentater, utbildats för att tjäna som mänskliga superdatorer. Dessvärre ges det aldrig någon förklaring till varför artificiella intelligenser är bannlysta, något som jag gärna hade läst mer om.

Istället så är det en värld med medvetet framavlade personer med nästintill övermänskliga egenskaper som bär hela historien. Som kan kontrollera en annans människa genom att ändra tonläge på rösten eller som känner av hur den andre kommer att reagera och som utifrån detta kan välja att omformulera sig. Egenskaper och mystiska förmågor som gör att det hela tiden blir en rätt spännande läsning men som även en bit in i romanen bidrar till att jag känner att det blir lite väl mycket av, may the force be with you, för min smak.

Dune känns som ett väldigt ambitiöst romanbygge och är helt klart läsvärd med ett för det mesta väldigt driv i berättelsen. Även om min favorikaraktär går och dör relativt snabbt så presenteras det snabbt nya personer som hjälper till med att driva historien vidare. För det intressanta med Dune är att huvudpersonen i mitt tycke är ganska ointressant och i viss mån ganska blek. Istället är det personerna runt honom som är Dune.

Betyget blir 4 sandmaskar av 5.

The Waterproof Bible

Titel: The Waterproof Bible
Författare: Andrew Kaufman
Utgivningsår: 2010

Ibland står jag framför min bokhylla och kan inte bestämma mig för vilken bok som jag ska välja näst. Ofta bottnar detta i en allmän frustration över livet och tingen och då gäller det att välja bok med extra omsorg. Andrew Kaufman brukar vara ett säkert kort att ta till när läsningen ska innehålla både hjärna och hjärta och en stor portion humor.

The Waterproof Bible är inget undantag, trots att handlingen rör sig kring frågor kring död, både en som precis har skett och en som är nära förestående. Kaufman har en speciell förmåga att skapa världar där det bisarra är det fullt naturliga och denna vardagsfantasy är något som jag uppskattar mycket. För även om mycket till en början bara kan verka konstigt så blir det under berättelsens gång högst verkligt och logiskt och väldigt kaufmanieskt.

The Waterproof Bible innehåller flera tydliga symboler, så den som är road av textanalys kan få sitt lystmäte tillgodosett men om du som jag bara är ute efter underhållande och tröstande litteratur så är Kaufman verkligen någon att hålla i handen.

Titel: The Rivers of London/ The Midnight Riot
Författare: Ben Aaronovitch
Utgivningsår: 2012

Peter Grant, polis i London, är på väg att ta nästa steg i sin karriär. Tyvärr verkar det som om han kommer att få en visserligen viktig men ack så trist administrativ tjänst, så långt bort från gatans action som man kan komma. Detta kommer ändras i och med att Peter en kväll får kontakt med ett vittne till ett bisarrt mord. Vittnet är nämligen ett spöke.

Istället för att bli en pappersvändare får Peter istället arbeta med Nightingale en gentleman av den gamla sorten som har hand om de fall där övernaturliga ting är inblandade. Så förutom att leta efter en mördare som sprider okontrollerbar ilska runt om sig, så behöver Peter lära sig magi och samtidigt försöka medla mellan trilskande flodgudar.

Ben Aaronovitch skriver rappt och likaså är handlingen i berättelsen. Även om vändningen när Peter kom på hur allting låg till gick lite väl snabbt, så är det ändå en underhållande läsning och det är främst de små finurliga kommentarerna som är behållningen med boken. Peter själv är lite för mycket testosteron för att jag ska fastna ordentlig för honom men det gör inget för det finns andra personer runt om som är desto intressantare. Nightingale den tweedklädde gentlemannen som kör en gammal Jaguar eller hushållerskan Molly som ljudlöst glider fram och lagar de mest underliga maträtter.

”So magic is real real,”I said. ”Which make you a … what?”
”A wizard.”
”Like Harry Potter?”
Nightingale sighed. ”No,” he said. ”Not like Harry Potter.”
”In what way?”
”I’m not a fictional character,” said Nightingale.

Titel: Serafers drömmar
Författare: Ola Wikander
Utgivningsår: 2012

Kwanzo och Ambrogael är serafer och med sina övermänskliga förmågor en absolut nödvändighet i Domwelds försvar där hotet från kattmänniskorna Montachin är en ständig och påtaglig fara. Livet går på ren rutin och det finns ingen anledning till att ifrågasätta vad och varför men efter ett anfall som inte följer de vanliga mönstret så börjar frågor att ställas och känslan av att något är helt fel går inte längre att undvika. Samtidigt försvinner staden store vetenskapsman, han som alla vänder sig till med förhoppning att han kan bidra med kunskap och förtröstan. Jakten på sanningen ska visa sig bli svårare och mer omvälvande än vad någon kunnat ana, för som det visar sig så är framtiden inte alls skriven i sten.

