Arkiv för inlägg med taggen: Manga

Your Lie in AprilTitel: Your Lie in April
Författare: Naoshi Arakawa
Utgivningsår: 2015

Det är lika bra att jag erkänner på en gång. Hade Your Lie in April inte kommit i min ägo av en slump, så hade jag dumt nog missat denna på grund av det sockersöta omslaget men nu handlar det ju om litteratur bortom omslaget och även om jag har mina föraningar om att denna kommer att krossa mitt hjärta en smula, så får det helt enkelt vara värt det. För så mycket tycker jag om första volymen. Vissa delar gör mig visserligen så arg, som att det verkar vara helt naturligt att lärare slår sin elever men bortser man från dessa kulturella skillnader så finns det universella teman som berör oss alla och jag väljer att istället ta fäste på dem.

Kousei hårdtränades av sin mor för att bli pianovirtuos och var på god väg att bli det men mitt under en viktig tävling så faller allt samman och sedan den dagen så har han inte rört vid ett piano. Världen har blivit grå och han har accepterat att det är så. En dag träffar han däremot Kaori som spelar violin och gör det på ett sådant kontroverisellt sätt att hon endast går vidare i tävlingen hon ställer upp i, på grund av att hon har blivit framröstad som publikens val. Att hon inte kommer att vinna på grund av att hon bryter mot konventionen bekymrar inte Kaori nämnvärt. Det viktigaste för henne är nämligen att ha roligt och att ge ett bestående intryck.

Även efter att ha skrivit denna korta sammanfattning om handlingen, så räds jag något att detta kommer att utvecklas till att bli en romans dem emellan. Jag skulle hellre se att de knyter en vänskap genom att de båda älskar klassisk musik, för kärlek mellan två riktigt goda vänner är ack så stark och när såg ni senast en skildring av två som är lika som bär som faller för varandra, utan att romantiskt falla för varandra? (tips mottages tacksamt)

Kanske låter det som om jag kommer med för mycket invändningar till en serie som jag utger mig för att gilla så jag ska avsluta med tre positiva saker:

1) Kaori har en sådan uppfriskande personlighet. Hon tar plats, går sin egen väg och blir lyrisk över efterrätter, bara en sådan sak.

2) Mangan ackompanjeras med en egen spellista på youtube.

3) Animen verkar vara så vacker i sin färgsättning men mangan har sina underbara uppslag och sidor den med. Även små, roliga detaljer, att Kousei har ett suddgummi där en ko blir uppstrålad till ett ufo, bidrar till dess charm.

Så läs och eller se Your Lie in April och du vill charmas och förstå vikten av att omge dig av underbara människor om du bara vågar se bortom, exempelvis ett sockersött omslag.

Your Lie in April

Annonser

Batmanga

Titel: Batman the Jiro Kuwata Batmanga
Författare: Jiro Kuwata
Utgivningsår: 2014

Pow, Smash, Whack

Det går just inte att skriva ett inlägg om en Batmanserie från 1960-talet utan att ha med dessa ikoniska ljudeffekter från teveserien från samma decennium. Teveserien blev en enorm succé och populariteten fick bland annat till följd att under åren 1966-67 så publicerade Jiro Kuwata Batmanga, som namnet avslöjar en Batman manga. Under 2014 så börjar utgivningen ges ut i sin helhet för första gången på engelska. Detta är den första volymen och det kommer att bli tre volymer sammanlagt.

Kuwatas Batman bygger på The New Look som kom i mitten av 1960-talet och som bland annat satte Batman och Robin i situationen där de åter bekämpar brottslingar med diverse tekniska prylar. För att summera: 60-tal, vetenskapliga experiment som gärna går fel och högteknologiska gadgets vid sidan av vanliga telefonsamtal mellan Batman och Gordon. Den som vill ha en hård alternativt väldigt depressiv Batman så är detta inget jag skulle rekommendera men om du likt mig blir glad av titlar som: Lord Death Man; The Revenge of Professor Gorilla och The Man Who Quit Being Human, så är detta en given läsning.

Oh no. We didn’t make it in time… The emerald is shattered! He’s truly on a mad quest.

Förutom omslagen till de olika äventyren som har rött som accentfärg och någon enstaka sida som är i färg, så är det svartvitt som gäller genom hela serien. Det enda som egentligen skvallrar om att det är en japansk tecknad serie med några år på nacken, är i de fall när de icke-maskerade människorna avbildas. De har alla ganska stora ögon och rätt enkla utseenden vilket gör att exempelvis Bruce Wayne ser ut ungefär som alla andra. I Batmankostymen och  skurkarna i sina utstyrslar så står sig teckningarna mycket bättre. Omslagen är i sig riktigt snygga, även om exempelbilden inte är den finaste.

Batmanga - tecknarstil

Batmanga är precis så fånigt rolig som man kan förvänta sig från en 1960-tals serie och jag kommer definitivt att köpa de andra två volymerna när de ges ut.

Kuragehime

Princess Jellyfish (Kuragehime) hittade jag av en slump när jag letade efter en anime att titta på under lunchrasten. Även om den till viss del ser rätt sockersöt ut, så tog det inte lång stund innan jag hade fastnat för den. Detta främst på grund av de bedårande karaktärerna.

I en våning i Tokyo där inga män under några som helst omständigheter får befinna sig, bor fem stycken unga kvinnor. De har alla det gemensamt att de är riktiga nördar, otaku. Det finns inget som de räds mer än de så kallade vackra människorna, de som självsäkert rör sig på Tokyos gator, går på café och hänger i flock. En dag får däremot Tsukimi, en av dessa nördar eller nunnor, amars, som de kallar sig själva, hjälp från en av de snygga, Kuranosuke. En oväntad vänskap byggs upp kring att de med gemensamma krafter, Tsukimis kunskap och Kuranosukes handlingskraft, räddar en manet från att dö. Förutom att de kommer från två skilda världar, så ställer Kuranosukes kön till det, då han är en kille under all feminin maskering.

Det första problemet med Princess Jellyfish är att bara första säsongen av animen finns utgiven. Det andra är att mangan inte är licensierad i USA, vilket får till följd att det enda sättet att få reda på hur det kommer att gå för alla, är att läsa mangan på nätet. Personligen har jag lite diffus uppfattning till så kallade scanlations där fans scannar, översätter och rent upphovsrättsligt olovligen, lägger ut serierna. Så nu hoppas jag bara att den här serien snart blir utgiven på antigen engelska eller tyska men chanserna  är nog dessvärre små. Tills dess blir det digitalläsning och det görs bland annat på sidan mangafox.

Mushishi

Titel: Mushishi
Författare: Yuki Urushibara
Utgivningsår: 2007

Den första mangan som jag läste för många år sedan var Urushibaras Mushishi och en stor anledning till att jag valde att läsa den här var den fina framsidan, som var en stor kontrast till de andra japanska serier som jag kände till men inte läst, tänk exempelvis Dragonball eller Naruto.

Mushi är en sorts varelser som lever sida vid sida med oss, som de flesta inte ser men vars existens ändå lämnar spår i vår värld. Ofta i form av det vi skulle kalla för något övernaturligt.

Ginko är en av de få som fakiskt ser Mushi och han vet precis hur han ska handskas med dem för han är Mushimästare, en Mushishi. Han vandrar över hela landet för att hjälpa de människor som på ett eller annat sätt har fått sina liv påverkade av Mushi. Bland annat kommer han till en by som snöar in varje vinter och där flera har förlorat hörseln. Detta orsakas av en Mushi som livnär sig på ljud och som bosätter sig i öronsnäckan. Mushin lever vanligtvis i skogen men när snön kommer och dämpar alla ljud så sökte sig Mushin in till byn där det fanns ljud att äta.

Varelser som bosätter sig i öronen kanske kan låta som att det är ganska äckligt och det finns en del andra avsnitt som även de kan ses som rätt läskiga, det plockas ut ögon av glas och dylikt men jag som ändå är rätt äckelmagad av mig, ser inte detta som speciellt oroande. Mycket beror på att känslan i boken grundar sig i att vi och de lever sida vid sida och ibland möts våra vägar men det är sällan som det är ont uppsåt från mushins sida som orsakar lidandet hos människorna som de lever i och hos. Som vanligt handlar det ofta om okunskap och lite för mycket nyfikenhet som är orsaken till konflikterna.

Någon har beskrivit Ginko som den japanska motsvarigheten till Tove Janssons karaktär Snusmumriken. Detta är ingen dum jämförelse, för de är lika mycket ensamvargar båda två och har en ganska filosofisk inställning till livet.

Det första som slår mig när jag läser igenom första volymen igen är att det under de här åren som gått mellan att första volymen kom ut till den sista som publicerades 2010 är att det som framförallt har utvecklats är Ginkos utseende.  Han ser mycket yngre ut i början men överlag så håller stilen en mycket hög kvalitet igenom hela serien. Det finns alltid en inneboende melankoli som kommer fram i penndragen. Överlag så är det en mycket vacker serie, både till yta som till innehåll och det är en av mina absoluta favoriter. Animen är fantastiskt. Sök bara på bilder från Mushishi så får ni se.

Mushishi - tecknarstil