Ola Wikander har skapat en värd där både pseudovetenskap och naturvetenskap verkar sida vid sida. Där kunskap både söks i stjärnorna och hos de tänkande maskiner. Detta fungerar bra för att skapa ett klassiskt fantasylandskap men samtidigt ge en bild ev ett progressivt samhälle med vetenskapliga rötter. Detta blir en spännande kombination utan att det känns alltför eklektiskt.

Då handlingen följer de två seraferna som går från att vara lojala krigare till att bli stämplade som förrädare, så är handlingen ganska intensiv. Det blir titt som tätt ur askan i elden och jag önskar ibland att handlingen oftare kunde ta samma kontemplativa form som Kwanzos grubblande. Det är även dessa lugnare partier i boken som jag uppskattar mest. Där frågan om vad och varför får sina svar.

Den absoluta behållningen med denna roman är språket. Det är en ren fröjd att få läsa ett berättelse som känns så genomarbetat utan att det känns det minsta konstlat. Språket följer väl handlingen och understryker både de intensiva och de mer filosofiska partierna.

Även om tempot i berättelsen blir lite väl stressig för min smak och det intrigeras lite väl ofta, så är det svårt att ändå inte fastna för berättelsen och detta på grund av karaktärerna. De rör sig i gråskalan och ingen är speciellt svart eller vit. Styrkan hos dem är att de är så pass självreflekterande och det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas.

Tack till Nordstedts för recensionsexemplaret.

Ljuset fladdrade omkring honom som yra dansare i det lilla arbetsrummet. Utanför ligger staden Thessalon i gryningsljus som i ett hav av vattenfärg. Men här inne finns bara ett självklart dunkel.

Titel: Shades of Milk and Honey
Författare: Mary Robinette Kowal
Utgivningsår: 2011

Jag får erkänna att jag inte längre läser så mycket fantasy men efter att ha läst recensionen på English Bookshop och ett antal kundrecensioner på Amazon, där någon menade att Shades of Milk and Honey var en kombination av Jane Austen och Susanna Clarkes Jonathan Strange och Mr. Norell (som råkar vara den senaste fantasyromanen som jag tyckte mycket om) så blev det en beställning på denna magiska Jane Austen-influerade romanen.

Boken rör sig främst kring Jane Ellsworth och hennes syster Melody. Jane är den alldagliga äldre systern som börjar acceptera att hon nog aldrig kommer att gifta sig. Hon är kunnig inom många konster där magin, i boken kallad glamour, är en av dem och hon är beundrad för sina kunskaper men ingen man har visat något intresse för henne i egenskap som tilltänkt hustru. Istället ser hon framför sig att hon kommer att förbli ungmö och hoppas kunna få en plats som guvernör i den familj som som hennes yngre och vackra syster kommer att få inom en snar framtid.

Det kanske kan låta som en kliché med en äldre begåvad men ful syster och med en vacker ung syster som alla män fångas av men det blir aldrig så stereotypt. Systrarna är väl medvetna om sina fördelar men även sina egna brister och avundas varandra för de egenskaper som de själva inte äger och som de önskar de hade. Detta ger dem en extra dimension som bidrar till att det är lätt att tycka om dem.

Även om det finns magi med i berättelsen så är den inte ett medel att förställa sig själv och göra sig själv mer framstående. En kvinna använder visserligen magi för att få ett mer fördelaktigt utseende men detta är ett beteende som egentligen inte accepteras, utan ses mest som ett utslag av fåfänga. Så även om Jane har en förmåga att förtrolla sin omgivning genom att skapa fantastiska illusioner så är detta inget som ger henne en ökad förmåga till att skapa sig eget liv. Det viktigaste är trots allt att bli någons hustru.

Även om historien är rätt förutsägbar så gör det egentligen ingenting, för det är svårt att inte få sympati för Jane och önska henne en möjlighet till ett annat, mer spännande liv. Berättelse sveper slätt med en i den dagliga jakten, där vem du är och framförallt vilka relationer du har, är det viktigaste. Det finns många scener som är lätta att koppla till Jane Austens Stolthet och fördom och Emma. Även om Robinette Kowal saknar Austens bitska sätt att kommentera samtiden så vill jag rekommendera Shades of Milk and Honey till alla som gillar värmen som finns i Jane Austens böcker och här i Robinette Kowals roman har även det magiska fått en reell verklighet.